torsdag 31 december 2009

Verrdskrigghh??!!


Juäg errh redd. Dt chuttes & d bömbbäs herrutte, & juäg vöggär entte gö utte enns. Tenk öm dt errh 3:dje verrdskrigghhetthh söm huär byrrjätthh??

Försst vuär kvellen bruäh, Smorbluman & älä d ändrä & derräs jester suät i chökket & öt illjstek. Dt döfftädde göddummlegt, & juäg fek smuäkä lejtet.

Sen byrrjuädde sprengnengnen derrh utte. Övverällt, vuärt muän en sögh, sö sprengdes dt. Kiddsen sög jetegluäddä utth, söm öm d vöre önguä sulddatterhh utthe i kriggh.

Juäg errh redd & juäg vetth ennte ens vuärt juäg skuä gö & chitta, nö nerrh juäg entte vuögär mej uttömhuss.

Tenk öm juäg huär blejvit senneschök! Dt trudde fämiljen pö sänt ätt juäg huäde blejvit pö villäävslöttningen, dö nerrh juäg buärä lög & sterräde ruäkt ut leggändes hökt öppe i enn löftseng, stell söm en pluänkä.

Vuäd errh dt rektit söm hender der uttens; errh dt verrdskriggh pö G, ellr höller juäg pö ätt blej senneschök?

Juäg errh redd.

//Nisse

tisdag 29 december 2009

Assassin`s creed 2


Idag har vi då äntligen varit ute och mellandagshandlat. Jag och min yngste son drog iväg ut genom den oplogade staden. Hur i sjutton kan man lämna en hel stad oplogad, det var ju som att köra genom in the middle of nowhere, istället för stadens centrum. Helt insnöat och gropigt och glashalt.

Men vi gasade på, vi bara. Tillslut nådde vi Gigantti, målet för vår (sonens) mellandagsrea. Vi skulle ha handla spel idag, PS3 spel. Assassin`s creed 2, någon som har spelat spelet?

På Gigantti fanns det inga spel kvar, de var redan slutsålda. Det var också sodastreamer kolsyreflaskorna, som vi också skulle ha köpt flera av.

Två smaktillsatsflaskor köpte vi iallafall. Cocacola och energy. Sonen köpte också en PS3 spelkontroll.

Så drog vi vidare igen, ännu en gång genom den oplogade staden, nu till Anttila. Där skulle vi iallafall hitta Assassin`s creed 2, fick vi höra via mobilen.

På Anttila fanns faktiskt spelet, K18 visserligen. Men mamma stod ju bakom sin son i kassan, så inga problem där inte. Väl hemma kollade jag in trailern till spelet, och det såg ju riktigt intressant ut! Lönnmördare, kan det egentligen bli bättre?!

Jag skulle också vilja spela spelet, fast sanningen att säga är jag ganska borta när det gäller PS3 spel.

Vad tror ni, kan jag som nybörjare lära mig att spela ett så avancerat spel som Assassin`s creed 2, eller är jag för gammal att börja på med det, tro?!

måndag 28 december 2009

Drömmar om ljus och värme



Drömmen om den analkande våren bara fortsätter... Ikväll finns det ju vissa hopp, nu är det ju rent av plusgrader här! Bilen startade också igen, som om inget hade hänt. Skönt.

Sommar och värme, ja. Tänk om man fick befinna sig på stranden i Kreta nu, höra vågornas brus, människorna som glatt ropar till varandra för att överrösta vågbruset. Känna den heta grovkorniga sanden under fotsulorna, och de lena stenarna som havsvågorna slipat släta.

Känna saltdoften från havet i näsborrarna, och den heta solen värma ens redan solbrända kropp.

Jag trivs verkligen inte att bo i den snöhög, som landskapet här i Norden nu har förvandlats till...

söndag 27 december 2009

Slängt ut julen

Idag fick jag nog av alla prydnadstomtar som drällde på matbordet. Så jag tog helt sonika bort dem, slängde ner dem i lådan där de nu skall ligga i nästan ett år framöver.

Kritiskt granskade jag också vardagsrummet, men beslöt att låta det vara ännu några dagar. Fast alla keramiktomtar åkte nog iväg därifrån också.

Jag väntar bara på ett nytt år, jag. Ljusare ute, ljust inne, ut med allt rött.

Skitkallt är det också och allt är insnöat. Ikväll fick jag inte igång bilen.

Jag vill att det skall vara vår nu...

fredag 25 december 2009

Jaha...

Jaha. Nu när jag försöker besöka era bloggar, kommer jag inte in på dem. Nätet krånglar :(

Jag försöker komma in på dem igen vid senare tillfälle...

Drunknar i choklad...


Sedan igår drunknar vi nästan i choklad här i huset. Choklad, choklad, choklad, så långt ögat når. Överallt, i alla rum.

Vi fick också en sodastreemer i julklapp. Ikväll skulle jag göra vår egen hemgjorda cocacola i den. Jag blev redan igår förvarnad om att det kan bli en lätt översvämning när man häller cocacolamedlet i bubbelvattnet.

Det blev det också, man måste vara jättesnabb att stänga korken ORDENTLIGT efter att man har hällt i cocacolavätskan...

Tacka vet jag wichyvatten, där händer det inga överraskande översvämningar vid tillverkningen!

God fortsättning på julhelgen, alla :)

onsdag 23 december 2009

God Jul :)


Nu är det inte länge kvar till julafton. Därför tänker jag nu önska God Jul till er alla, och samtidigt tacka för alla God Julhälsningar jag redan fått :)

Nu är allt klart inför Årets Stora Dag. Tänk; man fick allt klart i tid i år också.

söndag 20 december 2009

Dan, före dan, före dan, före dopparedan...


... blev det rätt så, tro?!

Nu börjar det verkligen närma sig julafton, och aldrig har jag varit så sent ute med pyntet som i år. Julklapparna har jag däremot helt koll på, vilket även det är ovanligt, så här redan halva veckan före julafton.

Pyntet, ja. Tänker inte gå in på detaljer om allt vad som ännu är opyntat. Inte ens lussekatter fick jag bakade till Lucia. Kan man kanske baka lussekatter under mellandagarna istället? Skulle nog tro att det uppskattas, och att de blir uppätna då också!

Sedan hade jag också tänkt att jag skall åka iväg på "mellandagsrea" imorgon till Body Shop, och inhandla en hel del välbehövligt till mig själv. Måste man vänta tills efter jul för att få åka iväg och "mellandagshandla"?

Jag menar, det är ju ändå nu som varorna finns, efter jul finns det ju bara restexemplar kvar.

Tänker förresten bära in granen imorgon. Vi knyckte den häromdagen, en bit in i skogen härifrån ( haha, read that, forrestowner). Fast jag tror inte att det är olagligt bege sig ut och knycka sig en julgran inför jul, så länge man inte skövlar ett helt skogsskifte.

Vet någon hur det ligger till med den saken, egentligen?

torsdag 17 december 2009

Ett fyllos jul, del 7

Inne i den lilla kyrkan var det tyst och stilla. Margareta hade fått ett infall, hon skulle åka till kyrkan och ta nattvarden innan hon fortsatte iväg till jobbet som nattsköterska på demenshemmet. Som någonslags julefrid, när hon ändå blev tvungen att jobba på julaftonsnatten.


Prästen rörde sig stilla när han delade ut nattvarden till den lilla, frusna människoskaran, som hade hittat hit till kyrkan i kväll.


Den hafsigt klädde mannen som knäböjde bredvid Margareta framme vid altaret, svalde sitt nattvardsvin i en enda stor klunk. Det såg ut som om vinet hade tagit slut alldeles för fort för honom. Han lade inte märke till att Margareta vände sig om och log varmt emot honom.






Hemma hos Bo hade klockan hunnit bli nio på kvällen. Bo satt i mörkret, han hade inte tänt en enda lampa i hela huset. Gatlampan utanför lyste rakt in i köket, och kastade en strimma ljus rakt över hans ansikte.


Här vid köksbordet hade han suttit nu, de senaste sex timmarna. Väntat på det telefonsamtal som aldrig kom, inte i år heller.


Hela kvällen hade han suttit här utan att dricka en droppe, förgäves. Han svalde, och i ljusstrimman från gatlampan syntes en tår sakta trilla ner för hans kind. Förgäves, tänkte han. Förgäves.




Sköterskan Margareta var nu på jobbet, och höll som bäst på att bädda ner den gamla, dementa Elsa i hennes säng. Sköterskan och patienten log emot varandra, som om de delade en trevlig händelse nu på julaftonskvällen.


Det gjorde de också. Margareta visste nog att fastän Elsa var dement, fanns nog ändå sonen Bengt alltid med i hennes tankar. Hur dement Elsa än blev, skulle det alltid värma hennes hjärta att få höra, att hennes av livet hårt drabbade son hade hittat till kyrkan på julaftonskvällen för att ta nattvarden.


Elsa log igen, nu med klar blick. Så gott det kändes när Margareta berättade om nattvarden för henne. Hennes Bengt, han hade haft det varmt och gott på julaftonskvällen.


--- Slut---

tisdag 15 december 2009

Ett fyllos jul, del 6

Bo stod framför spegeln och drog några sista drag med rakhyveln. Han hade vattenkammat håret bakåt, och satt i lite pomada. Kanske borde han ha tvättat det också, men badhuset var inte öppet så här på julafton, och själv hade Bo ingen dusch.

Så. Det fick duga. Han hade lagt fram sina svarta byxor som han använde vid finare tillfällen, som vid begravningar, och så. Vita skjortan skulle ha behövt en tvätt, men det fanns det inte tid till nu. Istället hade Bo lite provisoriskt borstat bort några intorkade fläckar från framsidan av skjortan.

När Bo hade klätt på sig allt, tyckte han själv att han såg riktigt städad ut. Han satte också på lite rakvatten, för att dofta fräschare. Han stänkte lite rakvatten över kläderna också, som luktade unket av gammal smuts och instängd garderob. I förbifarten såg han en gång till på mobilen, att där inte fanns något missat samtal.



Eftermiddagen på julaftonen höll på att övergå i skymning, och nästan ingen var ute. Alla i småstaden satt inomhus och åt julmiddag, skrattandes och väntandes på tomten ihop med sina närmaste.

Ett äldre par kom gåendes längs gatan, i muntert samspråk med varandra. Efter sig drog de varsin pulka full med julklappar. Andedräkten stod som rök ur deras munnar, och snön knarrade under deras skor. Glada och förväntansfulla såg de fram emot julaftonskvällen tillsammans med sina nära och kära.

När de passerade kvinnan som huttrandes satt inne i busskuren, sneglade de lite i smyg på henne. Hon var ju full! Stank av sprit, och satt där och muttrade för sig själv.

Att sådana där inte kunde hållas inomhus, istället för att sitta här ute på allmän plats och supa. Och på julafton också. Fanns det inte något vettigare att göra?!

