Trashanken hade via arbetskraftsbyrån fått jobb. Ett städjobb, men man tar vad man får. Arbetsersättningen ryker ju också om man inte tar emot erbjudet jobb. Ett skitjobb, men i Trashankens värld spelade inte jobbtiteln någon roll.
Han var skillsmässobarn och hade mestadels vuxit upp hos sin pappa. De hade alltid haft knappt om pengar, vilket inte var konstigt då pappa mestadels befunnit sig mellan två jobb. Fast åtminstone försökte pappa. Hos mamma fanns hennes nye man och Trashankens tre halvsyskon, och nästan inga pengar alls. Inte så att det räckte åt Trashanken ialla fall. Många gånger tänkte Trashanken att han själv var född till att hamna mellan två stolar.
Egentligen trivdes han att städa Verkets långa korridorer, att moppa golven med långa, meditativa drag med mp3 hörlurarna i öronen. Lugn och ro och man var en kugge i samhället. En roterande kugge som levererade ett välgjort arbete, en sådan som alla medborgare borde vara. Man fyllde sin roll.
I cafeterian på eftermiddagen smuttade han på starkt kaffe och tuggade på en torr semla. Klockan var halv tre och de flesta hade redan druckit eftermiddagskaffet. Bara några eftersläntrare satt kvar. Trashanken sörplade på kaffet och spanade i förbigående mot fönstret där den mörkhåriga satt. Han hade också tidigare sett henne här då hon också hörde till eftersläntrarna. Kom ensam och satt för sig själv. Fint klädd, säkert någon högre sekreterare eller en som reste mycket i jobbet. Hon påminde om Trashankens första kärlek, Riitta. Så förälskade de hade varit, åtminstone Trashanken, och så dåraktig han varit. Det var lätt att se, så här efteråt. Efter ett halvt år hade Riitta hittat en ny kille som var både äldre och med bättre status än Trashanken. Hon hade valt bort Trashanken till förmån för någon bättre och han hade inte kämpat för att få behålla henne. Livet rullade på vidare.
Trashanken kände den lätta parfymdoften när hon gick förbi honom och bar bort sin bricka. Den vackra hade rest sig upp utan att han hade märkt det. Log hon kanske emot honom när hon gick förbi hans bord? Kanske, åtminstone möttes deras blickar om än hastigt. Det lyste upp hans dag. Hennes vackra lockar böljade sig när hon lyfte upp brickan i diskställningen.
Visar inlägg med etikett Elina. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Elina. Visa alla inlägg
måndag 31 mars 2014
måndag 24 mars 2014
Redan (SkrivPuff 24.03.2014)
Redan som barn visste hon hur hon ville klättra för att nå framgång. Framgång för sin egen skull och en utbildning var viktig för att nå den. Elina hade föräldrarnas stöd och studerade till en medelmåttlig examen, om än i hennes tycke till en högre. Så, nu jobbade hon på Verket som mellanchef.
Som mellanchef måste man jobba mycket och ofta för att visa framfötterna. Alltid intresserade detta inte Elina som tyckte att bara utbildningen i sig ju borde vara tillräckligt. Men, man måste jobba mycket åt Verket för att duga för dem. Så det gjorde hon.
Mor och Far var stolta över henne och med all rätt, för vad hade de tre övriga syskonen uträttat? Endast en yrkesexamen hade de läst till och nu kämpade de på med sina trista lågbetalda arbeten. Familj och ungar, visst det hade de alla, men Elina hade sin etagetvåa i all lugn och ro i väntan på något bättre.
Bara det att hon nästa gång skulle fylla 43 och hon kunde inte låta bli att undra över när hennes tid riktigt skulle komma. Och så tickade ju den biologiska klockan också.
Som mellanchef måste man jobba mycket och ofta för att visa framfötterna. Alltid intresserade detta inte Elina som tyckte att bara utbildningen i sig ju borde vara tillräckligt. Men, man måste jobba mycket åt Verket för att duga för dem. Så det gjorde hon.
Mor och Far var stolta över henne och med all rätt, för vad hade de tre övriga syskonen uträttat? Endast en yrkesexamen hade de läst till och nu kämpade de på med sina trista lågbetalda arbeten. Familj och ungar, visst det hade de alla, men Elina hade sin etagetvåa i all lugn och ro i väntan på något bättre.
Bara det att hon nästa gång skulle fylla 43 och hon kunde inte låta bli att undra över när hennes tid riktigt skulle komma. Och så tickade ju den biologiska klockan också.
Etiketter:
Elina,
karriär,
skriva,
SkrivPuff,
utbildning
fredag 21 mars 2014
System (SkrivPuff 21.03.2014)
Trashanken levde i ett förhållande ihop med Therese och de var förlovade. Tillsammans hade de det ibland bättre och ibland sämre. De hade också Bus-Benjamin tillsammans, världens sötaste snart tvååring. Han gjorde livet värt att leva, alltid så glad och en riktig charmör enligt alla. För Trashanken betydde Bus-Benjamin allt, ja han var navet Trashankens liv kretsade kring.
Sett till det var det ju egentligen inte konstigt att Trashanken tillbringade dagarna hemma med Bus-Benjamin medan Therese jobbade. Det var ju "det system som fungerade bäst, eller hur?" Therese kontrade med att "Benjamin är ju ändå på dagis när jag jobbar medan du går för dig själv här hemma!"
Det var sådant deras system var och ibland var det bättre, ibland sämre.
Sett till det var det ju egentligen inte konstigt att Trashanken tillbringade dagarna hemma med Bus-Benjamin medan Therese jobbade. Det var ju "det system som fungerade bäst, eller hur?" Therese kontrade med att "Benjamin är ju ändå på dagis när jag jobbar medan du går för dig själv här hemma!"
Det var sådant deras system var och ibland var det bättre, ibland sämre.
Etiketter:
Elina,
skriva,
SkrivPuff,
system,
Trashanken
torsdag 20 mars 2014
Trashanken; (SkrivPuff 20.03.2014)
-Välj 5 ord på bokstaven G och skriv en text där minst 2 av dem ingår-:
Gråsvart, grådaskig, groda, gnista, gynna
Gråsvart. Så beskrev Elina bäst sitt liv före Trashanken. Ingen sol, ingen blå himmel, inget sommarregn, ingen stjärnklar augustinatt, inte någon vit fluffig snö heller. Utom allt var grådaskigt, i en mörk nyans. Livet malde på, år lades till år, utan att Elina kände någon djupare mening med sitt liv.
Så.
Gråsvart, grådaskig, groda, gnista, gynna
Gråsvart. Så beskrev Elina bäst sitt liv före Trashanken. Ingen sol, ingen blå himmel, inget sommarregn, ingen stjärnklar augustinatt, inte någon vit fluffig snö heller. Utom allt var grådaskigt, i en mörk nyans. Livet malde på, år lades till år, utan att Elina kände någon djupare mening med sitt liv.
Så.
Etiketter:
Elina,
skriva,
skrivprocess,
SkrivPuff,
Trashanken
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)