onsdag 31 mars 2010

Uälldreg ej lejvet


Huä, huä. Uälldreg ätt juäg skölle tuä immut nögön höndvuälp hith. En chihhuähhuää, uälldreggh ätt juäg skölle äxxepterrä enn sönn. (Muänn könnde jö likä jerna tuä enn rötä döh, belliguäre blevve jö dt öxö, grätes muät ;03)

Nuej, nuej, juäg blejr buärä fyrrbänäd nerrh juäg för höräs tuällas öm sönt.
Sen vell Smorblumän huä en benguälesk kuät öxö, chellv töker juäg ätt döm errrh ströppkuäter, vuäd töker nihh?

//Nisse

Konstnärinnan på Strandgatan, del 8

Medan prästens starka stämma sjöng vidare, fortsatte Arne försiktigt att se sig omkring i den lilla församlingen runt honom.

Idel obekanta ansikten. Skulle Anja, som hade varit så tillbakadragen och anspråkslös av sig, ha umgåtts med dem? Med ens slog det honom hur lite han visste om sin syster.

Förstrött vandrade hans blick vidare, en bit bort bakom begravningssällskapet. Där höll två äldre kvinnor på att plantera ut ljung på en grav. En lång, mager man i övre medelåldern stod med händerna på ryggen lite på sidan om från kvinnorna. Han var redan rejält blöt av regnet, fast det verkade inte bekomma honom. Säkert var han kvinnornas chaufför, tänkte Arne.

Huvudlöst att ge sig ut och plantera ljung på gravarna i det här vädret. Fast kvinnor var ju oftast väldigt bestämmande av sig angående sådana saker, det var ju därför som Arne själv aldrig hade gift sig.

Plötsligt tyckte han synd om mannen som stod och frös där borta. En kvinna var bra att ha som sängvärmare, det hade Arne alltid tyckt. Men att bo under samma tak med en kvinna, som skulle gnata om än det ena, än det andra, det kunde man gott klara sig utan.

Arne snöt sig diskret i sin tillskrynklade näsduk och sträckte på ryggen. Imorgon var en ny dag. Han skulle få sätta sig bakom ratten i sin invanda sopbil, och societetslejonen skulle bara se åt sidan nästa gång han mötte dem, precis som om de aldrig hade träffats.

---Slut på kapitel 1---

Ingen fortsättning finns i dagsläget skriven. Kanske kommer den, ni läsare har ju visat ett visst intresse för deckarförsöket. Roligt att ni är med och läser.

Gissa om det skiter sig...

Min dator bara segar och funkar icke. Därför kommer jag inte åt att lägga in fortsättningen om Konstnärinnan, och inte kommer jag åt mina bilder heller :(

Arrgghh...

måndag 29 mars 2010

Min blogg fyller 1 år idag!


Oj då, det tänkte nästan gå mig förbi, och säkert alla andra också. Men så är det; Smörblommans författarliv fyller 1 år idag!

Jag tänker inte börja lägga ut texten om någon tillbakablick här, jag kan bara helt kort konstatera att det blev som jag från början trodde.

Det räckte ungefär ett halvår att komma igång på riktigt med bloggen, med allt vad bloggande innebär. Det är nämligen mycket man skall lära sig som ny bloggare. Layout, läsare, kommentarer, blogginnehåll; allt är viktigt och samspelar.

En trevlig 29:de mars hälsning till er alla! Roligt att ni finns, och roligt att ni är med och läser, och kommenterar!

Nu firar vi :)

Konstnärinnan på Strandgatan, del 7

Nu ljöd orgelmusiken igen. Arne och fem svartklädda män från församlingen steg upp från kyrkbänken, och gick fram till kistan. Sakta lyfte de upp den, och så började den stilla färden ut ur kyrkan.

Ute på begravningsplatsen var det isande kallt. När kistan sänktes ner i den djupa graven gick solen i moln. Vinden blåste upp, och nu började det dugga småspik istället. Vassa isiga regndroppar som långsamt smälte på kyrkbesökarnas kläder, där de stod i en liten församlad klunga kring graven.