Det äldre paret skyndade förbi, och skakade snabbt av sig synen av den fulla, huttrande och muttrande kvinnan.

Anna-Lisa såg långt efter det äldre paret. Hon kände hur tårarna steg upp i ögonen, och en tår letade sig ner för kinden.

Hon tog en klunk till ur vodkaflaskan, och nu rann tårarna nerför kinderna på henne. Hon kände hur hon frös, både inombords och utombords.

Varför, varför hade hon inte bara gått hem till Jeanette och Per och ringt på? Varför, varför måste hon vara så himla rädd för att bli avvisad, att hon inte ens kom sig för att ringa på hos sin dotter och hennes familj?

För tredje julen i rad satt Anna-Lisa ensam och grät, med spritflaskan som enda sällskap.

Skulle det alltid komma att vara så här? Skulle de två barnbarnen någonsin kalla henne mormor mer?

Fortsättning följer...

måndag 14 december 2009

Ett fyllos jul, del 5

"Hur känns det?" Bo drog ut stolen vid köksbordet för Bengt att sätta sig ner på.

"Jo, än lever man" muttrade Bengt och tände en cigarett. Det starka kaffet sköt han ifrån sig, det fick det bara att vända sig i magen på honom.

"Hör du, du måste sticka nu, ganska snart." Bo strök sig osäkert genom håret. "Du förstår, jag skall ju hem till Torbjörn och Anna ikväll, och måste hinna med att snygga upp mig. Jag måste ju hinna med att raka mig, så att inte Jonas och Johanna inte blir rädda" sade han i att försök att vara rolig, men inombords kände han ett stygn av fruktan. Tänk om barnen skulle bli rädda för honom!

Som den gången när Jonas fyllde tre år, och Bo hade kommit oanmäld för att lämna en chokladplatta i present till sin sonson. När han äntligen hade vågat sig dit för att uppvakta pojken.

Där, i vardagsrummet hade släkten suttit när Bo hade vinglat in, rejält påstruken. Efter den dagen hade det inte hörts något från Torbjörn och Anna, och det var nio månader sedan nu.

Men ikväll skulle det bli annorlunda, helt annorlunda än på Jonas treårsdag. Ikväll skulle han vara nykter.

"Ja, tack för natthärbärge, då." Bengt samlade fumligt ihop cigaretterna och tändaren, och gjorde sig redo att gå.

"Du klarar dig väl?" frågade Bo oroligt och kände lite dåligt samvete över att köra iväg sin kompis så där hastigt.

"Ingen fara på taket här." Bengt krängde med möda på sig sin jacka. Han var alldeles svettig i ansiktet och såg inte ut att må bra alls. "Får jag kallt, går jag bara in i kyrkan ett tag. Kanske man då kan få sig en sup av nattvardsvinet också, ha, ha. Men du!" Nu såg plötsligt Bengt lite orolig ut. "Strula inte till det nu, se till att sköta dig ikväll. Och håll dig borta från supen. Det är bara ensamma, övergivna som jag som har rätt att supa till på julafton. Om Anna-Lisa visar upp sig här igen, säger du bara att du inte vet var jag är, jag tänker inte förstöra för henne ikväll."

Bengt tryckte ner mössan över huvudet, och skakade valhänt om Bos ena axel. "Anna-Lisa och du kan hålla varandra nyktra idag, och fan ta er om ni sabbar det. Jag menar det, kompis. Se till att inte sabba småungarnas julafton."

Han fick plötsligt bråttom iväg ut, och Bo såg till sin förvåning att Bengts ögon just hade blivit alldeles blanka.

Fortsättning följer...

fredag 11 december 2009

Ett fyllos jul, del 4

Bo hade nu klarat av att äta upp morgongröten, och dricka upp kaffet utan att något hade kommit upp igen. Det kändes bra, det fanns nog hopp för denna dag också.



Han grävde fram mobilen som låg under en tidningshög, och gned sig i ögonen några gånger för att se ordentligt på displayen. Tänk ifall Torbjörn redan hade ringt, för att säga klockslag när de skulle äta julmiddag ikväll.



Jaha, inget missat samtal, men nu skulle iallafall Bengt ut härifrån, så att Bo kunde börja snygga till sig inför kvällen. Det var ju synd om Bengt som inte hade någon att fira jul ihop med, den enda familj han hade var hans dementa mor, som bodde på demenshemmet.



Han steg upp och gick fram till Bengt som ännu sov där borta i soffhörnet. Bengt snarkade tungt, och lite saliv rann ur hans ena mungipa.



Bo skakade lite lätt om Bengts axel för att väcka honom. Inget hände förutom att Bengt började smacka lite med munnen, och vred ansiktet i en grimas.



Bo skakade om honom igen, nu lite hårdare. Fan, vad fyllot var svårväckt. Nå, nu verkade han komma till liv.



"Du, jag har kaffet klart. Och gröt också, ifall du tror att du kan få ner det." Bo visade med tummen mot köket.



Fast som Bengt såg ut, skulle han knappast inte få ner någonting alls. Mycket riktigt fick han bråttom upp ur soffan, och hasade sig iväg till toaletten så snabbt han förmådde. Några sekunder senare hördes hulkande ljud inifrån toaletten.



Bo satte i fram en kaffemugg till på bordet, och hällde den full till bredden med starkt kaffe. När det gällde att bota baksmälla var svart kaffe oslagbart. Nu gällde det att få Bengt på fötter, här kunde han inte lämna att sitta, då skulle han ju bara fyllna till igen.



Fortsättning följer...

onsdag 9 december 2009

Ett fyllos jul, del 3

På vägen tillbaka mot vardagsrummet kastade Bo en blick mot köksklockan. Kvart över sex. Bara natten ännu, alltså. Men fan vad det var kallt här. Han beslöt att göra upp eld i kaminen, det var i alla fall omöjligt att sova nu, så kallt som här var.

Han gläntade på ytterdörren för att ge fyr åt elden. Någonstans långt borta ifrån, hördes en sång. Stilla Natt. Ljudet kom från kyrkan.

Herre jösses, det var ju julafton idag!

Med ens rätade Bo på ryggen. Han drog igen dörren, eftersom brasan brann nu. Han såg på sina två avslocknade fyllekompisar i soffan, och beslöt att de skulle få sova ett par timmar till, sedan måste de ut.

Själv skulle han också försöka få sig ett par timmars välbehövlig sömn till, innan han måste börja snygga till sig.

Bo lindade in sig i täcket och filten. Han märkte hur han log för sig själv när han tänkte på de två små barnen som han skulle träffa ikväll. Så här glad hade han inte känt sig på mycket länge.



På soffan i vardagsrummet hade nu Anna-Lisa vaknat till. Fy fan, vad här var kallt. Stelbent gick hon fram till kaminen, där elden nu hade brunnit ner.

Hon såg på Bengt som ännu låg avslocknad i soffan, och funderade om det skulle vara bäst att smita iväg innan han vaknade upp.

Bäst av allt skulle det vara att bara gå, så hon skulle hinna göra sig klar tills ikväll. För ikväll skulle det bli av.

Hon skulle gå hem och ringa på hos Jeanette och Per. För sin inre syn såg hon hur de små lintottarna Patric och Tilde blygt skulle gömma sig bakom benen på sina föräldrar.

Och Jeanette skulle, när hon väl hade hämtat sig, säga till barnen att "det är ju mormor som kommer!"

Det var tre år sedan de sist träffades. Den här gången skulle det gå bra, det måste bli lyckat.

Om hon bara klarade av att hålla sig nykter idag.

Fortsättning följer...

måndag 7 december 2009

Ett fyllos jul, del 2

Men efter det då? Nu stod det stilla i Bo Karlssons sprängvärkande skalle. Jo, Anna-Lisa hade ju försökt få med sig Bengt därifrån, men han gick inte att väcka.

Efter det hade Anna-Lisa gripits av självömkan över att ha ett sådant fyllo till karl, och börjat gråta. Bo hade lamt försökt att trösta.

Då hade Anna-Lisa börjat bli närgången mot honom istället. Men vad fan hade hänt efter det? Nu började det vända sig i magen för Bo, och han skyndade sig upp för att inte spy i sängen.

På vägen mot toaletten såg han sina två fyllekompisar tungt snarkande i vardagsrumssoffan. Bengt sittandes i ena soffhörnet, och Anna-Lisa halvliggandes i en till synes obekväm ställning. Hon hade brett sin kappa över sig och Bengts jacka över sina fötter.

Väl framme vid toaletten sprutade den gula sörjan ur Bos gap. Sprutade och sprutade. Tillslut övergick den i den kännspaka smaken av galla.

Såja. Han torkade sig kring munnen med baksidan av handen. Kastade en blick på sin spegelbild, men vände hastigt bort blicken.

Hastigt rafsade han fram två tabletter ur badrumsskåpet, och kastade in dem i sitt stinkande gap. Hafsigt kupade han handen under vattenkranen och drack lite vatten på huvudvärkstabletterna. Han hoppades att de skulle hållas inne och inte genast komma upp.

Fortsättning följer...

söndag 6 december 2009

Ett fyllos jul, del 1

Det drar ihop sig mot jul! För egen del tänkte jag fördriva tiden med att publicera några av mina julnoveller här, får se hur många jag orkar/hinner lägga ut.

Så först ut: Ett fyllos jul. Med denna novell vann jag faktiskt första pris i en mindre tävling förra året, så det känns passligt att börja med den o:)




Morgonen grydde i småstaden där alla kände varandra. Endast ett fåtal var vakna vid denna tidiga timme, klockan sex på julaftonsmorgonen 2008.

Det var en kall morgon, vintern hade kommit till småstaden nu. Tio minusgrader visade mätaren högst uppe på bankhuset. Det var stjärnklart, och man visste att det skulle bli en klar och kall julafton.

Det var också kylan som väckte den skäggige mannen ur hans oroliga sömn, denna tidiga morgon. Inne i hans kök visade termometern på femton grader. Mannen rörde stelt på sig i sängen, invirad täcket och filten.

Fan, vad det var kallt. Fast han låg fullt påklädd och allt. Han försökte linda täcket tätare kring sig, men inte blev det varmare för det.

Huvudet sprängde också. Han försökte söka i minnet efter gårdagskvällen. Här, hemma hos honom hade de suttit och festat. Bengt, Anna-Lisa och så han själv; Bo Karlsson.

Bengt hade redan tidigt under kvällen slocknat i soffan, och inte gått att väcka sedan. Snarkande hade han suttit där, medan tobaksfimpen pyrde mellan hans fingrar.

Det hade varit ett helvete att släcka fimpen, efter att den hade fallit i soffan och nästan antänt den. Då hade Anna-Lisa hämtat ett halvtomt mjölkpaket från kylskåpet, och hällt över den pyrande fimpen. Efter det var ju den hotande brandfaran i varje fall över.

