fredag 30 december 2011

Att ta språnget (SkrivPuff 30.12.2011)

Leopardhanen ligger tyst uppe i trädet. Natten är ljum och nästan vindstilla, bara något enstaka prassel hörs från bladen i vegetationen runt omkring. En ljum bris stryker över leopardens gulvita päls och de svarta fläckarna syns knappt i mörkret. Han slickar såret på sitt ena bakben, det är stort och fult och vill inte helna. Såret uppkom i en strid med ett lejon, där lejonet överlägset var den starkare av de två. Leoparden hade tur som klarade sig med livet i behåll.

Det ligger spänning i luften och leoparden skärper sina sinnen. Han är hungrig och har legat här uppe i två dagar nu och knappt varit nere på marken alls. Nu säger ändå överlevnadsinstinkten att han snart måste orka ta språnget och skaffa sig mat, annars kommer han att svälta ihjäl.

Det prasslar till. Leoparden fokuserar och drar mödosamt in det sjuka bakbenet under sig. Han urskiljer gasellen nere på marken. Den är ganska liten och verkar ha förirrat sig ut på egen hand.

Leopardens stela kropp värker. Instinktivt vet han att inom några sekunder kommer gasellen inte längre att finnas kvar, den kommer istället att försvinna som en vind i natten in bland buskarna.

Vigt och ljudlöst hoppar leoparden ner ur trädet rakt över gasellen. Hans vassa tänder skär igenom gasellens hals och nacken bryts nästan ljudlöst.

Ett enkelt byte.

torsdag 29 december 2011

Gott Nytt År :)


God Morgon alla och Gott Nytt År 2012, tänkte jag nästan skriva i hastigheten. Vi firade ju Nyår redan igår och så verkligt som det blev så har det nya året redan inletts, vad mig anbelangar. Bästa "Nyårsaftonen" på länge i varje fall, men så har jag ju inte så stora krav heller, det räcker gott med bra mat som räcker till hela kvällen och sedan tvtittande.

Det "Nya Året" har inletts i sann vinteranda, ute är det vitt på marken som sig bör på Nyåret. Vintern brukar komma då. För mig får den gärna ge sig av igen, det räcker gott med en blixtvisit, och jag tror nästan att jag blivit bönhörd där för det är redan 3+ grader nu såhär klockan 6.30 på "Nyårsdagsmorgonen."

Jag har ännu stora planer för idag, därav denna tidiga morgon och jag har redan varit uppe i en timme nu.

God fortsättning på dagen, alla morgonpigga och övriga.

onsdag 28 december 2011

Nyårsfirande ikväll


God Jul och Gott Nytt År alla! Har varit offline ett tag på grund av julfirande, ja och så har jag ju jobbat också.

Hur som helst så har ju julen varit och farit, och helt trevlig var den ju i år också. Som alla år.

Nu står ju Nyår inför dörren, och vet ni vad; vi firar nyår idag!

Ja, vad är det med det, man måste ju fira då när man har tillfälle till det. Som till exempel jag själv jobbar ju på nyårsaftonskvällen, så vad blir det riktigt för firande då? Inget alls, i princip.

Så ikväll firas Nyårsafton i det röda huset ute i skogsbrynet. På menyn står: vildsvinsstek med klyftpotatis och nyårssallad. Vitlökssmörfyllda batonger till. Valfria drycker. Efterrätt: glass i stora lass. Eftertugg: Salta kex med färskostsmör och vindruvor. Och vin.

Ja, man måste ju göra det bästa av situationen och fira när man är ledig, eller hur? Egentligen blir det mycket lugnare och mera avslappnat såhär än att fira på den riktiga dagen. Så ifall någon funderar på att prova på att fira en annan dag än den riktiga så säger jag bara: pröva på! Egentligen är det riktigt trevligt.

Gott Nytt År!

tisdag 20 december 2011

Karajulklapp


Har ni sett en vackrare julklapp i år? Inte jag :)

Det är så svårt att få till fina julklappar inslagna till pojkar, så där lagom passliga åt dem. Fast expediten på Jack&Jones fick verkligen till det fint idag, eller hur?!

Riktigt pojkaktigt svart papper med grovt omslagsband och en enögd tomte. En brunaktig halvslarvig namnetikett. Så lämpligt eller hur, inte för gulligt röd-tomte-aktigt.

Den vackraste pojkjulklapp jag någonsin sett, sådär lagom halvtuff.

Vad tycker ni?

måndag 19 december 2011

Att pynta (SkrivPuff 19.12.2011)

Imorgon ska julgranen bäras in. Den står bakom dörren där ute på terassen och bara väntar på att få komma in i huset. Grön och ganska tät är den, och har inte tappat ett enda barr fast den stått där väntandes i en vecka nu. Fårse hur det blir när den kommer in i värmen.

Imorgon ska jag pynta granen. Den strålande ljusserien, hoppas den funkar än och inte har gett upp medan den legat undanstädad i sin låda i snart ett år nu. Skulle så vara fallet utbryter ju lätt panik.

Sedan glittret. Fina, glimmande långa spret som ska hängas över grankvistarna. Vackert pynt som man nästan kan spegla sig i, i skenet från julgransbelysningen. Tyvärr brukar katten roa sig med att dra ner dem i golvet och man får också vara rädd att han ska äta upp spretglittret, och hur skulle det då gå?! Katastrofalt avslut på julen.

Och julgransbollarna. Röda och i guld, så vackert juliga, de också. Även de blir lätt kattleksaker åt en katt som fyller tretton i maj. Ja ja, även djur ska ju ha sina nöjen...

Julgransstjärnan. Så fin och liknar mest Betlehemsstjärnan, åtminstone Betlehemsstjärnan så som man har sett på bild. Har hängt med sedan jag var tre år, tror jag. Eller något liknande.

Och så övrigt obestämt pynt som också ska hängas i granen. Tillverkat i dagis eller i skolan under åren då det begav sig när pojkarna var mindre, och intresserade av att tillverka eget julpynt. Fina, eller kanske mest personliga pjäser som ger granen dess egna, personliga prägel.

