De oönskade föddes en stormig oktobernatt år 1914. Snöslasket yrde och i den otäta stugan på den Österbottniska landsbygden knakade virket i knutarna. Den unga kvinnan låg i kammaren och flämtade och barnmorskan hade redan suttit vid hennes sida i ett par timmar nu. Inte så mycket hade hänt sedan hon kommit hit till gården och Ahlholms unga hustru våndades fortsättningsvis i plågorna som rev i henne.
Inte på fyra timmar hade det framskridit nämnvärt. Den unga kvinnan jämrade sig tystare för varje födslovärk och ansiktet blev blekare i takt med att rörelserna allt lamare. Inget gott tecken, tyckte barnmorskan som hade bistått med förlossningar i fyrtio år nu. Luften i den lilla kammaren var kall och kvav på samma gång.
Halv fem på morgonen föddes flickan. Hon var liten men skrek ljudligt. Femton minuter senare misstänkte barnmorskan att något var fel då moderkakan inte ännu kommit ut som brukligt var. Tio minuter senare, efter att ha flämtat och flämtat skrek Berta ett nytt avgrundsskrik och något blodigt tryckte på ut. Ett barn till, en liten pojke gled ut och han var ännu mindre en flickan. Till skillnad från sin syster skrek han inte alls.
Visar inlägg med etikett skräck. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett skräck. Visa alla inlägg
fredag 24 oktober 2014
tisdag 8 januari 2013
Recension av "Det som aldrig sker" av Anne Holt
Anne Holt - författaren till Det som aldrig sker tar oss med till Norge och trakterna av Oslo.
Ifall man läst Anne Holts tidigare böcker känns Yngvar Stubö och Inger Johanne Vik som gamla bekanta det är trevligt att få återse. De två är så lagom och det är lätt att relatera till deras vardag, om den än är lite kaotisk. Inger Johanne, psykolog och jurist som från tidigare har en nioårig dotter med en odiagnosticerad neuropsykiatrisk diagnos får tillsammans med kriminalkommisarie Yngvar en liten dotter. Allt väl i deras nya hem.
Tv-stjärnan Fiona Helle hittas mördad. Man dras snabbt med in i en suggestiv atmosfär av ondska och vrede. Återhållet hat som blommar upp i sin värsta form. Texten är starkt driven och man plöjer vidare, vidare samtidigt som man undrar över hur någon människa kan vara så makaber som denna mördare.
Det sker flera mord, alla med gemensamma nämnaren brutalt och starkt symboliskt. En nedåtgående spiral som snurrar neråt, neråt. Yngvar övertalar Inger Johanne att hjälpa till vid mordfallen som profilierare, då hon har gått i lära hos den bäste, the Chief Warren Scifford i USA. Inger Johanne tvekar, då hon har sina egna spöken i bagaget från den här tiden. Tillslut ger hon ändå upp och hjälper till.
Så här långt i boken börjar man verkligen tycka synd om Inger Johanne som verkar falla sönder som mor under all press. Döttrarna, som på grund av hur situationen utvecklas måste flytta ut ur hemmet tycker jag också synd om. Hur reagerar en nyfödd och en nioåring med en neuropsykiatrisk diagnos på all denna stress? Det kunde Anne Holt gärna ha utvecklat lite i boken!
Tillvaron för Inger Johanne och Yngvar börjar kännas alltmera snärjd. Gastkramad, tryggt liggandes i soffhörnet med filten tätt virad om mig läser jag vidare, sida efter sida fast klockan närmar sig tre på natten. För man kan inte sluta läsa, då boken är en riktigt bladvändare. Man bara måste få veta. Vem var mördaren och hur ska det gå?
Boken avslutas i övrigt med en riktig twist. Huh! Här kan ni köpa boken, eller här, gör det!
Etiketter:
Anne Holt,
deckare,
psykologisk triller,
recensioner,
skräck
torsdag 26 april 2012
En författares vardag
Ledig dag är lika med sovmorgon, alltså sov jag tills halv elva idag. Steg upp och kollade in mitt favoritväder såhär på vårkanten, nämligen regn som smälter bort all snö som ligger kvar. Knappt fanns det något kvar på bakgården och här ser ni mitt hårt beskurna äppelträd som jag har snyggat till. Jag är dock ingen expert på trädbeskärning, så det blev lite som det blev.
Och kolla jordgubbsplantorna! De växer upp nu då snön äntligen är väcks. Borde gallras, ja jag vet.
Trappan ut på gården ser lite ut som en terass i södra europa nu med lite god vilja, eller hur? Ingen snö iallafall, bara trä och stenplattor. Lite solsken och allt vore perfekt, hoppas det skiner sol imorgon.
Nu tänker jag dra mig tillbaka och skriva, har jättebra flyt på gång om en ung kvinna som gör om det mesta i sitt utseende så att hon ska passa in hos sin (missanpassade) pojkvän. Ute på en ö kommer det att hända saker, satanism och dylikt. Mera om det senare.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)