Fortsättning följer...

lördag 5 december 2009

Uppsittarkväll



Ikväll har jag uppsittarkväll. Det brukar jag alltid ha kvällen före julafton, men det skadar ju aldrig att ha flera uppsittarkvällar.



Så. Eldarna brinner utomhus, och jag har paketerat julklappar. Vi har också styckat julvildsvinet ikväll, och imorgon skall jag göra ägg och bakon på fläsket till frukost. Pepparkakorna (köpe) fortsätter att gå åt.



Stegmätaren visar hittills 8000 steg idag. Vet inte ännu om det är bra eller dåligt. Jag har ju varit ledig idag från jobbet, men jag har ju ändå varit ute på en julklappsrunda på stan, om än kort.


Det är alltså frågan om ren vardagsmotion. Och så blir det väl ännu några steg till innan jag går och lägger mig :)

fredag 4 december 2009

Stegmätare



Idag har jag köpt mig en stegmätare. Jag tog den genast i användning, allt måste väl inte sparas till julafton heller, eller hur?!


Jag tog den billigaste som fanns. Jag var inte ute efter någon lyx, bara efter en mätare som räknar steg.


Den verkar nog att fungera riktigt bra, fast jätte exakt är den väl inte. Hittills visar den 988 steg, jag har väl haft på den i två timmar nu, och gått runt lite så där sakta här hemma.


Skall bli intressant att se vad den visar efter en dag på jobbet!

torsdag 3 december 2009

Strul med julmusiken

Jaha, och hur gör man för att få in bilden från youtube på sin hitmusic då, för mig kommer det bara upp en länk. Hur gör man, för att liksom både ha upp sin blogg och lyssna till musiken samtidigt?

Någon som vet? Jag vet ju att andra lyckas med det, men inte jag verkar det som :(

Julmusik

Julens första vackra hitmusik kommer här: http://www.youtube.com/watch?v=OvKF__2r5Tw

I saltrummet




Ikväll har jag besökt saltrummet här i stan. Jag, och sex jobbarkompisar. Skithäftigt!


Ett rum med salt överallt. Väggar, golv och tak. Barfota gick vi in i rummet, och våra fötter sjönk ner i det bländvita saltet precis som på en strand i södern.


Det fanns fina saltlampor utplacerade lite här och var i rummet. Saltlampor ger ett milt och vackert sken. Saltmotorn brummade dock lite väl högt och störande, när den körde igång och började sprida omkring saltpartiklarna i rummet.


Det var en lite ovanlig känsla att sitta i saltrummet. På ett sätt var det som att sitta utomhus i ett oändligt vitt snölandskap, bara vitt så långt ögat nådde. Å andra sidan var det också som att sitta inomhus i en bastu, så det var verkligen speciellt.


Man fick inte tafsa på väggarna, för då kunde saltet lossna från dem (fast det gjorde vi ändå, och jag till och med först o:)


Jag kan inte riktigt ännu säga hur prisvärt jag tyckte att saltrummet var. 10 euro för 40 minuter, går man ensam i rummet är priset 20 euro för samma tid. Man får också sitta kvar en stund i rummet efteråt. Helst skall man gå en tjugo gångers serie, för att märka av de riktiga hälsoeffekterna, allt enligt broshyren.


Vi hade vår provgång gratis, och riktigt kul var det ju hur som helst :)

söndag 29 november 2009

Lillajul


Sådär ja. Nu är lillajulen äntligen på plats här då. Lillajulgranen är från förra året, i år hann jag mig inte ut för att hugga en. Fast vi har det riktigt fint i år också, ännu finare skulle jag vilja påstå. Men jag har ännu inte hunnit få in någon bild på årets lillajul.

Ändå. Lillajulklapparna är öppnade, glöggen och julmusten har kidsen druckit, och pepparkakorna hade bra åtgång. Utebelysningen är på plats, julgardinerna i köket är upphängda, och adventsstaken är på plats. Jullamporna i vardagsrumsfönstret brinner också.

Jullöparna är också framsatta på köksbordet och vardagsrumsbordet. Så även julkuddarna i sofforna, och året runt kuddarna undanstoppade.

Nedräkningen till Julafton har börjat :)

onsdag 25 november 2009

Taxichaufför


Taxi, taxi, taxi. Det är vad jag tycker att jag är nu förtiden, varvat med mitt jobb på sjukhuset, förstås.


Ibland får jag för mig, att fotbollstränarna och den övriga organisationen inom fotbollen, inte har någon som helst förståelse för att föräldrarna till spelarna också har ett annat liv på sidan om fotbollen.


För det är ju vi som kuskar våra minderåriga till träningarna, femton kilometer hemifrån!


Kommer du två minuter för sent till träningen, bötar du två euro. Ingen skillnad där, ifall den unge spelaren just och just har hunnit hem från skolan för att byta om till träningen (gymnasiet har långa skoldagar) Trafiken genom stan till träningslokalen drar ju dessutom långsamt vid den tiden på dygnet. No pardon.


Men vi skall icke gnälla. Nu är det ju snart lillajul också! Ikväll skall julgardinerna upp i köket och ljusstakarna fram. Julen är på fram marsch!


fredag 20 november 2009

Fredagskalasparty


Ikväll håller vi världens fest eftersom far i huset fyller år. Riktigt storslaget blev det inte, men man måste ju ta det som det kommer. Det är som inte läge att haussa upp något riktigt stort när man har varit på jobbet, via stormarketen, och sedan hem.

När man redan har varit igång över tolv timmar, skapar man lämpligen ett litet party istället. Glass i stora lass, av lite finare sorter. Kaffet skippade vi, det är ju ändå glassen alla vill åt.

Chips, dip och godis. Öl till de vuxna och coca-cola till barnen.

Är det inte passligt, så säg?!

tisdag 17 november 2009

Back to work


Imorgon är det då dags att återgå till jobbet efter svininfluensan. Det skall bli skönt att komma i normala gängor igen.

Sedan är det ju snart jul också! Vi är redan på senare halvan av november, märk väl. Och efter julen kommer ju sommaren så småningom; en årstid som jag just nu saknar.

Genom att sätta upp en bild av önskeårstiden, känns den ju närmare, iallafall :)

måndag 16 november 2009

25 saker som ni inte visste om mig

1. Det bästa jag har i världen är mina tre underbara söner. Och förstås min man, mina föräldrar och min bror.
2. Har flyttat 11 gånger. Hittills!
3. Ser snabbt det viktiga bland ett myller av detaljer.
4. Har stark empatisk förmåga.
5. Är bra på att se saker och ting från flera olika synvinklar.
6. Försöker alltid att se det goda i varje människa och varje situation.
7. Älskar kaffe.
7. Gör ofta saker i sista minuten, men är alltid i tid.
8. Är expert på att steka vofflor.
9. Älskar att läsa och att skriva.
10. Om något inte fungerar har jag svårt att släppa det, förrän jag listat ut hur det fixas.
11. Tycker om att få komplimanger.
12. Drömmer om att skriva en roman. ( Håller på som bäst).
13. Jag ryser av stavfel.
14. Trivs bäst i solen på sommaren.
15. Jag älskar träd och gråter inombords när man måste såga av en gren.
16. Jag ser tomtar och troll med min vanliga syn, men mest har jag en känsla av dem.
17. Kan se auran, man tyvärr inte på beställning.
18. Är fascinerad av livets dolda sidor och människors mänsklighet.
19. Tycker om att gå långpromenader i riktigt oväder.
20. En varm brasa är favoriten i alla lägen.
21. Älskar skräckfilmer och psykologiska trillers.
22. Mår bäst när jag har tillgång till havet regelbundet.
23. Är rädd för åskan.
24. Har sett en obduktion på riktigt.
25. Snarkar, Högt.

söndag 15 november 2009

Novell om Vrede


Eftersom livet i karantän i ganska mångt och mycket fortsätter, måste man ju hitta på något. Så vad är då bättre än att skriva en novell.

Jag har påbörjat en novell om Vrede. Faktiskt lättare sagt än gjort. Igår flöt det på ganska bra, men idag står det helt still i skallen.

Äh. Bäst att gå och starta bykmaskin då istället.

lördag 14 november 2009

Deckartävlingen


Så där, ja. Nu har jag äntligen fått färdigt mitt bidrag till författarstipendiet .


Vi kommer att bli många deltagare, och bara EN kan vinna. Det skall bli så spännande, hur det än går.


Oavsett om man vinner eller ej, har man ju iallafall första kapitlet klart, till något som i bästa fall kan bli en riktigt bra psykologisk deckare!

fredag 13 november 2009

Svininfluensa


Stopp, stanna! Karantän.

Inte riktigt, kanske. Men ändå. Svininfluensan har invaderat vårt hus i en vecka nu. Tre insjuknade av fem, hittills.

Det finns ganska stora variationer "hur mycket" och "hur pass" man insjuknar när man får smittan. Det finns hela skalan; från de som inte ens märker att de har insjuknat, till de som faktiskt dör :(

Enligt min egna, lilla statistik hör dessa symptom till sjukdomsbilden: diffust ont i halsen och huvudvärk. En speciell hosta som kommer lågt ner ifrån luftvägarna. Feber och värk i kroppen av olika grad.

Ps. Finns det tips på hur man roar en trettonårig pojke som ännu måste sitta inomhus?

onsdag 11 november 2009

Ljuvlig morgon


Gyllne morgon! Solen lyser klart och varmt, när jag stiger ut på trappan. En ekorre hoppar från gran till gran. Naturen luktar rent och fräscht. Det är vindstilla och en bil brummar på avstånd.

Junimorgon, skulle man kanske kunna tro? Nej, Novembermorgon är svaret.
Det är barmark igen. Kunde man kanske låtsas att det är Marsmorgon, då? Hoppa över de kommande, kalla, snöfyllda månaderna och gå direkt på våren?

Slippa morgnar när utetermometern visar minus tjugo grader, och andra morgnar när det under natten har vällt ner en halv meter snö. Oframkomligt före och bilkrångel.

Fyy.

tisdag 10 november 2009

Feng shui i skafferiet


Jag håller på med att småstäda i skafferiet, samtidigt som jag bloggar, och gör en pizza. Det är till att vara effektiv, fast man har ryggskott ;)

Middag måste vi ju ha, och vad passar då bättre än att rensa ut en påse här, en påse där, gammalt mjöl samtidigt med pizzabaket?

Sjutton vad mycket gammalt som samlas. Chokladmannagryn; har jag över huvudtaget använt av det alls? Och mjölkpulver. Va?! Till vad hade jag tänkt använda det?

Mystiska fullkornsflingor. Jag kan inte alls minnas att vi någonsin kokade den goda gröt som man fick provsmaka av vid Prisma, gjord på just de flingorna.