Arne tog några steg bakåt till det övriga begravningssällskapet. Den ena av kistbärarna plockade med begravningsblommorna och lade ner buketterna på graven. Genast bildades det en isig, frostig hinna på blommorna.


Prästen, som stod närmast graven, predikade med hög och klar röst några tröstens ord till Anjas närmaste. Sedan stämde han upp i en psalm, och de sörjande harklade sina strupar för att sjunga med. Arnes läppar rörde sig ljudlöst. Han hade aldrig varit någon sångare, och han kände sig obekväm med att stå här och sjunga högt inför dessa människor som han inte kände.


Hade Anja faktiskt umgåtts med de här fina, välklädda människorna? Eller hade de kommit hit på begravningen bara för att det ”hörde till” när man hade bott grannar?


---Fortsättning följer---

lördag 27 mars 2010

Fastän jag är kattmänniska...


... skulle inte en liten hund vara gulligt? Till exempel en chihuahuavalp, eller hur?!

Undras just ifall Nisse skulle acceptera en liten gullehund som kompis o:)

Konstnärinnan på Strandgatan, del 6

Nu satt grannarna i kyrkbänken och snöt sig, och kunde inte förstå att hon var borta. Tänk att hon hade fallit i vattnet vid sitt sommarställe och drunknat!

Arne; brodern hade åkt ut till sommarstället och kollat när Anja inte hade synts till på ett tag. De två hade ju endast sporadisk kontakt, så Arne hade inte hunnit sakna systern. Det var brevbäraren som hade börjat undra när han inte fick in mera post att rymmas i brevinkastet, när mellandörren var stängd.

Arne hade åkt ut till systerns sommarställe, och det första han hade lagt märke till var ekan som upp och nervänd hade drivit iland bland stenarna en bit bort. Anja syntes inte till, och allt annat på tomten verkade uppstädat inför vintern. Arne visste att Anja hade för vana att alltid åka ensam ut till sitt sommarställe, också när hon städade bort till vintern. Bara ekan brukade hon ibland be honom om hjälp med att lyfta in under tak till vintern.

Arne förstod genast att det måste ha hänt en olycka. Redan samma dag draggades sjön nära sommarstället, och Anja hittades ett tiotal meter bort, liggandes på havsbottnen. Utan flytväst, vilket var ovanligt när det gällde Anja. Hon hade alltid haft stor respekt för sjön, och med hennes simkunnighet hade det varit lite si och så.

---Fortsättning följer---

torsdag 25 mars 2010

Konstnärinnan på Strandgatan, del 5

Den mäktiga orgelmusiken uppfyllde kyrkan, och nu snöt sig också kyrkobesökarna i bänkarna längre bak. Vackra, välklädda människor som hörde till societeten i stan. Anja skulle också ha haft tillträde till societeten ifall hon hade brytt sig; rik och eftertraktad singel som hon var.

Men Anja hade aldrig brytt sig om något umgänge, hon hade mest suttit inne i sin stora, ljusa lägenhet i det vackra sekelskiftshuset på Strandgatan.

I rummet med de stora panoramafönstren ut mot havet, hade hon inrett sin ateljé. Anja hade målat fantastiska tavlor. För tjugo år sedan hade hon blivit känd över en natt, när hon hade målat sitt första genombrott. Konstkännarna hade sagt att Anjas tavlor innehöll så mycken smärta att den nästan kröp ut ur tavlorna.

Så hade det rullat på år efter år. Anjas tavlor hade sålt så bra, att hon efter genombrottet hade kunnat försörja sig på sitt målande. Ensam och lite sorgsen hade hon alltid verkat, aldrig hade hon brytt sig om att umgås med grannarna på Strandgatan. Fast vänlig och artig var hon, och hälsade alltid när man mötte henne i trapphuset.

