måndag 30 januari 2012

Tips och lindring vid förkylning, del 4



Förkylningen har slagit till igen. Igår kväll kunde jag inte somna, istället låg jag och darrade under tre täcken och halsen kliade och gjorde ont. Jag hoppades att det var frågan om en snabbt övergående förkylning som skulle vara bortblåst på morgonen och att allt skulle vara någorlunda bra. Så blev det inte.

Istället värkte halsen sju gånger värre och frös gjorde jag fortfarande. Ännu värre blev det vad dagen fortskred, nu nyser jag och får snyta mig i ett kör. Känner mig ordentligt risig.

Som tur är finns ännu vetekudden att ta till. Denna underbara dyna som man sätter in i micron och värmer upp, för att sedan lägga på sin sjuka lekamen. Lämpligtvis på skuldrorna eller bröstet vid första dagarna av förkylningen. Lägg sedan att täcke över dig och ligg så med dynan på i 20 minuter, medan värmen sakta sprids i hela kroppen. Underbart.

Vetekudden värmer vävnaderna, ökar förbränningen och omsättningen lokalt där den placerats ut. Möjligtvis kan också vetekudden bidra till snabbare tillfrisknande då den ökade förbränningen snabbare tränger ut slaggämnen ur kroppen, lokalt. Det känns varmt och mjukt, och den stela känslan som ofta sitter i sjukdomsområdet försvinner.

Som bunus brukar sömnen ofta vara god och välgörande efteråt. Dubbelbonus är att kudden doftar rogivande vete vid uppvärmning. Kan inte bli bättre.

söndag 29 januari 2012

Varm älgkalops med potatismos i januari



Ledig söndag betyder mera tid för matlagning. Älgkalops är ju inte något man gör varje dag då det är så tidskrävande, men idag var det ett passligt alternativ.

1600 g älgkött skuret i passliga bitar
1 lök
5 dl vatten
2,5 dl matlagningsgrädde
½ burk creme bonjuor
En skvätt soja
Salt och svartpeppar

Ta fram en stor stekgryta. Sätt i älgköttsbitarna och stek i rikligt med smör, locket ska vara på. Låt köttbitarna puttra på i 45 min så att de blir riktigt möra. Häll sedan på vattnet, sätt i löken och sojan. Tillsätt därefter matlagningsgrädden och bonjouren. Smaka av med salt och peppar.

Gör potatismos på potatis, mjölk + matlagningsgrädde, smör och lite salt.

Serveras med rårörd lingonsylt och en god sallad.

Så gott!


lördag 28 januari 2012

Imbolc



Imbolc närmar sig med stormsteg. Snart är det ju 2:a februari, Solguden växer sig allt starkare och man kan lägga märke till hur dagarna blir allt längre. I naturen kan märkas små tecken, ibland kan en fågel kvittra till om den analkande våren. Skiner solen en dag kan den milt värma våra bleka kalla vinteransikten, och man känner hur våren kommer allt närmare för var dag.