Aha, pizzan är klar. Tjing!

måndag 9 november 2009

Väderleksrapport från Österbotten



Vädret i trakten är regntyngt och gråmulet. Allt är genomblött av det rikliga snöandet från de senaste dagarna, som nu håller på att smälta bort. Se bilden.

Trädena är genomvåta, och från de nakna kvistarna hänger tunga vattendroppar. Morgontemperaturen är + 3,3 grader.

Det är vindstilla, vilket gör luftfuktigheten ännu högre.

Mot eftermiddagen väntas möjligen klarare väder.

---- Over and out ----

lördag 7 november 2009

Dö Hönk öff Fennländ


Vuädd truhhr ni menchurrh? Skölle juäh huä en chuäns öm juäg stellde öp i "Dö Hönk öff Fennländ" tevlenngen?

Juäg truhhr ätt juäg huär vuadd söm behövvs föhr ätt venna. "Chelvsekker uttströllning" vuär det vektigäste kritterietth. "Snögg" & "gölliggh" vuär ett änät. "Uärisstukruättisk" öxö. "Sexxeggh kät medd huntöcke" öxö.

Juäg huär ällt söm bihövvs.
Juäg trurr nugg ätt juäg huär gudda chänsser ät venna.

//Nisse

Vintern fortsätter


Vintern framskrider, nu har vi ju hur mycket snö som helst. Inte alls långt ifrån bilden i förra inlägget, alls.

Och bilden ovan; ja snart kommer väl slalombackarna att öppna igen. Helt säkert ifall det fortsätter så här, bäst att börja se över skidförrådet.

Längtar redan till våren...

fredag 6 november 2009

Det snöar!


Det snöar! Iallafall snöade det igår kväll, och man trodde ju inte sina ögon när man såg ut imorse. Nästan som på bilden!

Lätt överdrivet då, kanske. Det täcker ju knappt marken ens. Fast det såg jag ju inte när jag kikade ut imorse, jag såg bara att bilarna var helt insnöade och att marken runt om var helt vit.

Borde jag kanske dra ner Halloweengardinerna nu, och byta till julgardinerna istället ;)

torsdag 5 november 2009

Igen :(


Som om det inte räckte som det är. Jag är sjuk igen, ny sjukdom. Det är skittrist att hela tiden skriva ny sjukdomsblogg.

Men, here goes: jag har ryggskott, eller vad man nu skall kalla det.

I går hände det på jobbet. Jag missbedömde en situation och överraskande hände det. Det var inget jag hade kunnat förutse, och lika gärna skulle det kunna hända igen.

Men lika så väl. Jag är sjukskriven tills nästa veckas lördag.

Jag kan knappt lägga mig ner i sängen utan hjälp, och ännu värre är det att stiga upp utan hjälp.

Jag får mina mediciner betalda av ett försäkringsbolag, alltid något.

Kommer det att hända ännu mera saker i höst, tro?

tisdag 3 november 2009

Höststädning


Jag borde gå ut på gården och höststäda. Denna syn möter mig genom fönstret, när jag vrider huvudet mot vänster, där jag nu sitter och skriver. Min kära, hysta, omhuldade pion ligger utslagen och fryser.

Som jag brukar vattna den varje kväll i maj och juni, bara för att sedan få se den blomma några veckor. Ingen annan blomma i trädgården är så hyst som min pion.

Se på den nu då. Kanske någon har trampat på den till och med! Eller så har någon katt gjort sina behov i den fina jorden jag har hällt dit?!

En gång försökte en katt göra sina behov på Mimmis grav. Gissa om jag rusade ut, flaxandes med armarna, hojtandes. Jag kan bara säga att katten blev avbruten, någon måtta får det ju ändå vara.

Attan att det skall finnas så mycket att göra (städa) på de få lediga dagar man har. Vet inte om jag orkar städa trädgården idag.

måndag 2 november 2009

Kaffe


Kaffe. Vad tycker ni om kaffe? Själv är jag kaffedrickare av stora mått. Idag har jag druckit fyra muggar kaffe; märk väl muggar, inte koppar. Ibland dricker jag sex muggar kaffe per dag.

Kaffe innehåller ju antidioxanter, alltså är kaffe en hälsodryck. En väldigt god sådan dessutom.

Mina morgnar börjar alltid med ett stort glas Bonaqua och sedan två muggar kaffe. Efter det börjar dagen rulla på, efterhand. Aldrig utan kaffe, Bonaquan går att lämna bort i nödfall.

Jag är också ganska finsmakare vad det gäller kaffe, för tillfället finns det sju sorters kaffe hemma hos mig. Alla påsar och burkar ryms inte ens i kaffehyllan, borde jag kanske få en större kaffehylla?

Nej men nu ljög jag förresten. Jag har åtta sorters kaffe hemma, finns det någon här som har ännu fler olika sorter hemma i sitt kaffeskåp? Eller har min kaffesamling kanske rent av rekord?

Är jag kanske en kaffesnobb, det förekommer ju (rätt ofta till och med) att jag köper mitt kaffe från Pentik ;)

söndag 1 november 2009

Herregud :(


En sådan här finns i min tvättmaskin just nu. Kommer den någonsin att fungera igen!?

Handleden



På min handled finns skrapsår och blåmärken som minne från halkolyckan från igår. Den torde dock inte vara bruten, eftersom jag kan använda den och det gör inte så himla ont längre heller. Bara vissa rörelser gör ont, men jag tror att det kommer från blåmärkena som håller på att växa till sig allteftersom.

Dessutom slog jag i vaden rättså rejält inomhus på jobbet idag, så nu känns det av både här och där.

Nu kom också min yngste son hem och hade cyklat omkull. Ett jack i knäet hade han fått, som jag nu har plåstrat om.

Hate winter...

lördag 31 oktober 2009

Trevlig Halloween :)



Nu är det ju Halloweenkväll, och mörkt och kallt ute som sig bör. Här har det till och med kommit ett litet, tunnt snötäcke. Levande ljus och eld i spisen ger värme denna kyliga kväll. Riktig Halloweenstämning.






Ett litet missöde inträffade dock idag. Jag halkade ute på parkeringsplatsen vid jobbet. Flög handlöst och landade på höger handen. Tänderna slog ihop och hela huvudet skallrade, och jag var mest rädd för att jag hade slagit i huvudet. Men det gjorde jag inte, det var som sagt handleden som fick ta emot hela smällen.

Inga Trick or treat barn har ännu dykt upp, kanske det inte kommer några heller. Då får vi väl äta upp godiset själva då, i så fall.

På programmet står ännu att läsa en riktig skräckbok ikväll. Trevlig Halloween, alla!

torsdag 29 oktober 2009

Kattunge...


Nu kan jag få in bilder från webben till min dator. Min pojke visade mig hur man gör :)

Huejj!


Huejj ijen! Juäg huar ennte örkat blöga pö ett tag, fast nö beslött juag mej för att skrejva nögön radd.

I mett lejv hender dett kanche ennte sö myket, skölle man truhh, men 1 suak henderr detth:

JUAG SKUÄ KUNFFIRMERRAHH MEJJ!!!

Jua, ni lesste retth. Juäg ska & vill kunffirmerra mejj. Käter kuän öxö kunffirmerra sej, vuärfför skölle vi ennte kunna detth??!!

Juäg tenkte passsa pö att gå i skriffskulla i öhr, förrh nu errh detth ledit öhhr herrh i husseth. I fjuhl jek 1 utav hussets sönner i skreffskulla, & nesta öhhr kömmer 1 att gö, & derrpö följande öhhr kömmer 1 att gö. Sö nuhh errh detth ledit öhhr, & juäg tenkte passsa pö dö.

Detth ördnas fejn fesst nerrh man kunffirmerrass, ni skölle buara ha setth i vörras herr pö kunffirmatiunnenn. Laxxturrtta buakade döm öt sin sön, & en muassa anat gött fek huan öxö.

Huan fek öxö penguar, hurrrh myket summ hellst & 1 fejn kusstyym huädde hann.

Senn tugg döm öxö belld huss futtugraff, & smorbluman bestellde tuäk-kurtt tell ala söm huadde vuaritt medd pö fessten.

Juag kuan knapt berrga mej, höpas skreffskullan börjjar snuart!!

//Nisse

onsdag 28 oktober 2009

Inför Halloween




Vi närmar oss Halloween, vilken ju är en av mina favorithögtider. Skräck och övernaturligheter, kan det bli bättre?!


Ute drar naturen sig tillbaka till vintervila, allt mörkare blir det ju också. Det kan se rätt ödsligt ut också, se bara på bilden ovan! Tysthet och allt är stilla, bara en ensam gunga som gungar, och inget barn syns till...


Nej, det är bara mina författarnerver som spökar, inget allvarligt :)

tisdag 27 oktober 2009

Blev till intet


Jag har kämpat på alla sätt med att försöka överföra bilder från webben hit till min blogg. Jag har gjort som Fenixmona rådde mig, men det blev ändå till intet. Datorn meddelade bara att bilden har fel format.
Nåväl. I brist på annat lägger jag in en egen bild då, från skogen rakt över vägen mitt emot vårat hus. Vackra granar är det ju iallafall.

måndag 26 oktober 2009

Jag kan inte fatta det...

Hur i sjutton gör man, när man laddar upp en bild från webben till sin blogg? Hur får man dit bilden?

Jag får bara in adressen till bilden i mitt inlägg, och ingen bild alls. Det måste ju funka på något sätt, det går ju bra med egna bilder ju...

söndag 25 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 7

Ute på den kalla, mörka trappan såg de båda systrarna på varandra och skrek. Båda var lika chockade över synen som mötte dem. Tillslut lyckades Amanda tända utelampan.


Bland all veden som låg utspridd på trappan fanns ett par galoscher, ett bylte, och ett brev. Byltet var det som Lydia hade snubblat över. Byltet hade öppnat sig litet, och där inne syntes en kappa av något slag. Utan att säga något började systrarna samla ihop veden, byltet, brevet och galoscherna. Sakta och tigande gick tillbaka in i huset, först Amanda och efter henne Lydia, haltandes av den hårda smällen mot stentrappan.



Nu satt de igen inne vid köksbordet och drack sitt te. Byltet hade innehållit en kappa som hade varit Almas. Den hade systrarna hängt upp över en stolsrygg vid köksbordet, de satt nu och beskådade den. Galoscherna som stod på golvet bredvid köksbordet, hade varit Almas galoscher. Brevet hade de läst, men nu bad Amanda Lydia att läsa det ännu en gång. Lydia började läsa:



”Kära Amanda och Lydia

Jag återlämnar härmed Almas kläder, jag tycker att de hör mera hemma hos er än hos mig. För ett år sedan gick er syster ut för att träffa mig, hon hade något viktigt att berätta sade hon. Nere vid ån träffades vi, och det hon hade att berätta för mig chokade mig så djupt att jag såg ingen annan utväg. Hon sade att hon väntade mitt barn. Det kunde jag inte på några villkor acceptera, det fick inte vara så.