Imorgon ska jag pynta julgranen.

söndag 18 december 2011

En guru och ett jumpaprogram


Ja ja, det ser ut som att hösten får ge vika för vintern. Jag som hoppades att vi skulle kunna övergå till våren direkt och hoppa över hela isårstiden.

I brist på annat har jag funderat en del över framtiden. Eftersom det ju är meningen att jag ska jobba tjugo år till, åtminstone alltså då pensionsåldern ju höjs hela tiden, så gäller det nu att börja ta hand om sig nu, bättre sent än aldrig.

Jag skadade ju ryggen för två år sedan och har sedan dess gett ett ganska stelt intryck i mitt rörelsemönster, men nu ska det bli slut på det.

Jag har nämligen skaffat mig en guru och ett jumpaprogram som ska råda bot på detta, snart kommer jag förhoppningsvis att röra mig ledigt och obehindrat igen.

onsdag 14 december 2011

Önskelista till tomten


Ju äldre man blir, desto mindre önskar man sig, eller hur? Åtminstone när det kommer till materiella ting, då man ju egentligen redan har allt.

Ja, tänk efter; vad saknar man egentligen? Hela huset dignar ju av saker, ungefär en gång i veckan funderar man ju över när man egentligen ska komma sig för att lasta ihop gamla kläder och dylikt till Röda Korset. Samma gäller också ens eventuella sommarställe; lump och bråte i överflöd, ingen brist någonstans.

Om man nu inte råkar vara uteliggare, hemlös eller sittandes i fängelse. Då kan det råda en viss brist förstås.

Men nu ska jag presentera min egen önskelista:

-en ny plånbok
-ett halsband (Kalevalan kielosarja, i brons)
-en ny badrock

Ja, ungefär så. Och inte alla saker förstås, ett alternativ från listan kan du välja ut, tomten.

måndag 12 december 2011

Julmiddag, glögg och pepparkakor


Julaftonen närmar sig, allt närmare för varje dag. Som om det inte räckt till när jag idag snabbt inhandlade julmiddag på Siwa helt spontant till middag, detta bara för att det ju är världens bästa snabbmat när man tänker efter, lådor och skinka, bara att värma upp i ugnen!

Då; där vid butikshyllan, kom jag att tänka på att vi ju också behöver after dinner att inmundiga någon timme senare också.

Alltså inhandlade jag även pepparkakor och glögg. Glöggen ska givetvis intas ur Iittalas riktiga glögglas och inte ur någon temugg. Pepparkakorna ska också serveras på ett tillhörande Iittalas glöggpepparkaksfat.

Jag ser fram emot att värma glöggen på spisen istället för i micron, som jag hittills alltid har gjort ;)

fredag 9 december 2011

Att tvinga (SkrivPuff 9.12.2011)

Ibland vill man inte se det uppenbara. Som att titta på den fína lysande utegranen med vackra blå lampor som växer utanför köksfönstret. Ljusen blänker i det nattsvarta mörkret och glimmar trolskt. Granen är nästan täckt av snö och döljer sitt innanmäte.

Man måste tvinga sig att se bakom snön, in i granen. Där pågår aktivitet ibland grenarna. Ibland gungar kvistarna lätt. Fast det ser man inte, om man inte ger sig tid. Tvingar sig att stå stilla en stund och titta ordentligt.

Jag tror att vi har fått hyresgäster dit. En ekorre har flyttat in. Den slänger avskalade kottar på marken.

Man kan se skalen ligga under granen, om man tittar alldeles nära.

onsdag 7 december 2011

Entte lengre muässkächle


Juäggh errh uävmuässkuäddh nuhh. Entte enn muässk fenns lengrrre kvuärrh ej met ächle. Ällä errh lökligghä över dt & juäggh förrh sövva enömhöss ijenn.

//Nisse

Något smittsamt (SkrivPuff (7.12.2011)

Det finns så många:smittkoppor, tbc, vattkoppor, svininfluensa, mässling, påssjuka, röda hund. De är alla smittsamma och hotar oss till döden, eller i varje fall deras följdsjukdomar.

tisdag 6 december 2011

Finlands självständighetsdag


Det är ju Finlands självständighetsdag idag! Detta måste uppmärksammas med ett eget litet inlägg.

Utan vår självständighet vore vi högst antagligen ännu en del av Ryssland, en väldigt liten sådan, och säkert väldigt mycket på undantag. I övrigt kan man bara spekulera om hur våra liv skulle se ut om så ännu vore fallet, men jag tror nog att vi har det bra mycket bättre så här i frihet.

Vi har inte firat dagen så stort (alls) här hemma, men på jobbet uppmärksammas nog självständighetsdagen på ett mycket större sätt; med fin mat, vacker dukning och med att titta på filmer från tv.

Länge leve vår självständighet :)

söndag 4 december 2011

Gnällblogg


Det känns nästan som att jag ser dubbelt av vad jag är trött. Skak och darr och okoncentration. Middagsvilan skippade jag idag därför att jag tyckte att jag inte hann, och så tänkte jag att jag kan väl gå och lägga mig tidigare ikväll.

Håret är också skit, jag borde färga det igen. Två centimeter trist färg sticker upp ur rötterna, gissa hur det ser ut om man lägger upp håret i hästsvans då. Jo, trist.

Meeen alla i family friska och krya i decembermörkret, det gäller att gläda sig åt det lilla ;)

fredag 2 december 2011

Överlevnadsguide inför julen


Storhelgen som vi alla väntar på närmar sig, allt närmare för var dag. Julen, då vi alla ska vara glada och stråla ikapp med granen, ljusslingorna och ljusstakarna i fönstren. För att inte tala om utebelysningen och barnens tindrande ögon.

Julklapparna är förstås redan inhandlade i stora lass och överflöd. Varje ettåring måste ju få åtminstone tretti paket, eller?! Det är ju vårt eget lilla gulle vi pratar om, klart gullet måste få julklappar! Because he is worth it! Fast den lilla inte ens vet vad det handlar om, vad är detta, ett träd i vardagsrummet. Mammaaahh?!