IMBOLC ELLER CANDLEMAS (ca. 1 eller 2 februari)
Den 2:e februari firar många nyhedningar  �Brigit's Day�, för att ära den Irländska gudinnan Brigit. �Imbolc� (betyder �i magen� av gudinnan) eller �Candlemas�som infaller på Kyndelsmässodagen, som är en kristen tradition som firas till Jungfru Marias kyrkogångsdag, dagen då hon genomgick rituell rening i Jerusalem för att tillkännage att hennes son skulle bli guds son. Men långt innan kristendomen nådde Västeuropa hölls en eldfest i början av februari, vars syfte var att förmå vårgudinnan att driva bort vinterns mörker och ge marken värme igen. För många inom nyhedendomen  firas gudinnans återhämtande efter att ha givit åt guden. Det är en högtid för rening och för att välkomna jordens fruktbarhet igen. Bål tändes eller så tändes ljus i hemmen för att välkomna våren.
Den kristna Kyndelsmässodagen, den 2 februari, fortsätter traditionen att tända ljus för att välkomna våren och lammningssäsongen. Hushållens ljus välsignades och de långa nätternas tid skulle snart vara förbi. Ljusstöparna fick ledigt från sina arbeten. Moderna häxor och hedningar följer ibland fortfarande seden att sätta ett tänt ljus i varje fönster från solnedgång till soluppgång (naturligtvis på ett brandsäkert sätt) för att välkomna Brides afton (Bride's Eve). Enligt vissa traditioner ska detta göras natten till den 1 februari.
Festen hölls för att ära den keltiska Brigit, Trippelgudinnan, smedernas, poeternas och helbrägdagörarnas beskyddare som har dyrkats på Irland längre än någon annan, nuförtiden kallas hon Sankta Brigit från Kildare. Hennes namn betyder "den upphöjda" och ibland ses hon som tre systrar, den Gudomlige Fadern Dagdas döttrar, eller som en ung flicka, en mor och en åldrad kvinna. Vid Imbolc, Oilmec eller Brigantia, som festen också kallades, firades Gudinnans flickaspekt och hennes första äktenskap med Ljusets Gud.
Detta är en av de största sabbaterna eller eldfesterna. Man tänder heliga eldar på bergsknallar för att välkomna och uppmuntra det växande ljuset och värmen. I USA påminner Groundhog Day om gamla tiders väderförutsägelser, dagen som sades avgöra om våren skulle bli solig eller regnig.
På Brides afton den 31 januari bäddades en brudsäng med kärvar, ibland från Lammas (slutet av juli) sista skurna säd. Sängen pryddes med band som skulle representera Jordgudinnan och smyckades med tidiga vårblommor. Sängen bäddades framför eldstaden och husets invånare skrek: "Brud, kom in, din säng är klar!" Den symboliska unga flickan lämnade sina skor och sin kittel vid dörren och spred in frid, fruktsamhet och överflöd i huset. Hushållets kvinnor hällde mjölk och honung över Brudsängen. Från början ställdes sängen i ordning i byhövdingens hus, men i senare tider skedde det i traktens största gård. Alla byns män kallades samman och efter att ha betalat med ett mynt, en liten blombukett eller en kyss, steg de in i eldringen och bad om hjälp med hantverks- eller jordbruksarbetet och utryckte en önskning på Brudsängen. Man vävde Brigit-kors av halm eller vete in sedan hängdes runt huset för att få beskydd. Vid Imbolc-festen är det lämpligt utföra ritualer för ny kärlek, fruktsamhet och för alla typer av projekt som börjar i liten skala. Då använder man sig av ljus som placeras ut i en cirkel och färsk mjölk. Ljusen ska vara pastellfärgade, blekrosa, ljusgröna, blå eller vita.
Man använder även mörka ädelstenar som granater och heliotroper. Fruktsamhet och spirande känslor gynnas av ametister, rosenkvarts och lena månstenar. Du kan använda de första snödropparna, andra mycket tidiga blad- eller blomknoppar elle mjölk och frön. Kvanne, basilika, benzoin, sval- eller skelört, ljung och myrra till Brigantias rökelser och örter.
Du kan utföra Imbolc-ritualer när du ska påbörja ett osäkert projekt och för att öka din fruktsamhet.

Imbolc ritual för att bygga upp ett förtroende
Alla  blir vi sårade ibland, oavsett om det är på grund av sviken kärlek eller på av någon i familjen eller på arbetet. Även små pikar kan såra djupt. Den här hjälper dig att sakta bygga upp förtroendet på nytt för en person som eller att våga känna tillit i en ny situation. Helst ska du inleda ritualen på morgonen eller precis när det börjar ljusna.
Ta en behållare med is eller snö, det går bra med isbitar om du vill utföra ritualen på midsommar eller i ett land med varmt klimat.
Lägg några små månstenar eller amnetister i en klar glas- eller kristallskål, täck dem med is och sätt skålen på ett svalt ställe.
Gå ut och leta upp tecken på återfödelse som du tar med dig hem och lägger runt skålen. Det kan vara en gren med knoppar eller kanske en kvist som tappats av en fågel som bygger bo eller vad som helst som du uppfattar som ett tecken på förnyelse.
Tänd ett ljust färgat Imbolc-ljus. Blått motverkar världsliga svek, rosa är för familjen och grönt är för kärlek. Säg samtidigt: "Brinn, ljus, brinn. Smält bort isen som har stelnat runt mitt hjärta och låt nytt liv flöda."
Plantera en basilikaplanta eller några frön som symbol för nytt liv i en keramikkruka och klappa jorden samtidigt som du säger: "Jag begraver smärtan, ilskan, sveket och jag planterar hoppets frön."
När isen smälter och det första vattnet börjar synas rör du runt i skålen och säger: "Flyt, vatten, flyt till nytt liv, tillit och lycka."
Låt skålen stå tills isen har smält helt. Ägna dig under tiden åt positiva sysslor som att svara på ett brev, gå igenom din budget eller städa och göra fint i en stökig hörna eller garderob. När isen har smält till vatten häller du lite vatten över din planta eller dina frön medan du säger: "Väx hopp, väx, så att min tillit kan bära frukt."
Häll ut resten av vattnet i trädgården och släck ditt Imbolc-ljus, skicka ut ljuset till alla som har sårat dig.