I det ögonblicket påminde Alma väldigt mycket om min döda mor. Bemästrande och bestämmande. Hon försökte tvinga på mig ett ansvar som jag inte var redo att ta på mig. Hon sade att barnet skulle födas om fyra månader, och att hon vägrade att adoptera bort det.

Amanda och Lydia, ni skall veta att Alma svek mig. Aldrig hade jag trott att hon längre skulle kunna bli havande. Som jag ser det, ljög Alma för mig, för att sedan pressa på mig ansvaret, som jag inte var redo att ta.

Det uppstod en kamp mellan oss, på liv och död. Det bara måste bli så, varför måste hon vara så oresornerlig? Varför kunde hon inte förstå?

Alma stretade emot. I kampen mellan oss två, på liv och död, for kappan och galoscherna av henne. Jag samlade ihop kläderna och tog med mig dem hem, jag visste inte vad jag skulle göra av dem. Kläderna, som jag har förvarat längst bak i garderoben har plågat mig under ett års tid nu och gett mig mardrömmar.

Därför returnerar jag dem nu. Jag vill inte ha på mitt samvete att behålla dem. Jag vill bli fri och utan skuld. Allt var Almas fel.

Er tillgivne, Per Stenfors”


-------

fredag 23 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 6

Amanda linkade mödosamt mot ytterdörren, katten jamade högljutt där ute och ville bli insläppt. Vad gikten i fötterna var besvärlig en kväll som denna. Nordanvinden som nästan lyfte taket av huset, gjorde gikten så skärande att det var ett helt företag att komma sig fram till ytterdörren.


Katten jamade allt högre. Det lät riktigt som att han skrek därute. Kunde en katt skrika så? Det lät ju som en människa. Så skärande. Amanda hade äntligen sluppit fram till ytterdörren och satte handen på det kalla dörrhandtaget.


Det var kallt på den bara marken, isande kallt. Frusna grässtrån, och en storm som gick genom märg och ben. Frusen lera. Kylan, som förlamade kroppen på bara några få sekunder. Det kändes som om hon aldrig skulle klara av att resa på sig igen. Runt omkring kändes det hårt och vasst, och det låg ved över henne också.


Lydia skakade av sig vedklabbarna. Hon måste ha halkat riktigt ordentligt här. Hon tog sig åt sitt värkande huvud, hur länge hade hon legat här? Hon måste ju ha svimmat av och blivit liggande här.


Mödosamt plockade hon ihop veden och började sakta gå mot huset. Oj, vad katten jamade, ja han ville väl in i värmen. Såja, några få steg kvar, så skulle både katten och Lydia slippa in i värmen. Lydia aktade sig noga för att inte halka igen, nu på stentrappan. Plötsligt snubblade hon över något, och föll handlöst för andra gången ikväll. Hon skrek rakt ut, men skriket kom sig inte av smärta ,utan av fruktan.

tisdag 20 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 5

Inne i det allt mörkare köket tände Amanda på flera ljus, för att få det lite trivsammare i den ruggiga kvällen. Hon lutade sig framåt och såg ut genom fönstret, för att se var Lydia fanns. Hon blev länge ute, det kunde väl inte räcka så här länge att hugga lite ved?


Amanda hade redan hunnit dricka ur sitt te, och Lydias te höll på att kallna. Hon suckade lite och rätade på ryggen, och satte tefatet över Lydias tekopp så att den heta drycken inte skulle kallna mer.


Ute på trappan till det gamla trähuset satt systrarnas svarta katt och jamade högljutt. Han frös och lyfte på tassarna, en i taget och ville in i huset. Han hade suttit där ett bra tag nu och jamat, men ingen hörde honom, hans jamande drunknade i blåsten.


Vigt hoppade han över byltet som låg på trappan, han nosade lite på de svarta galoscherna som glänste till i månskenet. Han råkade också trampa lite på brevet om låg instucket under det otympliga byltet.



Väl inne i sitt kök satt mannen under sin skräddarlampa och kände sig nöjd, att gjort var gjort. Han hällde upp ett glas whiskey åt sig och skålade med sin spegelbild i det mörka köksfönstret. Äntligen kunde han gå vidare, det var sannerligen hög tid.

lördag 17 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 4

Radion brusade och knastrade innan Amanda hittade den rätta stationen. Med monoton röst började nyhetsuppläsaren läsa upp kvällsnyheterna. Nyhetsuppläsaren kunde också berätta att det skulle bli kallt inatt, ända ner till fem minusgrader.


Systrarna visste att de måste hämta in mera ved, för att huset skulle hållas varmt inatt. Lydia reste sig upp med en gång för att få det överstökat. Hon tog på sig sin kappa och yllesjal, och stack fötterna i galoscherna. Med vedkorgen på armen gick hon ut i den blåsiga kvällen, medan den äldre systern reste sig för att värma mera tevatten till dem båda.



Ute på den smala grusvägen, en halv mil från det gamla, gula trähuset, stretade en lång gänglig gestalt på i motvinden. Nordanvinden var kall ikväll, den gick genom märg och ben. Mannen frös om öronen, han försökte hålla händerna över dem, men det hjälpte föga.


Nåja, han hade uträttat det han måste, det som hade plågat honom i ett års tid. Nu var det uträttat, och det kändes gott att Alma äntligen hade fått lite upprättelse. Stel och frusen stretade han vidare i blåsten, nöjd över vad han hade fått uträttat.


Vägen hem kändes genast mycket kortare när han såg skräddarlampan lysa i sitt köksfönster, där bakom nästa krok.

fredag 16 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 3

De båda systrarna rörde tigande om i sina tekoppar, och mindes yngsta systern Almas begravning, veckan efter Halloween förra året.





Det hade varit kaotiskt utanför kyrkan när Skräddar Per helt sonika hade dykt upp för att närvara vid begravningen. De båda systrarna Amanda och Lydia hade förgäves försökt få iväg honom, så att lite av Almas heder ännu skulle gå att rädda. Det lilla som fanns kvar av den.



Amanda; den äldre av systrarna, hade hyttat med näven åt Skräddar Per att han skulle ge sig iväg, och låta Alma få ett värdigt slut. Många i den lilla skaran utanför kyrkan hade blivit upprörda, och försökte sjasa iväg Skräddar Per, men kyrkvaktmästarn hade ingripit och sade att kyrkan var öppen för alla. Därför hade Skräddar Per suttit längst bak i kyrkan under Almas begravning. Och alla visste varför han hade suttit där. Visste.



- Nej, men nu skall vi väl ta och lyssna på kvällsnyheterna, sade Amanda och ruskade olustig på sig. Minnena, så verkliga de var ikväll. Denna kväll ,för ett år sedan då de hade hört grannens pojke ropa ute på gården, att Alma ligger i ån och att hon håller på att flyta iväg.



De båda systrarna hade rusat ut i den kalla, blåsiga kvällen så snabbt de någonsin kunde ner mot ån. Där höll grannen Gösta redan på att försöka fiska upp den döda kroppen.



Tillslut lyckades han, och nu kunde de se att det var deras yngsta syster som låg död på den frusna marken framför dem. Stel, frusen och kall. Istappar i håret. Halvslutna ögon som blickade dött in i fjärran. Läpparna var blåa, nästan helt vita. Aldrig mera skulle de någonsin kunna berätta vad som egentligen hade hänt; varför deras yngsta syster hade gått ner till ån den här kvällen utan kappa och galoscher. Vad som egentligen hade fått henne att göra så.

torsdag 15 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 2

Den längre av systrarna, som också var den yngre, reste sig och hämtade tepannan från den svarta Högforsspisen. Hon hällde upp av den rykande heta drycken till sig själv och sin syster. Tysta och i sina egna tankar satt de båda och rörde om i sina tekoppar. Tillslut sa den yngre av systrarna:


- Det är jämna året idag. Precis sådant här väder var det förra året också på den här dagen. Tror du att hon frös mycket innan hon… Och tror du att hon han svälja av vattnet, och månne att det kändes isande kallt i hennes lungor?
- Det är frågor som vi aldrig kommer att få svar på, svarade den äldre systern med lugn och praktisk röst. Hon fick i alla fall en fin och hederlig begravning, det fick vi i alla fall igenom med hedern i behåll.

tisdag 13 oktober 2009

Halloweenaftonen, del 1

Eftersom det drar ihop sig till Halloween vilken är en av mina favorithögtider, tänkte jag passa på att publicera en av mina noveller här.



I den lilla avlägsna byn var det Halloweenkväll. Det var mörkt överallt, så nära som på någon lampa här och var i någons köksfönster. Det var ganska glesbebyggt i byn, och invånarna här var mest äldre människor, som bodde under ganska fattiga förhållanden.


Den isande nordanvinden blåste kallt runt knutarna på det gamla gula trähuset nere vid ån. Huset var inte i det bästa skicket; den gula målarfärgen flagnade, stentrappan var sned och det gröna plåttaket dundrade i stormen.


Inne i husets kök satt två äldre kvinnor. De var systrar och hade bott här i huset under hela sitt liv. Föräldrarna var döda sedan många år tillbaka. Den tredje systern som också hade bott i huset under hela sitt liv, var död sedan ett år tillbaka.


Systrarna satt tysta vid köksbordet i det halvmörka rummet. De hade tänt levande ljus lite här och var i köket, och i den lilla farstun. Det gällde att spara på elektriciteten, för systrarnas pensioner var inte särskillt höga. Ibland behövdes också pengarna till olika reparationer av huset, gammalt och i dåligt skick som det var.

söndag 11 oktober 2009

Kvällsfunderingar


Imorgon börjar jag då jobba igen efter min två veckors långa sjukledighet. Det skall nog bli bra att komma in i normala rutiner igen, fast sjukledigheten har nog varit ack så välbehövlig.

Det har varit en hel del att göra ikväll, från och med imorgon skall ju allt rulla på igen.

Klädtvätt, strykning, kolla upp läxläsning, städande av huset, hämta sonen från flickvännen osv...

Så länge man är sjukledig kan allt bara flyta på, och man kan ta det som det kommer. Nu är det slut på det, man kan ju inte åka iväg från jobbet hur som helst ifall något krisar. Jag tror att det blir ännu mera uttalat i en familj där båda föräldrarna jobbar skiftesarbete, man måste planera ALLT på förhand.

Imorgon börjar verkligheten igen, ha en bra vecka alla!

Skriver...


Igen krånglar det med överförandet av bilder, det får väl duga med denna bild då eftersom den kunde jag iallafall få in.

För tillfälle håller jag på och skriver en del, därför har bloggen min gått på sparlåga under de senaste dagarna.

Jag är dock inne och läser varje dag, alla jag har länkade till besöker jag nog.