Och maten. Vi måste ju äta ståndsmässigt, det är ju jul bara en gång om året, just det! Köp! Vi måste ha flera sorters fisk och skinka kan vi ju inte vara utan! Och alla lådor, köp nu ordentligt så att vi inte blir utan! Och sallad! Blir det över kan vi ju äta av det nästa dag, ja fast en hel vecka framöver.

Städa, nåja. Fast ska vi ha främmande så måste vi ju åtminstone dammsuga huset och städa toan. Åtminstone! Minns rena handdukar i badrummen!

Och tomten! Varifrån får man riktigt tag på en tomte?! Och vad kostar det och när måste man boka?

Lugn. Här kommer en överlevnadssguide för hur ni ska klara julen 2011:

1. Man behöver inte stråla ikapp med någonsomhelst belysning. Ingen märker ändå om man strålar eller inte, allra minst barnen. Så var som vanligt istället.

2. Julklapparna. Hur mycket vet en ettåring egentligen om hur många julklappar man "ska" få på julafton? Eller tvååring? Eller för den delen barn i skolåldern? Det är hemmet som sätter de egna normerna, vi utgår från våra egna förutsättningar! Man får det vi har förutsättningar till, punkt.

3. Maten, ja. Äta bör man, annars dör man. Det är ändå inte meningen att man ska stressa ihjäl sig flera veckor på förhand, för att man under några timmar på julafton ska få äta det som hör till på julafton.
Den modige prövar istället på något nytt, pizza till exempel. Bra och enkelt, unga i skolåldern brukar åtminstone tycka om sådan mat, och för de övriga gäller det att vara öppen inför förändringrar. Ingen ska behöva arbeta sig sjuk i köket under julafton, viktigt att minnas.

4. Städa. Hoppas ingen år 2011 tycker att städningen inför julen har högsta prioritet. Men ifall så, är det enklaste alternativet att resa bort under julen, så slipper man allt städandet. Julstädandet i sig härrör sig i övrigt från trettitalet, då kvinnorna var hemmavid och då satte en ära i att hemmet alltid skulle vara snyggt och prydligt.
Idag yrkesjobbar dock de flesta kvinnor, och julstädandet är hur som helst onödigt då man ändå kan dämpa ner belysningen så att dammet inte syns. Istället kan man satsa på vårstädning i januari då solstrålarna börjar leta sig in i huset och avslöja allt dammet.

5. Tomten. En tomte bokar man kanske för tretti euro eller så. Kan absolut vara värt det, här lönar det sig inte att snåla på slantarna, en tomte är en upplevelse för de minsta. Skippa hellre någon julklapp till förmån för en live santa, ungen minns iallafall jultomten bättre än tåget som han fick i julklapp bland alla andra paket, år 2001.

Övriga råd: Var Lugn. Hela ståhejet är över på några timmar. Sedan är allt som vanligt igen tills nästa år, då plånboken töms och ekonomin är instabil igen fram tills i april på vårkanten.

God fortsättning alla ni, vi kämpar på i decemberrusket!

Magi (SkrivPuff 2.12.2011)

Tomten strök sig bekymrat över hakan. Han drog med fingrarna genom sitt långa, vita skägg och muttrade: "Inga julklappar, inga julklappar i år, hur ska jag alls få tag på några julklappar."

I skymningen föll snön i tunga, täta flingor utanför tomteverkstaden. Det var kvällen före julafton och iskallt uppe på fjället. En hare stannade upp bakom granen då han skymtade tomten alldeles ensam bakom fönstret där inne i mörkret.

Det var strejk på tomteverkstaden, visste haren. Arbetarna ville inte jobba gratis längre så här inför julen, istället ville de ha lön för sitt arbete. Tomten, som var en givmild själ, skulle gärna ha betalt dem för välutfört jobb, men då han inga pengar hade. Därför såg det ut som att alla skulle bli utan julklappar i år.

Haren såg tomten lägga sig ner på soffan och knäppa sina tjocka fingrar över sin stora mage. Man kunde inte annat än att försöka sova på saken.

                                                                ***

Ute på Korvatunturi grydde julaftonsmorgonen. Det svaga morgonljuset väckte tomten, som trots allt hade sovit gott på sin hårda kökssoffa. Lite stel i kroppen satte han sig upp och blinkade med ögonen.

Vad var nu detta?! Hela tomteverkstaden var full av julklappar! Färdigt inslagna i röda och gröna julpapper med silversnören runt om. Tomten fick bråttom upp ur kökssoffan, kunde det verkligen vara sant?!

Med sin sträva hand strök han över de hårda och de mjuka paketen, ja de var på riktigt. Något rörde sig snabbt i ögonvrån på honom och han skymtade henne. En vit silvrig klänning, ända ner till fötterna och långt, vitt hår ner till midjan. Det stod ett svagt sken runt henne i det dunkla morgonljuset, när hon försvann in bakom snödrivorna.

Snöfén! Tomtens rynkiga ansikte sprack upp i ett leende och en fridfull värme spred sig runt i hela hans kropp.

"Det är aldrig fel att ta emot hjälp, människor. Det är julens främsta budskap", viskade han rakt ut i rummet inne på tomteverkstaden.

torsdag 1 december 2011

Att bejaka (SkrivPuff 1.12.2011)

En skir krokus på våren
Tränger upp ur den hårda marssnön
Öppnar försiktigt upp sin gula knopp
Även om luften runt omkring den ännu är bitande kall

Den bejakar sin existens

Sin rätt av få växa och bre ut sig
I snölandet, som ägdes av Kung Bore
En liten gul vårblomma, påhejad av den starka marssolen

Bejakar sin livskraft

onsdag 30 november 2011

Morgonmagi


Se vilken vacker sol över Myrgrundsbanken! Detta är något som nästan bara vi nattarbetare får uppleva, eftersom vi ju är "lediga" dagtid. Rice and shine!