---Fortsättning följer---

tisdag 23 mars 2010

Konstnärinnan på Strandgatan, del 4

I den vackra kyrkan var det högt till tak. Senhöstens bleka solstrålar lyste in genom de stora kyrkfönstren över den vita kistan längst fram i kyrkan.

I de två första bänkraderna satt ett fåtal kyrkobesökare, också i bänkraderna längre bak var det ganska glest. Det rådde begravningsstämning och stillhet, bara tysta snyftningar och snörvlande ljud hördes från bänkraderna.

Längst fram i kyrkan, framför den vita kistan mässade prästen på. Med innerlig röst och svepande händer, predikade han för de närmaste sörjande hur rättfärdig och anspråkslös människa Anja hade varit. Hur ofattbart allt var, hur snabbt och oväntat olyckan kan vara framme.

På första bänkraden satt en svartklädd man i övre medelåldern. Han hade gråsprängt, välklippt hår, en attraktiv man enligt de flesta kvinnor. Anjas bror. Ogift, liksom Anja hade varit. Båda syskonen hade varit riktiga enstöringar, aldrig haft något egentligt umgänge på fritiden. Mest bara suttit för sig själva, var och en i sitt eget hem.

Det letade sig en tår nerför mannens kind. Han grimaserade med hela ansiktet för att få tåren att försvinna. Fan att börja sitta här och lipa, han som inte hade haft något egentligt umgänge med Anja sedan de var unga och föräldrarna ännu levde.

---Fortsättning följer ---

lördag 20 mars 2010

Fudge Sauna


En sådan här ansiktsmask har jag på nu som bäst. Fudge Sauna; en ansiktsmask innehållande Hot Vanilla. Doftar härligt av toffé och värmer ordentligt på huden. Helt klart SPA lyx i all sin enkelhet på lördagskvällen.

Prisvänlig är den också, minns dock inte priset exakt. Till dess nackdel måste jag säga att den är rinnig, den droppar ner på kläderna ifall man sitter i upprätt ställning med masken på.

Det finns många olika ansiktsmasker i serien, min favorit hittills är chokladmasken.

Konstnärinnan på Strandgatan, del 3

Såja. Mannen med de starka händerna stod på stranden och andades andfått. Han hade jobbat snabbt, och nu var han klar. Av kvinnan han just hade dränkt syntes ingenting längre.

Med stor möda hade han simmat ut med henne under ena armen, och släppt ner henne att sjunka ungefär tjugo meter från stranden. Ekan hade han låtit ligga kvar upp och nervänd, han hade bara föst ut den lite längre i vattnet. Snart skulle den ändå driva i land här, en bit längre bort.

Mannen blåste på sina iskalla händer. Kylan gick genom märg och ben genom hans våta kläder. Vinden hade friskat i, kanske var det rent av snö i luften. Nu måste han snabbt härifrån och få på sig något torrt. Han kände knappt av den isande kylan, han var så upphetsad.

Allt hade gått perfekt. Så enkelt det hade varit. Han kastade en sista svepande blick runt sig, för att se att allt var i ordning och började gå bort från stranden och upp mot skogen. Han log segervisst.

Allt hade gått perfekt.

---Fortsättning följer---

torsdag 18 mars 2010

Konstnärinnan på Strandgatan, del 2

Plötsligt krängde ekan till. Anja försökte snabbt räta upp båten när ett plaskande ljud hördes strax bakom henne. Nu blev Anja riktigt rädd; den gamla, djupa skräcken inom henne gjorde sig påmind. Du kan inte simma, skrek den.


Något hårt grep tag runt hennes överkropp. Anja tappade andan, och i panik försökte hon vrida sig loss ur järngreppet. Ekan krängde till igen, nu ännu farligare än förra gången.
Båten rammade och Anja drogs hårdhänt ner i vattnet. Nu skrek hon rakt ut. Hon trycktes ner under vattenytan, men lyckades vrida upp huvudet igen och få luft. Det hårda greppet tog åter igen tag om hennes huvud, och tryckte ner det under vattnet.