Återkommer...

onsdag 7 oktober 2009

Stooorm...


Det krånglar med bilder och det krånglar med inläggen. En massa underligt blir det bara, jag tror jag har lagt in några konstiga inställningar vid "nytt inlägg".

Bilden här är ändå inlagd med flit!

Så här såg det ut sent igår kväll när det ösregnade. En av utelamporna på vår bakgård, i vars sken studsmattan blänker till, inte desto mera konstnärligt! Verkade som småruggigt väder redan då, fast det var inget emot vad det skulle bli senare på morgonkvisten.

Imorse vid sextiden bröt den loss. Stormen.

Hur den har regerat utomhus har jag ännu inte sett över, men man kan ju tänka sig.

Här inne då, kvart över sju imorse:

"Mamma, lampan i köksfönstet FLÖG UT OCH NER PÅ KÖKSBORDET när jag försökte tända på den! Och kylskåpet och frysen har slocknat, och inga lampor alls funkar i köket."

Nu är det så att jag själv är väldigt oteknisk när det gäller elskåp. Så mycket hade jag ju fattat, att någonslags säkring hade gått. Där stod jag och glodde in i elskåpet och på klockan, och var tacksam över att maken kommer hem om tio minuter. Frysen hade ju för sjutton stannat, i värsta fall skulle väl vattnet börja forsa ut därifrån (om någon timme, alltså).

När maken kom hem, vippade han upp knappen som det stod K 13 på. Allt funkade igen! Utom lampan i köksfönstret, som hade flugit ut och ner på köksbordet då. Delar av själva glödlampan satt ännu kvar inne i lampskärmsdelen, det måste ha varit en jäkla smäll!

Och var är Nisse då? Min katt har inte synts till på hela morgonen, hoppas han visar upp sig snart!

måndag 5 oktober 2009

Det gamla dårhuset, del 6

Vad nu? Malena stötte mot något hårt med foten just när hon skulle stiga ner för första trappsteget. Hon skulle just lyfta foten över det, när hon fick en lätt puff framåt så hon for ner på knä, och en kall vind drog igenom rummet.



- Nej hu vad otäckt här är, sade den ljushåriga flickan. Nu sticker vi hem. Det är ju iskallt här. Precis som om det blåser härinne.



Malena böjde sig ner över det som hon hade varit nära snubbla över. Hon lyfte upp tavlan. Signes tavla hade hela tiden legat här och de hade inte märkt det i mörkret. Vilken tur att de inte hade trampat på den! Malena tryckte tavlan mot sin kropp och kände igen en kall vindpust. Skönt att slippa härifrån.



En stund senare stod de fyra ungdomarna ute vid den upplysta landsvägen och andades andfådda. Efter att Malena bara så där hade hittat tavlan, hade de alla sprungit ut ur huset så snabbt de bara kunde.



Nu visste de säkert; det spökade i det gamla dårhuset, det var ingen skröna som någon hade hittat på bara för att traktens ungdom skulle hålla sig borta därifrån.



Andfådda beskådade de tavlan. Den såg inte speciellt märkvärdig ut tyckte ungdomarna, tavlan var säkert inte ens värdefull.



- Onödigt att vi gick dit och skitade ner oss för en gammal tavlas skull, sade Robin och strök med händerna mot sina byxben.
Och du då, sade han till Malena, som går och bär på den där gamla dammiga tavlan, var beredd på att tvätta upp dina kläder ikväll!



Malena såg ner på sin jacka och tavlan, och märkte till sin förvåning att tavlan inte hade det minsta lilla dammkorn på sig. Inte heller på hennes jacka fanns det ett endaste dammkorn, där hon just hade tryckt tavlan mot sig.



Bakom ungdomarna blåste den kalla höstvinden, hu så spöklikt det var här ute på landsvägen också! Precis som om någon jagade på dem hemåt.



Signe log. Nu kunde hon gå vidare. Hon måste bara få röra vid Malena en sista gång. Hennes älskade barnbarnsbarn! I den kalla, blåsiga kvällen kände Malena en varm smekning mot sin kind, och som om någon hade kramat om henne bakifrån.



En änglakram.



------

söndag 4 oktober 2009

Det gamla dårhuset, del 5

Nu hade flickorna tröttnat på sökandet. Det var ju också så mörkt, att man inte längre kunde söka heller. Dessutom var det ju bara fånigt, att på det här sättet bryta sig in i ett hus, för söka efter en tavla som Malena bara hade drömt om.


Att man drömde samma sak upprepade gånger, det behövde väl inte betyda något. Det kunde väl vem som helst göra, tyckte den ljushåriga flickan som nu försökte övertyga Malena om att ge upp sökandet.


Malena såg sig ännu några gånger planlöst omkring, och tyckte också att de kunde väl lika gärna ge upp. Det skulle ju i vilket fall som helst snart vara beckmörkt här inne, och ju mörkare det blev, desto kusligare blev det. Flickorna vände om, och började gå mot trappan som ledde tillbaka ner till undervåningen.


Nej! Vad var nu detta?! Skulle inte Malena hitta tavlan heller?


Hon och hennes ljushåriga kamrat hade nu börjat gå tillbaka mot trappan, hand i hand, sakta och försiktigt så att de inte skulle snubbla över något i mörkret.


Signe samlade ihop all sin vilja, all sin önskan, nu fick inget gå fel. När hon öppnade upp sina ögon, ögon som egentligen inte existerade, kunde hon nöjt konstatera att tavlan inte längre hängde på väggen i bakre rummet.


Signe log belåtet. Hon kunde återvända. Bara en sak till återstod. Malena måste ju säkert få tavlan med sig. Tavlan hon hade kommit hit för att hämta. Den fick inte bli kvar här.

lördag 3 oktober 2009

Det gamla dårhuset, del 4

Nu hade de två flickorna klättrat upp längs den mörka, branta trappan till husets övrevåning. Villrådiga såg de sig omkring i det halvmörka rummet, och nu skymde det snabbt utomhus.


Vad här var dammigt och ödsligt! Här, i det första rummet som de kommit fram till här uppe, fanns ett gammalt, lågt stålbord på hjul. En slags sjukhuskärra som man kunde sätta rena lakan på, när det var dags att bädda rent i sängarna.


Två pinnstolar stod längs med väggen, och en skranglig säng längs den andra väggen. På väggarna gapade det dock tomt, så nära som på en almanacka från år 1960. Flickorna gick tätt tryckta intill varandra, vidare in till nästa rum för att fortsätta sitt sökande av tavlan.



I nedrevåningen hade pojkarna heller ingen tur. Allt de kunde hitta var en hel del bråte. Gamla muggar i stål, som hade använts för att de sinnessjuka ibland under sina raserianfall, slängde mjölkmuggarna i väggen. En stor matportör som hade använts vid soppdagar. En vattenkanna i stål.



Ingen tavla syntes till, fast nu började det bli så mörkt, att det började bli svårt att se ordentligt.



I sista rummet på övrevåningen där den vackra tavlan hängde, hade ännu ingen sökt. Rummet var täckt av damm. Sängen, pinnstolen och det lilla bordet vid fönstret, möbler som kommunen inte brytt sig om när de byggde det nya åldringshemmet i kommunen. Ett nytt hem för åldringarna, och de sinnessjuka flyttades till ett sinnessjukhus dit var de hörde hemma.



Som om tid och rum inte längre existerade, såg Signe sig själv stå framför sin igendammade tavla. Luften darrade och vibrerade, och Signe kände sina händer så svagt, så svagt ta form och finnas till. Bara lite till, bara lite till, Signe kände hur det bultade och vibrerade i hela hennes väsen.



Snart skulle Malena komma för att hitta tavlan, och då skulle tavlan var ren och fin till henne. Med ett finger, som egentligen inte existerade, förde Signe sina
fingrar längs tavelramen. Fram och tillbaka. Med en andedräkt, som heller inte borde ha existerat blåste Signe dammet av tavlan.



Såja. Nu var tavlan fin. Nu kunde Malena och hennes vänner komma och hämta tavlan. Och Signes själ skulle äntligen få ro.

fredag 2 oktober 2009

Det gamla dårhuset, del 3

Rummena på övrevåningen var inbäddade i damm och spindelnät. Några få kvarlämnade möbler från en svunnen tid stod övergivna. Tiden verkade länge ha stått stilla här, döda flugor och spindlar låg på fönsterbrädena och i drivor på golvena.


På ena väggen, i övrevåningens bakre rum, hängde en tavla föreställande en gård. Ett rött hus, några betande kor bakom en gärdesgård. Huset låg nere vid vattnet, och korna betade förnöjsamt av det gröna, frodiga gräset. En vacker tavla.


Tavlan hade målats av den unga Signe, en blyg, skör flicka som hade kommit att bo här i det gamla dårhuset under nästan hela sitt liv.


De efterkommande släktingarna skulle säkert ha uppskattat tavlan. Det hade också varit meningen att Signes son skulle ha tavlan, men Signe hade dött hastigt och då hade ingen kommit ihåg tavlan längre.


Signe hade levt ett sorgligt liv. I aderton årsåldern hade hon insjuknat i skitzofreni, efter att ha fött en utomäktenskaplig son.


Släkten hade inte sett någon annan råd än att sätta Signe på dårhuset. Hon sprang ju utomhus nattetid, halvklädd i bara nattskjortan, hörde röster och pratade med osynliga. Sin nyfödde son brydde hon sig bara sporadiskt om, hon kunde lämna honom ensam i timtal, när hon nattetid sprang ute längs vägarna som en osalig ande.


Det blev Signes mor som fick ta hand om den lille nyfödde, och Signes far skötte om så att Signe kom till dårhuset. Vad annat kunde de göra? Signe var ju helt vansinnig.


Hon hade varit underlig i hela sitt liv den flickan, skygg som en hind och ägnade sig åt de mest märkliga intressen. Kunde sitta i skogen och peta i kottar i timtal, och bara muttra för sig själv.


Eller så målade hon tavlor. Det var hon i alla fall duktig på. Fast hon målade så bisarra tavlor efter att hon hade insjuknat, ingen visste ju riktigt vad de föreställde.


Men Gertrud, som hade arbetat som tvätterska på det gamla dårhuset, berättade att Signe ibland målade riktigt vackra tavlor. Då, när Signe hade bra perioder, målade hon riktigt fint. Som tavlan av hemgården, där korna var utsläppta på bete nere vid vattnet.

torsdag 1 oktober 2009

Det gamla dårhuset, del 2

- Det var nära ögat, det! Den långe ynglingen, som såg ut att vara i femtonårsåldern rätade upp sig. Vad sjutton håller gubben hunden lös för egentligen?


Pojken borstade dammet från sina byxor. Det fanns ett tjockt lager damm på golvet där de fyra ungdomarna hastigt hade kastat sig ner, när hunden utanför plötsligt hade fått upp korn på dem.