Jag ser egentligen mera av dagsljuset då jag vakar än när jag jobbar dagtid, hur bakvänt det än kan låta. Men hör här: Idag vaknade jag sju minuter över ett efter sista vaknatten, och stack ut på stan. För när slutar man egentligen ett på jobbet efter ett morgonskifte, och är fri att njuta av vårt för den här årstiden ack så viktiga dagsljus ;)

söndag 27 november 2011

Livet på ön, i all enkelhet


Se vilken vasshög! Ifall någon har trott att vassen flyter in vid ens strand på våren i samband med islossningen, kan jag bara berätta att den flyter in redan nu på senhösten innan isen över huvud taget har lagt sig. På kära Granören, till exempel, ser det ut så här nu.

Efter en helg på Granören i värsta kaamosårstiden, kan jag berätta följande:

Det är fortfarande härligt att simma, fast temperaturen i vattnet visade på ynka 3+ grader igår. Inga problem där, men mörkret och stormen!

Eftersom det rådde full storm på ön igår slocknade ju förstås uteelden nere vid stranden. Inte en chans att den skulle ha hållits vid liv i den stormen. Men man fick väl ändå vara glad över att de övriga eldarna hölls brinnande längs stigen nere till stranden, så att man inte behövde förirra till skogs istället, naken och i beckmörkret på väg ut från bastun ;)

Att vattnet var rätt kallt är väl inget att orda om, men vågorna. Som man heller inte kunde se i det becksvarta mörkret. Sedan till det värsta: Vassen! Som kastades emot en där ute i vattnet med vågorna som vassa käppar mot ansiktet, som man inte ens kunde se heller.

Det blev lite skräckfilmsaktigt över alltihop, det skulle ha varit klart bättre ifall det hade varit en stilla månljus kväll igår istället. Men man rår ju inte över vädret ;)


Bonustips: saknar ni elektricitet vid er sommarstuga och ändå besluter er för att koka en kopp te en mörk novemberkväll. Sätt då tepåsen i koppen redan innan ni häller upp det kokheta tevattnet, det är liksom mycket enklare att urskilja när koppen är full när det är lite färg i vattnet, då allt syns så dåligt i belysningen av stearinljus.

fredag 25 november 2011

SPAweekend vid havet


Idag har jag varit i staden Seinäjoki och shoppat loss, dvs säga jag köpte en svart vadderad väst med pälskant på huvan och ett par blå vinterstövlar. Jessus vad dyra stövlar det finns i den staden, ett par bättre uggs kostade 300 euro och ett par stövlar rätt lika de som jag köpte gick på över 200 euro. Mina stövlar kostade 59,90 euro, så jag kan väl kalla dem ett fynd ;)

Imorgon åker vi till Granören, det blir dags för vinterbad igen, skönt. Vi åker genast från morgonen så vi hinner värma upp stugan till natten. Bastun borde man väl få rätt snabbt uppvärmd då det ännu inte är minusgrader. Det enda som stör mig lite där är mörkret, ute på ön är  kaamos verkligen påtagligt nu. Inte många timmar ljust och ingen elektricitet. Nåväl, det får en att uppskatta alla bekvämligheter man har här hemma istället då.

Kidsen åker till mina föräldrar på mat imorgon, bra, bra, så slipper jag tänka på mat åt dem innan vi åker iväg, då de inte vill komma med till ön. Förståeligt, tonåringar vill knappast sitta där ute i mörkret och göra ingenting tillsammans med mor och far.

Själv ser jag ändå fram emot en trevlig SPAweekend ute i stillheten vid havet :)

torsdag 24 november 2011

Ansvar (SkrivPuff 24.11.2011)

Det hände sig på bussresan in till city:

Mamman och de tre barnen sitter tätt intill varandra i bänken. Pojkarna, små lintottar på ungefär ett år och lika som bär, kinkar i mammans knä och flickan i femårsåldern sitter med tummen i munnen och ser ut genom bussfönstret.

Bussen bromsar in för att plocka upp ett gäng skolelever, som går i en lång rad längst bak i bussen för att sitta. I mammans famn börjar pojkarna gnälla allt högre och svettpärlor växer sakta fram i pannan på mamman.

"Gnällungar" hörs det bakifrån bussen, följt av hesa tonårsskratt. "Buääähhh!" bräker någon av killarna tillgjort och mera skratt hörs.

Nu ropar tvillingarna riktigt högt medan mamman försöker klä på på dem mössorna, då de snart ska stiga av. Flickan får klara dragkedjan själv, hon är ju stor nu. När bussen stannar föser mamman ut flickan först framför sig i gången, rakt framför de gängliga tonårskillarna som kommer i en lång rad från bakbänken. Flickan känner sig lite rädd för de stora killarna men hon bär tappert på mammas två väskor, så att mamma kan ta hand om småbröderna.

Hon är ju stor nu och kan ta ansvar, som alla säger.

tisdag 22 november 2011

Tristess (SkrivPuff 22.11.2011)

Mörkret har lagt sig över oss igen, allt tidigare för var dag. Det är inte många timmar det är ljust nu förtiden, råkar det att vara mulen väderlek så är det ju mörkt nästan dygnet om. Olika nyanser av gråsvart massa på eftermiddagen, kanske en gråröd aftonrodnad ifall dagen varit solig. Annars mest svart, dystert och i moll. Kaamos, för att ta till ett riktigt användbart ord.

Kaamos anses väl mest existera i trakterna vid norra polcirkeln, men jag vågar nog påstå att det finns lite överallt här norröver. Kallt, mörkt och fuktigt. Kaamos är tristess i allra högsta grad.

Inte konstigt att vi människor också blir trötta och tröga och mörka i sinnelaget så här års. För vi påverkas ju av vädret och klimatet som vi lever i, så nära inpå. Hur överlevde man förr då man var utan elektricitet, man måste ju ha famlat runt i mörkret mest under hela dygnet!

Efter kaamos kommer ju till all lycka ljusare tider, att sväva runt i mörkret och tristessen är ju lyckligtvis bara under en begränsad tid under året.

måndag 21 november 2011

Framtidsvisioner en mörk novemberkväll


Kvällssolen lyser ännu varm och himlen är milt blå. Vågorna kluckar sakta mot klipporna, och alarna prasslar viskande i kvällsbrisen. Myggorna surrar i skuggorna mellan granarna och spiggarna plockar i sig chipssmulor som fallit ner i vattnet mellan brädorna under bryggan. En tärna har fått syn på en simmande fisk och störtdyker ner i havet.