Hennes ångestfyllda skrik tystnade. Hon pressades ner mot havsbottnen. Någon försöker dränka mig, for det genom hennes huvud.


Så kallt vattnet var. Kylan stack som nålar över hela kroppen. Obönhörligt och överallt. Anja försökte förgäves vrida sig loss, men det gick inte, hon satt fast. Långsamt kände hon hur hennes lungor började fyllas av det iskalla, tunga vattnet. Nu verkade ingenting längre ha betydelse, allt blev ett enda töcken.


Vem vill mig så här illa, hann hon tänka, innan allt stannade upp och upphörde att existera.

---Fortsättning följer---

tisdag 16 mars 2010

Tillbaka


Efter en tids bloggpaus är jag tillbaka. Jag har varit off-line ett tag, efter att jag på något sätt råkade att radera hela min e-post.

Först trodde jag inte att det var sant, och tänkte att hur skall det nu gå. Men det har gått alldeles utmärkt, för bara tio år sedan klarade jag mig till och med helt utan e-post. Det gick helt utmärkt att leva så (då.)

Nu har jag alltså fått börja om från scratch med tom inkorg, och har på så sätt fått Feng shuiat min e-post också! Känns egentligen riktigt bra.

fredag 12 mars 2010

Busy me


Det har varit mycket idag. Därför hinner jag inte lägga in fortsättningen om konstnärinnan nu, som dessutom finns sparad på en annan dator.

Har helt andra saker att syssla med nu :x

Ha en trevlig fredagskväll alla!

torsdag 11 mars 2010

Konstnärinnan på Strandgatan, del 1

Oktober eftermiddagen var vacker men bitande kall. Från det öppna havet blåste en svag, isande vind in över den vackra skärgårdstomten och det stora, vita huset. Ett vackert, pampigt tvåvåningshus, ett lusthus, förråd och vedlider, under sommarmånaderna var stället ett riktigt paradis. Nu var alla utemöbler insatta i förrådet, sommarblommorna undanstädade, och husen såg ödsligt igenbommade ut i väntan på vintern.


I ekan nere vid stranden, kämpade en kvinna i femtioårsåldern med att få loss repen som båten var förtöjd med vid bryggan. Såja, tänkte Anja, när hon äntligen fick loss dem. Nu var det bara att ro runt ekan till andra sidan av bryggan, så kunde hon lätt dra upp båten i sanden där. Sedan kunde någon, i värsta fall Arne, komma och hjälpa till med lyfta in båten under tak till vintern.

Anja pustade och drog ner dragkedjan i täckjackan. Hon kände sig riktigt svettig nu, det var tungt att ensam städa undan allt till vintern. Men Anja klagade inte, det var ett kärt bestyr att ta hand om sommarstället på bästa sätt i brist på annat, ensamstående som hon var.

Hon fattade tag i årorna och började ro utåt och runt bryggan. Det gick tungt att ro, vinden låg på ordentligt fast den verkade så svag. Det var svårt att slippa fram alls, men Anja kämpade på.

--- fortsättning följer---

På kommande...



Aktiva läsare kan kanske dra sig till minnes detta, och för er som undrar så vann jag inte tävlingen. Ett under hade det ju varit i såfall, eftersom vi var sexhundra tävlande.

Fast nu tänker jag ändå publicera mitt tävlingsbidrag här på bloggen, första kapitlet ur en deckarroman. Någon fortsättning på deckaren finns inte, och kommer kanske inte heller att komma, eftersom den trots allt kanske var lite slätstruken och pliisu.

I nästa inlägg kommer den, eftersom den finns sparad på en annan dator.

Bloggens layout

Jag har lite problem med min bloggs layout. Jag tycker inte riktigt att jag får till det. Jag skulle vilja få till något mycket mera häftigt än vad jag har nu. Inte så här pliisut.