- Glöm honom, han är rätt gullig egentligen, sade den ena av flickan, hon med långt ljust hår. Han brukar vara hemma hos oss ibland och ha hunden med sig. Och vad står vi här och snackar om, det börjar ju skymma. Sätt fart på. Malena! Det är din gammefarmors tavla vi har kommit hit för att hämta.


- Jo, svarade den andra flickan, som kände sig lite olustig över att vara här, inne i det gamla dårhuset, nu när det snabbt började skymma utomhus. Hon satte armarna i kors om sin smala kropp och huttrade. Förde det mörka håret bakom öronen.


- Hur svårt kan det vara egentligen? Den långe ynglingen som verkade vara gängets ledare var otålig nu. En tavla borde ju synas. I bästa fall hänger den väl kvar på väggen någonstans. En tavla hittar man lätt i ett tomt hus. Jävlar, vad det är mörkt här. Vi delar på oss, så går det snabbare! Jag och Robin söker här nere, sade han och nickade mot den kortare blonda pojken, så går ni tjejer dit upp.


Flickorna såg tveksamt på varandra, varför måste just de gå upp till övrevåningen för att leta? Upp för den mörka trappan som mest liknade en brant stege.


- Sätt fart på, kommenderade den långe ynglingen och föste iväg flickorna mot den branta trappan. Det är din tavla vi söker Malena, minns att den säkert är värdefull, och lite pengar sitter ju aldrig fel!

onsdag 30 september 2009

Det gamla dårhuset, del 1

I trakterna fanns ett stort gammalt trähus. Det var rödmålat och byggt i två våningar, men av målarfärgen fanns just inget kvar.


Huset var ordentligt förfallet, några av fönsterrutorna var sönderslagna och gräset utanför var nästan knähögt. Såhär på senhösten hade den första snön täckt botten av det höga gräset, fast nysnön skulle nog smälta bort ännu.


I det höga gräset låg en gammal bortglömd porslinspotta. Labradoren, som var ute på sin tidiga kvällspromenad, råkade plötsligt trampa över pottan. Ivrigt började han slicka på den, nosade och snusade. Han krafsade med tassen på pottan så att den flyttade på sig en bit. En skarp vissling ljöd genom luften.


- Hugo! Kom hitåt till husse! Mannen vid skogsbrynet vinkade otåligt till hunden att komma.


Hunden verkade inte alls ha bråttom, nu stod den och snusade på det gamla, röda, två våningshuset, dårhuset i folkmun kallat. Huset hade fram till sextiotalet verkat som kommunens kombinerade ålderdomshem och dårhus.


Nu hade det stått tomt i nästan femtio år, och började vara i ganska skröpligt skick. En skarp vissling ljöd åter igen genom luften.


- Hugo! Och igen en ny vissling. Mannen började nu sakta dra sig bortåt, i hopp om att hunden skulle följa efter honom. Vad hade hundrackan nu fått upp, stod där på bakbenen och nosade vid det sönderslagna fönstret på dårhusets bottenvåning. Skulle bara fattas att hunden skulle skära sig på de vassa kanterna på fönsterglaset.


- Hugo! Nu lät mannens röst arg och på avstånd, för nu hade han hunnit god bit bort på väg in i skogen. Hunden vände sig motvilligt om, han hade just fått korn på något intressant där vid det sönderslagna fönstret, just där vid dårhusets gamla kök.

Hugo hoppade ner tillbaka på alla fyra och börja lydigt springa iväg mot sin husse.

tisdag 29 september 2009

Läsa böcker osv...


Egentligen är det ganska skönt att vara sjukledig, åtminstone nu när blodtrycket håller sig under kontroll. Fast det gäller att vila, vila, det måste man minnas! Myokardit är inte att leka med.

Eld i spisen kan man också göra upp, det värmer skönt i hela huset. Att ligga på soffan och höra ljudet av elden och känna lukten av den, får en verkligen att må bra.

Läsa böcker är perfekt, för då kan man passa på att sova mellan varven. Man är ganska trött av sig när man har myokardit.


När man är vaken och läser, kan man passa på att läsa till exempel Camilla Läckberg. Bättre författare får man leta efter!

måndag 28 september 2009

Hej igen...



Sådär ja. Nu är det riktigt illa ställt här, för tillfället äter jag blodtrycksmedicin. Det kommer jag att göra nu i en vecka eller två, tills kroppen har återhämtat sig.
Hoppas allt är okay då efter det.
Jag är ju studerande samtidigt som jag jobbar, och det har sina sidor, speciellt nu i förkylningstider. Det kan lätt bli påfrestande att hinna/orka med bägge.
För några veckor sedan blev jag rejält förkyld, men utan att få någon feber. Alltså jobbade jag under hela förkylningen, och var dessutom också i skolan!
So far so good.
För en och en halv vecka sedan, när förkylningen var över och allt väl, fick jag plötsligt hög puls och högt blodtryck. Så har det fortsatt efter det, mer eller mindre.
Imorse beslöt jag mig för att göra något åt saken, och drog alltså iväg till personalhälsovården.
Mitt blodtryck var 154/112 och pulsen 120!
Igen blev det att åka iväg till det större sjukhuset, samma ställe dit jag för tre år sedan transporterades i ambulans, då när jag hade ätit giftsvamparna. Idag blev det inte ambulansfärd, det blev taxifärd istället eftersom jag inte fick köra bil själv till sjukhuset.
Resten av dagen tillbringade jag mest sovandes mellan alla undersökningar. Man blir lätt trött, när man har haft hög puls och högt blodtryck ett tag.
Det var strax före jag skulle åka hem ,som jag fick höra att nu var det bäst att jag äter Seloken i en vecka eller två, för att lugna blodtrycket. Säkert sant, för de misstänkte Myokardit eftersom jag hade varit förkyld innan jag blev så här dålig.
Nu är jag sjukledig i två veckor. Imorgon skall jag ut och söka fram en blodtrycksmätare som jag kan få låna någonstans ifrån. Jag måste ju hålla koll på när blodtrycket börjar normalisera sig igen, eftersom Selokenet bara är en akutkur.
Nu skall jag lägga mig ner på soffan för att läsa en bok.
Tjing!

lördag 26 september 2009

Ommöblering


Så var då de nya möblerna inhandlade, eller iallafall databordet till yngste sonens rum. Sängen fanns inte i lager, den måste vi istället beställa. Och tur var det väl att den inte också kom idag, för det räckte nästan HELA dagen redan som det var, att flytta runt möbler i huset för att få allt som det skulle.

Det är ansträngande med ommöblering... En som inte alls brydde sig om att hjälpa till med bärandet och dammsugandet ser ni här ovan, han låg bara och vilade istället. Då allt var färdigt, kom han dock och inspekterade vårt också ommöblerade vardagsrum.

Högfärdigt och förvånat såg han sig omkring, och placerade sig sedan i "nya" soffan under fönstret. Ordningen var återställd.

Om några veckor drar samma rumba igång igen när sängen kommer, då igen kommer det också att omfatta flera rum.

Tur att allt inte kommer på samma dag. Trevlig lördagskväll, alla ni som är inne och läser!

fredag 25 september 2009

Födelsedagskväll


Nu är nattvaket över, och jag har äntligen två lediga dagar framför mig. Det är på tiden, för hittills har jag bara haft en ledig dag under denna månad. Det blir lätt så när man jobbar och studerar parallellt.

Idag firade vi födelsedag, pappas och min. Vi har båda fyllt år nu i september, och ikväll kom mamma och pappa hit till oss för att fira. Vilket var bra, för nu slapp jag också äntligen resten äpplena, mamma plockade ihop dem för att göra äppelmos av dem.

Imorgon är det också äntligen meningen att vi skall ut och handla möbler till "barnkamrarna" (sorry, kids!) Men det är efterlängtat, nu skall det äntligen bli "ungdomsmöblerat" av!

torsdag 24 september 2009

Myrans och människornas skördefest

Myran kravlar stelt och försiktigt runt i det torra höstgräset. Det är kallt i luften, nordan ligger på idag som ett tecken på att vintern är i antågande. Myran krafsar med ena benet på pumpan som ligger alldeles bredvid på marken, den är hård och kall och intresserar inte myran.

Ett brak hörs strax intill myran, som nätt och jämt undgår att bli krossad.

"Mamma, här är pumporna!" Den lille gossen lyfter ivrigt upp båda pumporna på en gång, med viss möda. Ur hans ficka faller en kaka ut, fast det märker inte gossen, han har fullt upp med pumporna. Myran, som hämtat sig från förskräckelsen, hugger däremot in på den sockriga kakan.

Den unga kvinnan skuffar upp mössan i pannan och hjälper sin lilla pojke med pumporna. Det är verkligen kallt idag, hon blåser på sina händer.

Ikväll ska det bli skördefest, tacksamhetsfest till Moder Jords ära. Allt vad Moder Jord har delat med sig till den unga kvinnan, den lille gossen, hans far och de två äldre syskonen. Potatis, morötter, sallad, pumpor, äpplen, plommon och vinbär. Vilken fest det ska bli! Förväntansfulla går den unga kvinnan och den lille gossen in för att börja förbereda festmåltiden.

Nu är det kväll. Nordan blåser ännu vassare. Myran har stelbent släpat iväg kakan till myrstacken, och kan nu pusta ut. Det är vinter i luften.

En liten bit bort lyser ett värmande sken från ett köksfönster. Den lille gossens stolta ansikte syns i fönstret när han räcker en bit pumpapaj till sin far.

Hela familjen har samlats till sin traditionella tacksägelsefest, där de alla hedrar vad Moder Jord delade med sig av under detta år. En fest man på många olika sätt förberett under hela hösten, stor som liten. I kväll är festen som den lille gossen har väntat på under hela hösten, han berättar nu för sin far hur han i våras sådde pumpafröna i jorden...

Tillbaks igen...

Oj då. Det blev visst en liten ofrivillig bloggpaus för mig. Jag har råkat ut för datakrångel, min egen dator, den nya och fina krånglade och krånglade och krånglade i ett kör.

Den andra datorn då, där de flesta av mina bilder finns, började bara sega och sega och sega sig, och började tillslut hota att ge upp helt.

Hoppas bara att den inte hinner krascha, innan vi har hunnit rädda allt som finns där, och där finns verkligen MYCKET.

Den datorn har funnits som enda dator här i hushållet en gång i tiden, så där har alla vi fem något sparat. Hoppas verkligen att vi hinner rädda våra kära material, innan den ger upp helt. Vi har ju lyckats flera gånger förr, så varför inte nu också!

Men egen nya dator borde också fungera igen, fast det har varit en hel del krångel med vista programmet. Varför måste det nya bli krångligare än det gamla?

söndag 20 september 2009

Frisk igen


Jag är frisk igen, kom just hem från jobbet. Jag måste försöka lägga mig i någorlunda tid ikväll, får se hur det blir med det.