Luften känns sammetslen och tropisk. Det är juli månad, klockan är nio på kvällen och det är ännu 24 grader varmt i luften. Samma temperatur också nere i vattnet.

Dream on, det kommer tillbaka! Om sådär åtta månader.

söndag 20 november 2011

Att glömma (SkrivPuff 20.11. 2011)

Vilken av följande är värst att glömma:

Sin älskades födelsedag?

Något av sina barns födelsedag?

Sin egen födelsedag?

Sist och slutligen är det väl värst att glömma sin egen födelsedag, fast det kan låta självviskt. Har man dock glömt sin egen födelsedag tyder det ju på att man lider av ordentlig minnesförlust, och hur allvarligt är inte det?!

Klimatrapport


Jag tänkte verkligen både sippa och flippa ur igår när vädret plötsligt slog om till minusgrader, och det med besked, fyra minusgrader på en gång. Ett lätt pudertäcke hade också hunnit lägga sig på marken utan att jag hade märkt någonting. Nästan en smärre chock blev det.

Redan denna kyla går genom märg och ben. Inne är det kallt och ute är det kallt. Jag dricker te som en galning. Te värmer bättre än kaffe, har ni märkt det?

Hoppet står nu till morgondagen då det har utlovats plusgrader igen.

fredag 18 november 2011

Det var ju flera vändor

Och det här . Tala om att det var flera vändor med sonens Nokia.

Hoppas vi ska slippa allt detta med den nya, nu snart ett år gamla telefonen ;)

Belive in miracles

Minns ni ännu denna ? Säkert skulle den ännu ha fungerat i denna dag om inte yngste sonen hade fått en ny telefon i julas. Den funkade ju ännu då han fick den nya. Fast då tyckte vi ändå ett det var hög tid för honom att få en ny telefunk.

Och den nya har inte ännu fått sig någon runda i tvättmaskinen ;)

Frejdäxmöys


Dt errhh fredduäghh. Dt burrdeh vuärräh möjjsiggt. Menn dömm sejer ätt juäg errh ett muässkäschle. Errh dt ennte stöggth sö sej !?

//Nisse

tisdag 15 november 2011

Vegetarisk mat


Som jag redan lät förstå på facebook har maten gått i vegetariskt tecken idag. Det är något jag ofta brukar ta till då jag är ledig, för på jobbet orkar jag inte riktigt om jag bara ska äta någon form av sallad och frukt till lunch. Så någon riktig vegetarian kan jag inte kalla mig, och är inte ute efter att bli heller.

Man mår faktiskt bra om man äter vegetariskt! Enligt öterländsk filosofi mår min personlighetsgrupp bäst av att äta vegetariskt, så jag grundar mina fakta på det. Jag märker ju också att jag får en energikick av att äta så här, men jag skulle behöva satsa på mera varma grönsaker nu då vi går in den kalla årstiden. Rumsvarmt bubbelvatten till maten, icke kylskåpskallt. Det där med bubbelvatten är mitt egna påfund, för vanligt vatten är ju bäst.

Men måtta med allt, jag tror man mår bäst att vara good enough och framskrida i sin egen takt med allt.

måndag 14 november 2011

Att sabotera (Skrivpuff 14.11.2011)

Att sabotera är som att kasta hårda stenar mot någon annan som man inte vill väl. Helst ska de träffa huvudet eller i magen där de gör mest ont. Som skarpa, genomträngande pilar.

När man slänger vassa stenar mot någon annan gör man hål i den människan. Hålen växer igen men lämnar ärr som alltid kommer att finnas där.

Sabotören samlar stenar på hög, för att alltid ha att kasta när som helst det behövs.

Kanhända sabotören har ett stenhjärta, eller har byggt en stenmur runt omkring sig för att skydda sig själv.

Har sabotören också ärr som denna har täckt över med sten?

Så att ingen någonsin mera ska kasta vassa stenar som kommer att göra ont, ännu mera ont?

Framtidsvision


Tänk om det snart kommer att se ut så här då.

söndag 13 november 2011

Att närma sig (skrivpuff 13.11.2010)

Att närma sig sin egen sanning
Allt det man själv tror på, inte något som andra har sagt åt en att tro på
Är att närma sig fullständig lycka och tillit
Till sig själv

Att närma sig
Små steg i taget, varje dag
Är allas rättighet
Även skyldighet

För ett rikare liv




lördag 12 november 2011

Tankar om klimatförändringen


Trädena börjar se farligt kala ut nu, eller hur? Inte ett löv kvar efter allt har dalat ner, precis som om de stackars björkarna bara stod och väntade på att frosten ska bita sig fast på dem. Obönhörligt. Isiga, vassa piggar som ska gräva sig in i träden. Gör det ont, tro?

Jag kan väl inte riktigt säga att jag välkomnar klimatförändringen, men det goda är ju att vi får allt varmare och lite mera hav här på jorden. Och vatten är ju alltid välkommet så länge man själv befinner sig långt uppe, eller hur :)

Eller blir det så att vi istället kommer att få allt mera smällkalla vintrar? Överhopade av snö än en gång i år? Jag tror jag ska ansluta mig till folket "Våga vägra vinter."

onsdag 9 november 2011

Att presentera (SkrivPuff 9.11.2011)

"Mina damer och herrar..." Den förväntansfulla tystnaden låg kompakt över publiken inne i cirkustältet. Ett litet barn gnällde till någonstans och en popcornspåse prasslade. Någon hostade.

"Får jag presentera: Ana Lucia.." Förväntansfulla andetag hördes ur publiken och flickan fem meter uppe på plattformen andades koncentrerat. Kände hur adrenalinet pumpade genom kroppen, ända ut i fingerspetsarna. Såg målet framför sig, tio meter borta där linan uppe i luften slutade vid den andra plattformen.

Ana Lucia. Ann-Louise hette hon ju, fast hon hade blivit Ana Lucia då hon började uppträda som lindanserska som fyraåring på cirkusen, tillsammans med sina föräldrar. Nu var hon sju år gammal och en riktigt duktigt lindanserska, sade alla.