Så jag jobbar vidare på det. Bliven icke förskräckta ifall något riktigt häftigt möter er, när ni en vacker morgon öppnar min blogg :)

onsdag 10 mars 2010

Tips på bra köksrengörings medel


Det tycks bli mycket skrivande om städande på min blogg nuförtiden. Mest har det att göra med att våren är i antågande, och varje vår drabbas jag av Feng shui tänkande av stora mått.

Så nu städas det alltså. Nu ikväll var det matspisen som skulle skuras upp på utsidan, insidan är redan klart för ett tag sedan.

Största anledningen till spisskurandet var egentligen att jag har stått och stekt ägg, bacon och omeletter på högvarv i kväll. Efter det såg ju spisen ut som den gjorde då.

Jag tog alltså fram min heleaflaska för köksrengöring. Jättebra ekologiskt köksputs med mild doft av grape och rosmarin. Riktigt rent blir det också, bästa köksputset jag någonsin har haft. Testa! Köp!

tisdag 9 mars 2010

Blivande poet jobbar bäst under natten :x

Så är det. På natten jobbar poeter bäst, och allra bäst på morgonnatten där vid fyratiden. Fast oftast sover jag själv vid fyratiden, så då blir det inte mycket av.

Överlag är jag mycket morgontrött; jag stiger upp vid tio, elvatiden på förmiddagen ifall jag har möjlighet att sova. Vintertid kan det bli ännu senare.

Vaknar man vid den tiden på dygnet, blir det knappast något skaldande av genast från "morgonen". Istället har man fullt upp med att komma igång med dagen, som redan då är ganska långt hunnen.

Vi morgontrötta är då oftast ganska kvällspigga av oss istället. Skaldande vid ett tiden på natten är helt naturligt för oss, och nattens stillhet och mystik får fungera som inspirationskälla.

söndag 7 mars 2010

Städhelg


Jaha. Helgen har gått och man kan väl gott säga att den blev en städhelg. Det vill ju lätt bli så när man är ledig. Inget ont i det, ibland kan städandet till och med kännas terapeutiskt.

Ikväll har jag putsat upp brödrosten och smörgåsgrillen. Varför är allt kromat nuförtiden, det ställer stora krav på städandet och putsandet. Det får mig att inse att det putsas alldeles för sällan i vårt kök.

Igår dammsög vi under kylen och frysen. Gissa om det bodde dammråttor där.

Hur ofta måste man städa egentligen för att upprätthålla någonslags standard?

lördag 6 mars 2010

Blivande poet, kanske...


Nu ni. Nu tänker jag ta steget ut i dikternas värld också. Det har jag inte riktigt prövat på förr, jag har alltid ansett att jag inte kan skriva dikter.

Fast det tänkte jag ändra på nu. Jag skall nämligen delta i en dikttävling för oss finlandssvenskar. Det är frågan om en stor tävling, och det kommer att komma in många bra bidrag.

Vinner jag inte kan jag ju alltid publicera mina bidrag här på bloggen senare, när jag någon gång får bloggtorka ;)

fredag 5 mars 2010

Spå dig


Hur intressant är det inte att få lite vägledning i sitt liv, om saker man funderar över och verkar ha kört fast med?

Då kan denna sida vara till hjälp, åtminstone brukar jag själv anlita den. Pröva på själva!

måndag 1 mars 2010

Rekommenderas verkligen

Här ser ni en shiatsudyna med värme som verkligen rekommenderas!

Är man stel i nacken och skuldrorna gör denna dyna verkligen under, medan den knådar på i tjugo minuter.

Känner man sig frusen lägger man på dynans värme effekt, och bäddar ner sig i soffan bekvämt med en kudde under huvudet och en annan under knävecken. Shiatsudynan lägges under nacken och skuldrorna, eller vilket område man nu vill ha uppmjukat.

Sedan lägger man en filt ovanpå sig och knäpper på dynan. Den stannar automatiskt upp efter tjugo minuter ifall att man råkar somna, vilket är lätt gjort.