Därför önskar jag alla godnatt redan nu :)

fredag 18 september 2009

Tips och lindring vid förkylning, del 3



Oj då. Jag sov visst till klockan två idag. Man kan verkligen säga, att jag tog vilandet och sovandet från igår på allvar.

Tipsen för att lindra förkylning fortsätter. Här kommer nästa tips: HOT STONE MASSAGE. Härligt avkopplande det också, jag låg med stenarna på ryggen igår och... somnade.


Stenarna som används vid Hot Stone massage är ingalunda likadana som på bilden ovan, detta var enda bilden av stenar jag kunde hitta i hastigheten. Men likaväl; stenar som stenar magasinerar värme, vilket kanske också framkommer av bilden, dessa stenar var verkligen heta i somras.


Hot Stones är svarta, släta stenar som jag själv har köpt i köpcentret Tuuri, men de kan också beställas från nätet. Hot stones magasinerar värme väldigt bra, och man värmer stenarna enkelt genom att sätta dem i en kastrull med vatten, och koka upp vattnet. Sedan plockas stenarna upp ur kastrullen och viras in i en torr handduk, och nu är de klara för användning.


Man behöver inte vara något massage proffs för att använda stenarna, egentligen räcker det att placera ut de upphettade stenarna längs ryggraden, på den som ligger ner och skall få behandlingen. Man lägger först en handduk över ryggen, för att stenarna inte skall bränna huden för mycket. Sedan, när stenarna är utplacerade, lägges en filt över hela kroppen. Men kan ligga kvar 20-30 minuter, eller så länge man vill. Belysningen i rummet får gärna vara dämpad.

Stenarna värmer meridianerna på ett djupgående sätt, vilket är stärkande och läkande för kroppen.


Är man mera bekant med massage, kan den som placerar ut stenarna på ens rygg också massera en med stenarna. Det ger en härligt värmande, djupverkande massage. Hela ryggen, nacken, huvudet och ansiktet masseras. Mycket lugnande och stillande vid förkylning.

Klart värt att pröva!



Tips och lindring vid förkylning, del 2


Igen är jag förkyld...

Fast jag tror inte att det är någon ny förkylning på gång, istället tror jag att det är den gamla förkylningen som spökar, och vill ge sig till känna igen.

Dessutom har jag fått jättehög vilopuls, så hälsan är på flera sätt hotad.

Därför kommer nu ett nytt förkylningstips, som jag själv nu försöker leva upp till: VILA.

Vila är jätteviktigt vid botande av förkylning! Bara genom att vila kan man förhindra uppkomsten av förkylning, om man ligger till sängs dagen som förkylningen hotar att slå till.

Alltid har man väl inte möjlighet att ta ledigt från jobbet när det börjar kittla lite i halsen, fast det skulle kanske vara lönt att göra det. Man skulle kanske kunna mota Olle i grind, och inte bli sjuk alls! När det gäller virusbaserade förkylningar är ju läget ett helt annat, men det skall vi inte ta upp nu.

Eftersom jag själv jobbar och studerar parallellt, blir ju lediga dagarna per månad väldigt få. Därför är jag själv ett bra exempel på hur bristen på vila bryter ner immunförsvaret. Enda sättet att komma tillrätta med detta, är då att tillföra vila.

Och vilat har jag gjort idag! Jag är sjukledig, och har också ordnat sjukledigt tills imorgon.

Vila behöver inte alltid innebära att man ligger och sover, sover gör man mycket när man är trött, men vila kan också betyda annat:

  • ligga och läsa en bra bok under en varm filt
  • dricka något varmt ifall halsen kliar
  • blogga och läsa andras bloggar
  • titta på bilder från semestern ( se ovan)
Kort sagt, allt som man tycker om att göra och anser som vilosamt skall man göra. Ta allt i lugn takt och minimera hushållsarbetet. Arbeta i korta knyck med det nödvändigaste, och vila däremellan.
Man kan gärna renbädda sängen, om man orkar. Det är jätteskönt att ligga mellan rena lakan när man skall vila mycket. Droppa också gärna två droppar av någon avslappnande eterisk olja på kudden!

torsdag 17 september 2009

Saker att göra...

Största delen av befolkningen ligger väl och sover nu som bäst, eller är på väg att gå och knyta sig. Men inte jag och kanske några andra till, vi kommer att hållas vakna ända fram tills klockan åtta imorgon.

Så. Här kommer nu en lista på saker jag har att göra, innan jag går och lägger mig imorgon.

- Jobba............ fram tills klockan 7.15.
- Koka kaffe. Snart skall jag göra det.
- Göra whicyvatten i sodastreamern. Skall jag göra först av allt.
- Kolla runt på nätet. Gör jag allt emellanåt när jag hinner, under nattens lopp.
- Jobba. Jo, men det gör jag hela tiden. Tänker inte så mycket gå in i detalj på vad jag gör och när. Tystnadsplikten, ni vet.
- Kanske göra lite extra arbete som att sterilisera instrument. Får se.

- Handla lite på hemvägen imorgon, Siva har ju morgonöppet. Om jag orkar.
- Kolla att sönerna ser någorlunda representabla ut innan de går iväg till skolbussen, det är skolfotografering idag.
- Borsta tänderna, svabba ur fejset, på med nattlinnet och yllesockor.
- Hämta en extra filt till sängen, man blir lätt frusen när man har jobbat hela natten.
- Sooova. Jag tänker inte stiga upp förrän vid tretiden på eftermiddagen.

Ha en bra dag alla!

onsdag 16 september 2009

Överflöd av äpplen


Det råder överflöd av äpplen hos oss. Vad skall man göra av alla äpplena?

Och viktigast av allt: hur kan man förhindra att äpplena börjar skämmas; dvs ruttna? Finns det någon som vet?
Det är ju inte alltid möjligt att starta upp äppelsyltkoket samma dag som äpplena faller från trädena, då skulle man ju få stå och koka i ett kör.
Hjälp, det regnar äpplen på vår bakgård, vad göra?

måndag 14 september 2009

Recept på rysk skinkpaj


Här kommer något verkligt gott! Testa!


Rysk skinkpaj

Pajbotten:
3,5 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
100 gr smör
1 ägg
1 dl matlagningsgrädde
1 dl gräddfil

Pajfyllning:
250 gr strimlad skinka
1-2 paprikor skuren i bitar
Rejält med riven ost ovanpå

Blanda mjöl, bakpulver och det smälta smöret till en jämn massa.
Vispa ihop ägget, grädden och gräddfilen i en annan skål.
Rör snabbt samman gräddsmeten och massan till en deg.

Lägg degen i kyl 45-60 minuter.
Tryck därefter ut den i en smord pajform.
Sätt i fyllningen; först skinkan, därefter paprikan, sist osten.

Grädda i 200 grader, 35-40 minuter.

söndag 13 september 2009

Ur min dagbok del 4, skrivet av Smörblomma nio år

3/6 -76

Den fjärde sommar-lovs-morgonen var väl åckså bra. Dagen gick mycket blåsig. Vi hälsade på mormor. Hon blev glad då vi kom.

Nu är kl. snart 11. Jag är ganska trött.

lördag 12 september 2009

Ur min dagbok del 3, skrivet av Smörblomma nio år

2/6 -76

Den tredje sommar-lovs-morgonen var jag lite trött. Annars var den bra. Jag vaknade kl. 9. Min katt är nästan alltid ut på sommar-morgorna.

Dagen gick lite trögt som vanligt. Annars var dagen bra.

fredag 11 september 2009

Ur min dagbok del 2, skrivet av Smörblomma nio år

1/6-76

Den andra sommar-lovs-morgonen var åckså bra. Jag vaknade lite tidigt. Timmarna gick vi lekte i lekstugan, Lena och jag.

Peter den luven kastade sten i Lena och jag. Då gav jag honom stryck. Han gick in.

torsdag 10 september 2009

Ur min dagbok del 1, skrivet av Smörblomma nio år

Här kommer nostalgi på hög nivå. Kanske mest för mamma, jag vet att du läser detta! Nu publiceras fyra delar ur min dagbok ocensurerat, jag skrev den sommaren när jag var nio år gammal.

31/5 -76

Den första sommar-lovs-morgonen var bra. Men så! Då jag klädde på mig hörde jag Ia och Lena i trapporna. Så klädde jag på mig och gick ut i farstun och tittade och såg att Lena hade gummitossor så jag gick in och bytte skor. (för jag hade träskor som Ia).

Då jag hade gummitossorna på mig gick jag ut. Nu hade det gått ett par timmar. Ia, Lena, jag och Peter var i lekstugan. Det var lite bråk hela tiden.

onsdag 9 september 2009

Tips och lindring vid förkylning, del 1


Förkylningstider...

Jag är ju som bäst förkyld, fast det nu börjar vara lite övergående. Men det är ju aldrig roligt att vara sjuk, och därför tänkte jag dela med mig av ett bra tips mot sjuk hals:

Vid inledningen av förkylningen, när halsen snabbt blir sjukare och sjukare och det gör jätteont, kan man Gurgla sig med saltvatten.

Till gurglingen behövs:
1 glas rumsvarmt kranvatten
1 tsk salt

Rör ihop tills saltet har löst sig.

Ta en klunk av saltvattnet och gurgla. Gurgla en gång per timme, eller ännu hellre en gång per halvtimme. Glaset med saltvattnet har man med sig och bredvid sig, då minns man att alltid ta en klunk och gurgla. Blandningen smakar äckligt, men den bedövar smärtan i halsen rättså effektivt, samtidigt som den verkar antiseptiskt.

En mormorskur som håller ännu idag.

måndag 7 september 2009

In memorian


Jag håller på att bli sjuk, eller rättare sagt har jag hållit på att bli det i ett par dagar nu. Jättesjuk hals har jag, och snuva som redan har klättrat upp i bihålorna. Hela kroppen värker obestämt.

Ingen feber har jag, därför har jag varit på jobbet likaväl. På mitt jobb är det nämligen jättesvårt att få sjukledigt vid förkylning utan feber.

Därför blir det att ta det lite lugnare på hemmaplan istället. Ligga och läsa och ligga på spikmatta, eller bara vila i övrigt.

Eller titta på gamla fotografier. Jag hittade en hel hög tio år gamla foton på barnen som jag hade glömt. Troligen hade de inte ens blivit upp packade när vi flyttade hit till huset, jag hittade dem när jag röjde ur ett skåp häromkvällen. Barnen var små lintottar på den tiden!

Och se här, några år framåt då. Mimmi som valp, under sin första höst hos oss! Hur söt var hon inte.

Jag saknar Mimmi otroligt mycket idag, jag vet inte om det är för att jag är sjuk , eller...

Skulle verkligen vilja ha henne tillbaka. Att vi aldrig behöver städa längre, väger inte alls upp att var hundlös...