"Får jag bee om största möjliga tysstnaadd... " Cirkusdirektören med strålkastarljuset över sig strök över sin svettiga mustasch och såg med eldiga ögon ut över publikhavet. Bakifrån hördes förväntansfulla, låga trumvirvlar och publiken höll andan.

"Lindanserskan Ana Lucia, höjdernas prinsessa! Som dansar över linan och trotsar tyngdlagen. Hon kommer att sväva! Se,se!" Cirkusdirektören viftade exalterat med armarna och svettdroppar glänste i hans panna.

Strålkastarljuset slocknade, förflyttades och tändes igen mot Ann-Louise. Hennes rosa paljettdräkt gnistrade i det starka ljusskenet.

Hon drog ett djupt andetag och tog de första dansande steget ut på linan.






Jaha ?!

Jaha, nu verkar bloggen fungera normalt igen då. Hoppas, hoppas.

tisdag 8 november 2011

Krångel med bloggen

Ifall ni undrar varför jag inte svarar på kommentarer beror det på att jag har haft problem med blogger under det senaste dygnet.

Jag är inloggad, men är det ändå inte... Mystiskt. När jag försöker kommentera på era bloggar kommer det bara upp en sida om att jag inte har tillgång till era bloggar. Är jag ensam om problemet?!

Att få något på köpet (SkrivPuff 8.11.2011)

Hos skomakarens hade de tio barn. De bodde trångt i ett litet, snett hus med kök, förstuga och kammare. Barnen låg skavfötters mot varandra i trånga, korta sängar medan mor och far hade sin egen bädd. En natt när tystnaden lagt sig över det lilla huset och allt som hördes var barnens lugna, snusande andetag löste far upp mors långa hårfläta och lade sig tätt intill henne.
De fick en till på köpet.

Allt mera trångbodda blev de hos skomakarens när familjen ännu en gång utökats. Smutsen grodde i hörnen och mor verkade alltmer tärd.
De fick lössen på köpet.

Mors livskraft sinade alltmera och en dag orkade hon inte längre stiga upp ur sängen. En vecka senare andades hon inte längre, och barnen stod samlade runt sängen stumma av rädsla. Far var också villrådig, men i nöden grävde han ur gamla gömmor och fann då på råd:
De fick en styvmor på köpet.

De elva skomakarbarnen lekte ute i vårsolen på gården. Huset var litet och snett, men lössen var borta. Också far hölls allt oftare borta nu, och då han kom hem sent om kvällarna luktade han sprit och var elak mot styvmor. Deras arga röster studsade mellan väggarna långt in på natten. Skomakarbarnen låg skavfötters i sängarna och höll dynorna över sina huvuden för att stänga ute de högljudda rösterna. Hotfulla, skrämmande ord som inte funnits där då mor hade levt, men som nu var vardag med styvmor i hennes ställe. Mot morgontimmarna tystnade anklagelserna och alla somnade efterhand.
De hade i varje fall fått en katt på köpet.

söndag 6 november 2011

Det som är för bra (SkrivPuff 6.11.2011)

Kan saker och ting vara för bra? För man är väl (i de flesta fall) väl förunnad det man får gratis här i världen? Att till exempel råka vinna på Lotto. Eller om man får ett större arv. Eller råkar gifta sig rikt och inte själv behöver arbeta, och inte alls behöver bekymra sig över ekonomin heller.

Inget fel på dessa saker, inte alls. För det är detta som de flesta av oss inte skulle tacka nej till att ha.

Det är väl snarare vad dessa saker kan leda till som gör att allt blir för bra och man så att säga missbrukar det. Som vid all form av slöseri.

Materiellt; all form av saker, prylar, kläder, fastigheter, som man kanske inte ens använder. De bara finns där, som helt outnyttjade resurser som andra (mindre bemedlade) kunde ha stor nytta av, exempelvis en så gott som oanvänd dator eller en (ny?) vinterjacka.

För att inte tala om mat. Och det här gäller oss alla, inte bara "rikt" folk: all mat vi slänger bort, då det blev över vid middagen. Eller i kylskåpet. Slöseri på hög nivå - en stor del av världen svälter ju!

Emotionellt; för mycket tid som man kan få då man längre inte behöver arbeta för sitt uppehälle. Hur använder man den tiden? Till någon form av välgörenhet eller frivilligt arbete, eller något annat för sig själv meningsfullt? Eller tar tristessen tillslut över, och vad leder det i sin tur till? Missbruk i någon form? Hu, hemska tanke. 

Sist och slutligen: vi som lever i välfärd, egentligen har vi det för bra. Vi borde bara lära oss att balansera våra liv och ge av våra överflöd, då skulle ingen i världen behöva svälta eller lida övrig materiell nöd längre. Alla skulle ha det tillräckligt bra.

lördag 5 november 2011

Om att vinterbada


Många frågar mig hur det riktigt är, att vinterbada. Är det inte kallt, hur kommer man sig ut i vattnet, hur ids man överhuvudtaget?

Egentligen vet jag ju inte, då det här är min första säsong som vinterbadare. Visst är vi inne i november nu, men ingen is har ju ännu lagt sig, så något bad ute i vaken har det ännu inte varit frågan om. Inte vet jag heller hur jag skulle få en vak att hållas isfri i vinter, solid utövare på egna villan som jag är. Finns heller ingen elektricitet ännu att tillgå, så alternativet med pump faller bort. Ännu, fast kanske nästa vinter :)

Att vinterbada då? Jaa, visst är det kallt, men man har ju värmt upp sig i bastun innan. Det räcker även en stund innan man har orienterat sig ner till havet från bastun i beckmörkret, så orosmomentet att man skulle få en hjärtattack då man hoppar rakt ner i vattnet från bastun faller bort där. Dessutom tror jag nog att alla går ut i vattnet, istället för att hoppa rakt i.