 
Källa

Byta lakan, gå ut med soporna, damma och feja, tänka särskilt på djuren, laga mat med omsorg, tända levande ljus. Ut med sista spåren av julen, som julbelysningen och gröna löparen på vardagsrumsbordet. Röja upp kring fönstren så att solen slipper att skina in ordentligt. Välkommen Solguden!

Ungefär så går min Imbolc i år. 

fredag 27 januari 2012

Buzzador



Då jag det här året med öppna sinnen prövar på nya saker verkade tiden rätt att bli en Buzzadorare . Det ska bli spännande och jag väntar så på vad det kan innebära. Det är alltid roligt att testa nytt och komma i kontakt med nya människor. Får se vad allt jag får uppleva!

Nya produkter är ju aldrig fel, inte heller att prova dem gratis. Nätfreak som jag är, skriver jag också mer än gärna om dem, så överhopa mig bara med produkter, Buzzador.


torsdag 26 januari 2012

Jag fick tidningen Skriva



Häromdagen kom den, äntligen. Som jag har väntat, frenetiskt sökt igenom posten varje dag. Förgäves, förgäves, fram tills nu. Skriva, världens bästa tidning hittade äntligen fram till min postlåda också!

Tidningen innehåller det mesta man kan önska i tidningsväg, en riktig inspirationskälla, läs här . Äntligen en tidning för oss som skriver, där vi kan få tips och inspiration av likasinnade. Fin layout, fina artiklar, författarintervjuer, fint allt.

Som jag har förstått det säljes inte tidningen som lösnummer här i Finland. Synd, för det blev rätt dyrt att prenumerera med valutaväxling, och så. Fast ett lösnummer kostar ju förstås också lite mera så det går väl ut på ett i slutändan. Och så får jag ju tidningen direkt hem i postlådan nu, så ingen risk att jag missar ett nummer.

Jag längtar redan tills nästa nummer, skynda skynda er att ge ut den, Skriva!

onsdag 25 januari 2012

Att blanda (SkrivPuff 25.1.2012)

Under natten blandades torr januariluft med is
Det blev bitande kallt
Svart stjärnhimmel blandades med ljusgrå gryning
Sakta formades morgonen

Isande vitt blandas med blekgult
Som ett kalejdoskop
Solen lyser svagt mellan granarna

Frusna fåglar trycker tätt uppe i träden
Rödräven under en gran i skogen
Vita, små andedräkter blandas med isgrå kyla

 Det är 18 grader kallt

Godmorgon

måndag 23 januari 2012

Haren och igelkotten



Ikväll kommer vi till denna lustiga saga. För den här är ändå rätt lustig, inte lika hemsk som övriga sagor som tidigare presenterats. Läs här:

Haren och igelkotten träffas slumpmässigt och vid detta tillfälle gör sig haren lustig över igelkottens böjda ben. Igelkotten föreslår en kapplöpning som ska visa vem som är snabbast. Under tävlingen springer igelkotten bara några steg men vid målet sitter igelkottens hustru som ser likadan ut. När haren kommer till målet ropar honan "Ick bün al dor!" (Jag är redan här!). Haren förstår inte varför han förlorade och kräver revansch. Men även vid de följande 73 tävlingar är igelkotten alltid först i målet och till slut dör haren på grund av utmattning.

Lite enkelspårigt tänkt av haren där, eller hur? Måste det till hela sjuttiotre tävlingar innan han skulle fatta? Och han fattade ju inte ens då, istället dog han av utmattning. Sorgligt, sorgligt.

Här kommer en liten bakgrundsförklaring:

Igelkotten beskrivs som en enkel bonde och haren som en högt ställd person. Därför slutar texten med sensmoralen att man inte ska göra lustig sig över lägre ställda personer. Även för igelkotten har sagan en sensmoral: när du kommer från bondeståndet ska du leta efter en fru i samma nivå som dig själv och som liknar dig även i utseende.

Så lärorikt för barnen, eller hur ;)

söndag 22 januari 2012

Webbverktygen väcks

Okay. Nu dumpade jag "webbverktygen" från min blogg då det bara fortsätter att sega här. Snart finns det inte något kvar länge att plocka bort, men man vill ju att ens sida ska fungera.

fredag 20 januari 2012

Efterlyses: vårtecken



Får se om blogger tänker funka ikväll, man vet aldrig. Vädret är trist som vanligt, detta är en vanlig syn och har varit de senaste veckorna när man ser ut från köksfönstret. Grått och snöigt och kallt också.

Det positiva är att dagarna nu blir allt längre och energin återvänder i takt med det. Man är inte lika trött längre, har ni märkt det?

Tyvärr har man inte sett av några vårtecken i naturen under den senaste veckan, som jag har letat. En liten fjäril skulle inte sitta helt fel nu.

Funkar det så här, då?

Problemet  med att kommentera på min blogg fortsätter. Nu har jag ändrat kommentarerna från inbäddade till ett pop up fönster. Funkar det bättre så här, eller måste jag fortsätta att se över sido objekten?

onsdag 18 januari 2012

Snövit



Tänk denna populära barnsaga, hur stora omändringar har den inte genomgått för att passa in i sagoböckerna av idag:

 Disneys version: Snövits styvmor, drottningen, har en spegel som varje dag svarar drottningen på frågan ”Spegel, spegel på väggen där. Säg mig vem som vackrast i landet är.” att drottningen är vackrast. En dag svarar spegeln att Snövit är vackrast i landet. Av detta svar blir drottningen ursinnig och ber en jägare att ta Snövit till skogen och komma tillbaka med hennes hjärta! Jägaren kan inte döda den vackra flickan utan låter henne gå och dödar i stället ett djur och tar dess hjärta till drottningen. Snövit flyr in i skogen och hamnar hos de sju dvärgarna. Eftersom Snövit lever, svarar drottningens spegel fortfarande att Snövit är vackrast i landet. Drottningen ger sig då ut på jakt efter Snövit och hittar henne hos dvärgarna. Drottningen klär ut sig till en gammal häxa som ger Snövit ett förgiftat äpple som Snövit somnar in av. Dvärgarna tror att Snövit är död och lägger henne i en kista av glas. En prins ser henne och blir helt betagen av flickan. När han kysser henne vaknar hon och de rider lyckliga mot solnedgången.

Hemskt så redan. Men det blir värre och värre, läs här hur originalversionen lyder:


Grimms version skiljer sig från Disneys. Bland annat blir Snövit förgiftad av en kam och strypt av en livrem (men räddas båda gångerna av dvärgarna) innan hon förgiftas av äpplet. När dvärgarna eller prinsens män bär kistan till slottet ramlar en av dem, och Snövit vaknar när äppelbiten hon har satt i halsen lossnar. Vigseln med prinsen blir en stor fest. Den elaka drottningen får även sitt straff i slutet av historien; att ta på sig ett par glödande järnskor och dansa tills hon faller död ner. Det finns också ytterligare en version där drottningen blir inbjuden till bröllopet och har med sig en förgiftad ros, för att mörda Snövit. Men när hon ser hur lyckliga Snövit och prinsen är så håller hon rosen så hårt att hon själv blir förgiftad.

Saga på hög nivå. Man kan förstå att Bröderna Grimm är lästa vida omkring, bästa skräckboksförfattarna som de är. Den här sagan verkar nog ändå vara mest riktad till vuxna läsare: Flera mordförsök, först med kam och sedan med livrem och tillslut äpplet. Och allra sist en ros.

Sedan finns ju också en slags sensmoral som gör att man förstår att detta är en saga för barn. Drottningen dör ju; hon, styggingen får sitt straff och faller död ner. Plågsamt straff också, att ta på sig glödande järnskor och dansa tills man faller död ner. Eller så dör hon för egen hand, om än av misstag, av rosen hon tänkt döda Snövit med. Heureka! Hedern är åter upprättad!

Det var bättre förr, måste man bara säga. 

söndag 15 januari 2012

Bloggpaus!

Godmorgon! Bloggen verkar fortfarande halvdöd och jag vet verkligen inte vad det är för fel på den. Att kommentera verkar inte funka och att komma in på den segar visst också.

Rådlös som jag är tänker jag hålla bloggpaus nu i några dagar och se ifall det bara var något tillfälligt (har svårt att tro det), i annat fall får jag väl börja rensa i sido objekten, kanske är det där felet sitter.

Error, error

Vad sjutton är det för fel på blogger? Det går inte att lämna kommentarer och då det väl lyckas är kommenterna annorlunda formaterade, eller faller till hälften bort. Var ligger felet? Har andra som använder blogger samma problem, eller beror det på något sidotillägg som jag har lagt till på bloggen och borde ta bort?

lördag 14 januari 2012

Kvällens lottomiljonär, jag?!



Ja, ja. Fattig man, eller kvinna med för den delen, får slita för sitt uppehälle. Sällan får man skåda dessa vackra vyer IRL, till exempel på Kreta. Eller någon annanstans utanför Finland alls för den delen. Eller ens utanför Sundom, och Malax skärgård, där man har sina residens. Fast man får förstås vara tacksam över att man har två residens, inte alla som har det heller.