Hur hittar man då modet att plumsa ut i det sexgradiga vattnet som temperaturen visade på igår? Svar: det är så himla sköönt! Kallt, ja, men endorfinerna rusar till genast man äntrar havet. Det är också så kallt i luften där man står ännu våt efter bastun, att det inte riktigt finns något annat alternativ än att gå rakt ut. Att huttrandes lämna att tveka är många gånger värre :) Därför är det lättare att komma sig i vattnet vintertid än sommar då ju luften ändå känns lite småbehaglig.

När man väl är i vattnet sticker det kalla vattnet behagligt mot hela kroppen. Härligt! Skönt! Man kan simma några meter, inte kanske längre för händerna stelnar bort ganska snabbt. Sedan orientera sig tillbaka upp till bastun genom mörkret via eldarna som utmärker stigen. Värmen inne i bastun i skenet av ett levande ljus är välgivande.

Jag brukar simma fyra gånger per vinterbad, iallafall än så länge.

Funderar smått på att ansluta mig till Pingvinerna i vinter så jag får möjlighet att bada oftare. Får se. Det verkar ändå trevligast att simma vid egen strand :)

söndag 11 september 2011

Met virsstuä sömärmenne

  

Nue-ee!! Juäg jelär ENTTE huäijen döm guäv mej. Uäldrejg ätt juäg skölle huä ettit öp dn. Nue- ee. Enn guämmäl eklig fessk söm döm feck pö krukken. Nue- ee.

//Nisse

måndag 29 augusti 2011

Sommarminnen


Sommaren är förbi nu, kan man väl säga. 16 grader ute och semestern går på sista timmarna, för imorgon börjar jobbet.

Tänkte här summera lite sommarminnen, vad som varit bra och trevligt i sommar, alltså.

Först av allt; värmen! Bättre sommar än denna varit vädermässigt kan man väl inte tänka sig. 110 poäng där. Att sedan också få bo på en ö större delen av sommaren är heller inte fy skam, och vad ännu bättre är; det fortsätter också så länge man orkar i vinter. Villavägen till ön är nämligen färdig och klar.

Så har jag ju också fått nya glasögon ( idag!) och de sitter som en smäck. Låt gå för att jag efter bara ett par timmar med nya glasögonen störtåkte iväg till Instrumentarium för att justera dem. Man kan ju inte ha ett par glasögon som gör att man måste stå upp, och dessutom vippa upp huvudet då man ska läsa från dataskärmen. Inte!

Men nu så är det åtgärdat och brillorna passar mig som om jag alltid hade haft dem på. Vilket inte är illa med tanke på att dessa är mina första progressiva glasögon. Högsta vinsten, kanske man kan säga ;)

Men häftigaste sommarminnet torde ändå vara fisken. Gäddan! Som yngste sonen fiskade upp på midsommarafton ute på ön. Eller är det en haj, tro?! Ett riktigt rovdjur var det i varje fall, kolla tändsticksasken som ligger bredvid och ser försvinnande liten ut.

Tur att han drog upp den, ett rovdjur mindre ute i badvattnet var min första tanke när jag såg åbäket. Hade väl knappt vågat mig ut och simma igen om han hade släppt i den tillbaka, men se så blev det inte, istället halshöggs gäddan en bit borta från stranden. Tur ;)



onsdag 13 april 2011

Skrivarkursernas vara eller inte vara



Finns det någon här som har gått en skrivarkurs? Jag själv har gått en, eller rättare sagt den hamnade lite på hälft, då den togs bort innan jag hann gå den färdigt. Vi elever blev heller inte informerade om saken, plötsligt en dag hade kursen bara försvunnit och ingen svarade heller längre på mail.

Låt gå för att jag kanske sågs som en lite lat elev, typ är jag riktigt med längre eller inte. Ibland kan det ändå vara svårt att få till en roman på några få månader, då man ju också har annat här i livet.

Säkert hade jag behövt mera push från lärarhåll där och det är ju trots allt det vi också betalar för. Hade jag vetat om att kursen kommer att utgå innan jag hinner gå den klart, hade jag säkert valt en annan kurs...

Oftast är det ändå bra med skrivarkurser. Man lär sig strukturera upp skrivandet och man får goda råd och tips. Skrivandet börjar flyta på, fast man behöver hela tiden stöd och hjälp för att kunna utvecklas.

Avigsidan med skrivarkurser är att man kan fastna i ett fack, lärarens fack. Man skriver alltså som läraren vill, och inget ont i det. Fast lika bra är det ju inte längre när femti stycken skriver på samma sätt, då har ju det unika i en gått förlorat.

Där har man själv ett ansvar som författare att hitta sin egna unika stil och upprätthålla den. Annars kommer man bara att bli en blek kopia av andra.

måndag 4 april 2011

Att planera en mordscen



Hur är det riktigt, hur tror ni att en människa tänker som planerar att ta livet av någon? Hastigt och plötsligt spelar ödet in, man kommet sitt offer nära, nu gäller det bara att snabbt hitta på ett tillvägagångssätt att nå ända fram till målet, förrän tillfället glider en ur händerna. Det är nu det händer, det man har planerat under kanske flera månaders tid.

Man måste bygga upp ett förtroende till offret så allt går vägen enda fram, och detta på en väldigt kort tid. Det kan handla om tio minuter, och under dessa tio minuter får inte offret ana oråd och bli misstänksam och kanske klara sig undan då.

Jag håller just på att skriva på en sådan scen nu och det tilltänkta mord tillvägagångsättet är dränkning.

Hur är förresten en mördare funtad? Kan vem som helst bli mördare, om man bara drivs tillräckligt långt och känner sig tillräckligt pressad av någon eller något?

onsdag 30 mars 2011

Som en röd tråd



Jag har hållit skrivardag igen. Idag har jag skrivit olika scener, vilka sedan ska sammanfogas och sedan förstås skrivas om ett par gånger, för att sist och slutligen förhoppningsvis resultera i en färdig bok.

Den röda tråden är viktig att hela tiden hålla, den får gärna slingra sig och nysta ihop sig emellanåt, men man får inte tappa bort den. Den ska också kunna röra sig genom dåtid och nutid, och då hålla samman berättelsen.