Tänk om jag har vunnit på lotto ikväll! Vi har faktiskt två kuponger i spel, så möjligheter finns ju. Dubbla möjligheter, till och med.

Vi skulle flytta utomlands, till att börja med, allt för att undgå skattmasen. J och jag skulle väl få säga upp oss från våra jobb, och N skulle väl hinna bli student innan vi sticker iväg, så inga problem där. T skulle få studera några kurser på distans i 2:an och 3:an i gymnasiet och sedan komma till Finland för att tenta dem ibland. R går ju också ut nian i vår, och vi behöver väl inte sticka iväg förrän han har gått ut heller.

Pengarna skulle vi placera smart och genomtänkt för att undgå finska staten. Dela ut och och placera på lämpligaste sätt, (vi har ju faktiskt vunnit förr.)

Jag tror att vi skulle flytta och bosätta oss någonstans i Amerika först. Sedan Afrika. Sist runt om i Europa. Till Finland skulle vi komma alltsom oftast på besök, annars passar nog klimatet längre ner i Europa lämpligare för mig.

Jag har ännu inte kollat lottokupongerna för ikväll, tänk om vi faktiskt har vunnit?!

Nejlikan




Vaddå, Nejlikan? Åtminstone jag har aldrig hört talas om den här sagan. Har någon annan hört talas om den?

Nejlikan (Die Nelke, KHM 76) är en folksaga som nedtecknades och utgavs av bröderna Grimm i deras stora sagosamling 1812. En drottning föder en prins som har gåvan att hans önskningar blir sanna. Prinsen rövas bort av kungens kock som ordnar det så att drottningen får skulden. När kocken fått sina önskningar uppfyllda försöker han arrangera ett lönnmord på prinsen. Men denne får reda på hela komplotten och straffar kocken med att förvandla honom till en svart pudel som tvingas äta glödande kol.

Inte för att den här sagan saknar handling heller. Tänk att förvandla någon till en pudel och tvinga denna att äta glödande kol. Mycket bättre handling än sagorna av idag, där det mesta är så förutsägbart. Men var kommer Nejlikan in?

fredag 13 januari 2012

Grodprinsen



Gulligt, va. Detta låter ju som en saga av idag, inga hemskheter i sikte alls. Faktum är väl att den här sagan är rätt harmlös, i varje fall i jämförelse med tidigare publicerade här.

Grodprinsen är en folksaga som bland annat Bröderna Grimm nedtecknat. Den ursprungliga sagan handlar om en prinsessa, som leker med sitt gyllene klot vid en brunn. Klotet faller i vattnet men en hjälpsam groda bringar den tillbaka. Som tack ska grodan få inträde i slottet. När grodan kräver att följa med till sängs får prinsessan nog och kastar den mot väggen. Plötsligt förvandlas grodan till en prins som tar prinsessan till sin fru. Att grodor är förtrollade prinsar är vanligt i gamla sagor.
Den mer moderna och numera spridda versionen är dock istället att grodan är en prins som drabbats av en förbannelse och att det enda sättet att bryta förbannelsen är en kyss från en prinsessa - ibland även en vanlig kvinna.

Ja, föräldrar! Denna kan ni lugnt läsa för era små, av den här får småttingarna knappast några mardrömmar eller trauman alls. Grönt ljus, alltså.

onsdag 11 januari 2012

Hans och Greta



Följande saga av Bröderna Grimm slutar lyckligt och fint, precis som sig bör i sagornas värld:

Hans och Greta är barn till en fattig skogshuggare och familjen svälter. Deras styvmor övertalar maken att överge barnen i skogen. Barnen, som hört vad de planerat, samlar vita småstenar som de sedan släpper längs vägen för att med hjälp av dessa hitta en väg hem igen. Styvmodern övertalar än en gång skogshuggaren att lämna barnen i skogen och denna gång har de bara brödsmulor med sig att släppa längs vägen. Brödsmulorna äts upp av skogens djur och Hans och Greta hittar inte hem.
Vilse i skogen hittar de ett hus gjort av bröd (i senare versioner ett pepparkakshus), med sockerfönster och de börjar att äta av det. Den gamla damen som bor i huset bjuder in dem och ger dem en festmåltid. Kvinnan är dock en häxa som byggt huset för att locka till sig barn som hon kan göda och äta upp. Hon sätter Hans i en bur och tvingar Greta att bli tjänare. Medan hon förbereder att koka Hans, säger hon åt Greta att kliva in i ugnen för att kontrollera att den är tillräckligt varm för att kunna baka, hon går in i ugnen men sen går hon ut och då anar hon oråd och lurar istället in häxan i ugnen och stänger luckan.
Barnen stjäl juveler från häxans hus och beger sig hemåt, där de återförenas med fadern, som blivit änkling.

Vad sägs? Äntligen en Grimmsaga som slutar lyckligt, kanske. Fast man undrar ju vad som hade hänt när fadern blivit änkling så där hastigt och lustigt och passligt också. Och vilken sorts farsa var han egentligen som lämnade sina barn i skogen sådär, och två gånger till på köpet.

Man kan heller inte låta bli att undra vad som egentligen hände med stygga styvmodern. Dog hon på riktigt? Eller planerade man kanske en uppföljare som aldrig blev av?

tisdag 10 januari 2012

Mästerkatten i stövlar


Serien Bröderna Grimms sagor fortsätter även idag. Visst är de riktiga skräcksagor och man kan verkligen undra var sagorna skulle hamna idag om någon försökte sig på att ge ut dylikt. Säkert i pappersstrimlaren på förlagen och författaren till manuset skulle troligtvis klassas som mentalt sjuk.

Som tur är skrevs dessa mästerverk på en tid då man inte var så noga av sig. Barnen fick väl tåla något också, tänkte man på den tiden.

Så vad sägs om Mästerkatten i stövlar:

Enligt texten i Grimms saga ärver tre bröder sin bortgångne far. Den äldste får kvarnen, mellanbrodern en åsna och den yngste får en hankatt som till synes är värdelös. Men katten, som kan tala, lyckas övertala sin nye ägare att inte låta tillverka ett par handskar av kattskinnet utan att i stället använda sina sista pengar till att köpa ett par stövlar till katten. Som tack lyckas katten jaga en säck full med rapphönor åt kungen, som han betalar för med guldmynt. Katten lyckas sedan ordna en fin tomt med ett slott åt sin numera rike herre mjölnarsonen, genom att lura den förre ägaren, ett troll, till att förvandla sig själv till råtta. Katten äter upp råttan. Mjölnarsonen kan nu utge sig för att vara adelsman under namnet "markisen av Carabas" och gifter sig slutligen med kungens dotter.
De enkla motiven som förekommer i denna saga är frågor om rättvisa vid arvsskiften, kattens tacksamhet och till sist turen, som gör den ursprungligen fattige till en välbärgad man.

Just det, inte så hemsk saga idag även om ju katten åt upp ägaren till slottet (råttan, alltså.) Sedan finns det ju vissa fina motiv här i sagan också, något som barn har att lära av än i denna dag.

Håll med om att sagorna var mycket bättre förr, på 1800-talet. Dagens sagor förbleknar ju helt i jämförelse med dem.

måndag 9 januari 2012

Bröderna Grimms sagor


Jag har funderat en del över sagor från nu och då. Dagens sagor är och ska helst vara med lite pedagogiska pekpinnar så att våra små lär sig vad som är rätt och fel redan från tidig ålder och genom sagornas värld. Så längt allt väl. Kanske. Själv måste jag säga att jag föredrar 1800-talets sagor, där kan man tala om handling och garanterad underhållning.

Så. Får jag presentera, först ut i serien om Bröderna Grimms sagor; Sagan om Rödluvan.

Rödluvan är en flicka som bor i ett hus tillsammans med sin mamma. Mamma ger henne i uppdrag att gå hem till sin gamla mormor med en korg mat. Mormodern bor på andra sidan skogen, och Rödluvans mamma förmanar dottern och säger att hon måste gå raka vägen dit. På vägen träffar hon Vargen, ett antropomorft djur med talförmåga och helt utan skrupler. Av Rödluvan får vargen veta att hon är på väg till mormor. Vargen lurar rödluvan att plocka blommor vid sidan av vägen, medan han passar skyndar sig hem till mormor. Där äter han upp henne (genom att svälja henne hel) och lägger sig därefter i mormors säng för att invänta Rödluvans ankomst.
När Rödluvan kort därpå kommer fram till stugan tycker hon att mormor inte ser ut som hon brukar, och följande dialog utspelar sig:
Rödluvan: Men mormor, varför har du så stora ögon?
"Mormor": Det är bara för att jag skall se dig bättre, mitt barn.
Rödluvan: Men mormor, varför har du så stora öron?
"Mormor": Det är bara för att jag skall höra dig bättre, mitt barn.
Rödluvan: Men mormor, varför har du så stora tänder?
"Mormor": Det är bara för att jag skall kunna äta upp dig!
Vargen äter därefter även upp Rödluvan. Som tur är råkar en jägare kort därpå passera stugan, och han dödar snabbt vargen och skär upp dess buk, så att Rödluvan och mormor kan komma ut, chockade men oskadda.