På tal om dåtid: Mimmi på en ganska dyster bild här ovan. Hon kändes ganska levande idag, kanske för att jag jobbade med trådar genom tiderna idag då jag skrev, kanske fortsatte jag efteråt omedvetet att röra mig bakåt i mitt eget liv efter skrivandet.

Dåtid och nutid är fashinerande saker.

Jag saknar min schäfer idag.

fredag 25 mars 2011

En skrivardag



Idag är det åter skrivardag. Jag steg upp redan före sex, då jag har så många idér som bubblar och bara vill ut för att bli nerskrivna. När jag har skrivardag har jag inga fasta arbetstider utan kan istället jobba efter inspiration, med det kräver ändå en viss fokusering.

En skrivardag bör ses som en riktig jobbdag, skrivandet får inte bli något man gör däremellan man fyller tvättmaskinen eller skalar potatis och så vidare. Nej, ett jobb är ett jobb.

Min skrivardag idag inleddes med kaffe och frukost framför datorn. Slösurfande på bloggar, dagstidningar och så vidare. Då jag steg upp så tidigt idag gjorde jag mig ingen brådska, jag startar ändå inte upp mitt skrivande förrän sönerna har åkt iväg till skolan vid åttatiden.

Så. Klockan åtta och en timme framåt jobbade jag med mina karaktärer i kommande boken. Man får hela tiden göra uppdateringar bland karaktärerna, allteftersom arbetet framskrider.

Efter nio åkte jag iväg för att handla mat till veckoslutet. Det är bäst att ordna med det redan från morgonen, och det är också en av fördelarna man har när man får lägga upp sin egen arbetstid. Väl hemma igen åt jag lunch och skrev sedan en timme igen efter det.

Därefter en halvtimmes kaffepaus, det är tungt att sitta och skriva när man inte är van vid det som heltidssyssla. Efter kaffepausen skrev jag ändå en timme igen, jag växlade en del mellan tempusformer och så.

Längre än så orkade jag inte idag, för nu kändes det obehagligt i kroppen av allt stillasittande. Hur orkar folk med allt stillasittande framför datorn åtta timmar per dag, på kontor till exempel?


torsdag 24 mars 2011

Inspiration och författande



Jag har fortfarande problem med tekniken här, har min Halloweensaga rört till inställningarna såhär? Allt blir bara underligt  nu och ingenting hamnar dit det skall.

Från och med nu kommer min blogg att handla mest om hur det är att vara deltidsförfattare. Ja, alltså på riktigt. Någonstans måste ju pengarna komma ifrån, därför jobbar jag kvar heltid på mitt jobb tillsvidare.

Bilden är en inspirationsbild, tagen utanför mitt fönster. Jag söker ofta inspiration ur naturen då jag skriver, och skriver alltid som bäst då jag sitter vid ett fönster.

Imorgon har jag skrivardag, återkommer då mera om hur det är att vara författare på deltid.




Sparkar igång igen

Jaha. Det har rått tystnad på min blogg under ett par månaders tid. Mitt under Halloweensagan, oförlåtligt, jag vet! Naturligtvis har jag en massa förklaringar till min inaktivitet o:)

1. Jag har jätteproblem med att flytta över texten om Halloweensagan från word till bloggen. Någonting krånglar, med formateringen, eller jag vet inte vad... Men sagan kommer att läggas in i sin helhet, inget annat är acceptabelt!

2: Jag har under de senaste månaderna sysslat med ett projekt. Tänker inte berätta så mycket om det här än, men det kanske kommer senare då min framtid är rättså involverad i det och vad det kan leda till.

3. Jag är numera heltidsförfattare på deltid, en dag i veckan.

Givetvis sker allt detta på sidan om mitt ordinarie jobb, men så är det, man ska försörja sig också. Känns kul att ha sparkat igång bloggen igen!

torsdag 6 januari 2011

En ruggig spökhistoria, del 8


Ute bakom häxans köksfönster drog de tre barnen efter andan. Vad tänkte häxan nu göra med Emilia? Man hade ju hört om häxor som kokade barn och åt dem. 

Vad var det som häxan hade strukit på Emilias fot? Någon slags krydda? Nej, nu måste de hitta på något, här kunde de inte lämna och stå. 

Pojkarna knyckte igen med huvudena mot varandra på sitt speciella sätt. Sedan, som på ett osynligt tecken for de iväg mot häxans dörr med Malin hängandes efter sig i bakhasorna. Hastigt nådde de fram och slet upp den tunga ekdörren med järnbeslagen, och hoppades att de inte hade kommit för sent.


Häxan och Emilia vände båda förskräckta på sina huvuden mot det oväntade besöket. Till och med Murre lyfte på huvudet från sin plats vid spismuren och såg mot dörren. Inget sa något på flera sekunder, alla bara stirrade på varandra. Till slut harklade sig Björn och försökte göra rösten barsk och sa:


" Du vågar inte äta upp henne. Hon är min syster och du kommer inte att få henne!"


Häxan stod fortsättningsvis bara stilla och teg. Hon lutade sig från fot till fot och det syntes att hon ännu var förvånad över allt som just hade hänt i hennes stuga under så kort tid.


Björn harklade sig igen. Han vände sig till Emilia och sa uppfordrande:


" Men stig upp då! Fort! Kom med här."


Björn gjorde ett utfall mot Emilia, han tänkte dra upp henne från stolen så att de alla snabbt kunde springa iväg, innan häxan skulle ge sig på dem. Men nu rörde häxan plötsligt på sig, hon hade fått tillbaka fattningen och sa med bestämd röst:

  
"Hon kan inte stiga upp, hon har en tagg i foten som går nästan ända in till benet. Vristen är också stukad.
Seså, flytta på er, nu ska jag plocka ut taggen ur foten." 

Häxan satte sig ner igen på pallen och lyfte upp Emilias fot i sitt knä. Nu vågade barnen inget annat än att lyda. Nu reste sig  häxan upp för att hämta något, och hon kom tillbaka med den stora, grova nålen och det andra metallföremålet som var en pincett.

Med stadig hand grep häxan tag om taggen med pincetten, och började gräva med den stora nålen i Emilias fot. Alla barnen blundade, Emilia också.