Vad sägs?! Skulle sagor av idag låta såhär? I vår skyddade värld där barn inte får utsättas för i princip något otillbörligt alls, inte ens i sagornas värld?

Och det blir värre, hör här:


Vissa äldre versioner av Rödluvan slutar med att Rödluvan blir uppäten. Det förekommer också att Vargen serverar Rödluvan på kött och blod från sin döda mormors kropp som hon omedvetet äter och dricker. Likaså att Vargen ber Rödluvan att ta av och elda upp sina kläder för att sedan komma och lägga sig jämte honom.

Vad sägs föräldrar, hade inte sagorna bättre sting förut ;)

 

lördag 7 januari 2012

Lacoste och kuoma, allt för att vara på den säkra sidan


Så trist det har blivit utomhus. Imorse vaknade jag till en smällkall, snötyngd värld, där hela färgskalan gick i grått-mörkgrönt-vitt. Inget annat alls, och man började ju fundera på vart alla färgerna har tagit vägen. Glömde jag kanske nämna att termometern visade på -11grader? Vi hade med andra ord kastats rakt ut mitt i skitvintern.

Vilket ledde till nästa problem, nämligen vinterskorna. N och T har vinterskor, om än lite finare sådana. Alltså inte skor som man skottar snö med här ute på landet. R i sin tur ägde inga vinterskor alls, vilket ju inte längre gick för sig nu då polarvintern gjorde sig påmind.

Vi åkte in till The City of Vasa. Där finns det skor i massor, men R har inte världens bästa tålamod då det gäller skoköp. Helst ska man hitta skorna redan på det första stället man går in på. Det gjorde vi.

Lacosteskor för 99 euro, vad sägs om det? Inte billigt, men mamma betalar ju. Och förresten var dethär ju inte ens vinterskorna utan sommarskorna, då inte ens sådana (hela) fanns att tillgå i hemmet.

Efter Lacosteskoköpet blev R på bättre humör och orkade varva både Citymarket och Prisma i jakt på lämpliga vinterskor. Tillslut hittade vi Kuomas enkla basicsort; skinn inuti, fuskgoretex utanpå, men stövlarna håller hur länge som helst. Det vet jag, för då pojkarna var små var detta sorten man satsade på.

Bara det att jag trodde att de skulle kosta runt tjugolappen. Kanske har de någon gång i världen gjort så, men icke så längre. Idag kostar kuomastövlar 59,90 euro, och kanske var det specialpris, vad vet jag?

Jag svalde halvchocken att jag nu var 160 euro fattigare, bara sådär. Kuomastövlarna är ju tänkta att alla i hemmet (utom jag) ska kunna använda gemensamt, då det väl ändå inte är någon rusning till juntvinterstövlarna.

Trots allt är jag säker på att detta är vinterns inköp. Vänta bara tills det blir -25 grader kallt, då kommer det att uppstå rusning om vem som först hinner ta kuomavinterstövlarna idag. Ha, ha.

fredag 6 januari 2012

En verktygslåda (SkrivPuff 6.1.2012)

När jag var liten hade jag en verktygslåda. Den var min egen och den innehöll hammare och spik och fil och skruvmejsel, allt detta var mitt fast jag var flicka. Verktygen var för mig ganska främmande.

Ibland använde jag dem sporadiskt med lite varierande resultat. Allt blev väl lite sisådär.

Jag fick också ett syskrin. Det använde jag inte alls. Jag har inte ännu vid fyrtiofemårs ålder stickat ett enda par sockor, inte ens ett par vantar. Bara gardiner har jag sytt för arton år sedan, då jag ännu bara hade ett barn och var vårdledig och hade all tid i världen (i jämförelse med senare.)

Läsa och skriva har jag däremot alltid hunnit med. Säkert är det så att de egna intressena styr.

torsdag 5 januari 2012

Nyårsnytt



Jag gjorde det igen! Gjorde en sak som jag aldrig gjort förut, alltså. Nästan så det har blivit mitt nyårslöfte i efterskott, då jag ju inte gav något på nyårsnatten. Borde man kanske ge sina nyårslöften lite inpå nya året istället för på nyårsnatten (mitt i allt tjo och stim och uppskruvad stämning) för att man smått ska hinna tänka över dem också? Så att de blir mera realistiska?

Hur som helst, här kommer ett bidrag till göra-saker-som-jag-aldrig-gjort-förr: Jag har beställt tidningen Skriva. Jag tror det kommer att bli en jättebra tidning.

onsdag 4 januari 2012

Jag recenserar boken "My"


"Martin drog på nytt efter andan och insåg att det bara gått några sekunder sen han steg in i köket. Några sekunder av hans liv, en vanlig dag på jobbet - men den dagen som så totalt skulle ändra hans liv." 
 
Detta är upptakten till berättelsen om My som kommer hem till Sverige för att stadga sig och leva som alla andra Svensson. Det blir inte riktigt så - även om hennes ohämmade liv är tätt sammanflätat med renovering av huset hon ärvt och middagsbjudningar. Martin inser snabbt att ett liv med My omöjligt kan bli långtråkigt. Bara oförmodat, huvudstupa, färgstarkt och alldeles underbart.

Desirèe Fredlund, författare till boken My försökte upprepade gånger få förlagen att bli intresserade av hennes bok. Ingen nappade, och Desirée blev åter igen refuserad, många gånger. Driven av detta och istället för att ge upp skriver Desirée boken Refuserad , som blir utgiven på Duo Dito förlag. Men boken om My är för den skull inte bortglömd, långt därifrån. Desirée besluter sig nämligen för att grunda sitt eget förlag; Giggi Hill förlag, och ger på så sätt ut boken själv.

Desirée trycker även upp 200 förhandstryckta exemplar av boken, och själv är jag stolt ägare till ett av dem. Dessa unika exemplar går inte att köpas för pengar, utan har istället delats ut gratis till Desirées författarkollegor, journalister, vänner och bloggvänner. Jag känner mig hedrad över att vara en av dem.

---

My återvänder alltså till Sverige efter en tids kringflackande ute i Europa, där hon försörjt sig på lite av varje och som andan fallit på. Nu söker hon en lugnare och stabilare tillvaro i hemlandet och flyttar in i huset som hon ärvt efter sin släkting. På karlafronten söker hon nu efter ett stabilare sällskap och Martin verkar ganska perfekt.

Martin är polis och lite av en gammal flickjägare som lämnat många sårade hjärtan efter sig. Han är en lugn och trygg person som trivs med sin tillvaro.

My är livsnjutare och tar vad stunden ger utan att för den skull låta sig utnyttjas. Hon är rastlös och oförutsägbar och människor dras till henne via hennes starka karisma. 

När dessa två träffas slår det gnistor runt dem. De dras till varandra som magneter, olika som de är. Som när plus söker minus, kallt söker varmt, natt behöver dag för att kunna existera.

Boken är från sida ett en riktig bladvändare, och själv sträckläste jag den från början till slut. Inte en paus före jag fått veta hur det riktigt skulle gå på slutet, för slutet är riktigt rafflande och överraskande. I senare delen av  boken får man genom en bunt brev lära känna My, den verkliga My, och nu börjar man på allvar förstå varför hon är som hon är. Smart att lägga in den delen i slutet av boken, för nu har man ju hunnit bli verkligt nyfiken på My och vill veta vem den här människan riktigt är.

De sista kapitlen i boken överraskar riktigt ordentligt för nu vänds saker och ting upp och ner igen, på ett verkligt oväntat sätt. Slutet vill jag inte avslöja här, det vore som att snuva många på konfekten, för jag säger bara: läs boken, ni ångrar er inte. Köp den till exempel härifrån eller härifrån .

Själv väntar jag redan på uppföljaren.

tisdag 3 januari 2012

Tankar inför det nya året



God fortsättning på det nya året, alla! Ett nytt år har börjat, det känns roligt och spännande. Jag tror att detta år kommer att innebära en hel del förändringar för mig, kanske både i stort och smått. Inga dramatiska, men kanske sådant som legat och bidat sin tid och småningom kanske ska ske.

Hur kan jag veta det då? Jaa, det verkar som om saker och ting rör på sig på alla plan åt ett positivt håll. Man får impulser att man vill kolla in nya saker och händelser, som man inte lagt märke till förut. Jag menar inte att jag är på väg att flytta utomlands eller att jag ska skilja mig eller något sådant, nej det är frågan om småsaker som börjar finna sin rätta plats. När saker och händelser lägger sig tillrätta i tillvaron känns det som en positiv energi i hela kroppen.

Jag har redan nu under det nya året gjort saker som jag aldrig gjort förr! Sådant som känns jättebefriande när jag fått till det. Som om det bara legat i sin linda och bidat sin tid och väntat på att det ska hända. Jag förstår att det låter hemlighetsfullt, men jag menar att det egentligen kan vara frågan om vad som helst som har betydelse för en själv.

Det känns enormt befriande då gammal snö smälter och bara måste ge vika för något nytt och unikt. Inget kan hindra framfarten.

Kära läsare: Det nya året är ert! Gör vad ni vill av det, ta emot nya positiva vindar som de allt längre dagarna bjuder på. Gör allt med öppet sinne.