onsdag 11 december 2013

Är lucia rasistiskt?

Tänkte nästan sätta kaffet i vrångstrupen när jag läste detta. Vart sjutton är vi riktigt på väg i våra traditioner?

Att Sverige alltid har påverkat oss och går som föregångare för oss här i svenskfinland är inga nyheter och snart, troligtvis om ett par år, dryftar vi samma dilemma som i artikeln.

För det första: Varför sätter man sitt barn i musiklekskola ifall man inte låter det uppträda på julfest enligt program som lärarna gjort upp? Även om det, som i det här fallet är ett traditionellt luciatåg, alla i långa vita nattlinnen, pojkarna barhuvade och kanske inte längre därför kan accosieras till att vara stjärngossar. Verkar inte längre speciellt traditionellt där. Naturligtvis vill heller inga pojkar uppträda i nattlinnen inför publik.

Pepparkaksgubbarna var rasistiska. Hej, herregud, de är ju ett bakverk! Jultomtarna, ja de representerar väl "fel" sedvänja för somliga. Inga sånger om dessa får längre framföras, värnar inte Sverige på något sätt om sin egna kultur längre? Och vi i Finland är knappast bättre, för vi kommer säkert att följa efter. Ingen gosstjärnestrut eller guldfärgad stjärna får längre bäras av stjärngossarna. Så vad blir det riktigt kvar då av det hela?!

lördag 7 december 2013

Köp dyrt så blir det billigt


Nu börjar det dra ihop sig till julklappshandlande. Så det är vad jag har uträttat idag, kan tyvärr inte skriva hit vad jag har köpt då man inte vet var tonåriga söner sist och slutligen rör sig på nätet. Men jag tror ialllafall att jag köpt rätt och riktigt. Köp dyrt så blir det billigt heter det ju. Det är så jag försökt tänka, inte en massa billigjulklappar som inte är till glädje för någon, inte minst för mottagaren.

Så köpte jag ju mat också. Flamstekt lax och så gjorde jag en sallad med. Känns lite underligt att N är där borta i Umeå, men det kan ju vara så att han från och med hösten är rentav bofast där. Så det är bara att vänja sig och Umeå är ju en trevlig stad. Skrattade lite med mamma i telefon ikväll om att "det är ju en ny stad för mig iallafall. "

fredag 6 december 2013

Finlands självständighetsdag

Idag firar vi Finlands självständighetsdag. Vad det mera exakt innebär finns att läsa här och det är en för oss finländare stor dag då mycket istället hade kunnat vara helt annorlunda. Ifall landet inte fått sin självständighet alltså, utan istället hört under Ryssland.

Folk här i landet firar lite på olika sätt. Tittar på presidentbalen eller Okänd soldat på tv. Äter presidenttårta till. Jag har till och med hört att någon också klär upp sig där i tvsoffan när det blir tvtittardags och presidentbal. Kanske tänder man ett blå-vitt ljus också.

Då det är en röd dag i almanackan är de flesta lediga. Yngre folk far kanske ut på krog. Eller så går man på julmarknad.

Man uppmärksammar dagen i olika mån och jag tror inte att den går någon helt förbi. Om inte annat tänker man väl en stund på krigsveteranerna som kämpade för vårt land. All heder åt dem.

Doft (SkrivPuff 06.12.2013)

Ute luktar det vinter. Eller doftar, men det verkar fel att säga att vintern doftar. Väldiga, fluffiga drivor av det vita har lagt sig över landskapet. Förrädiska isfläckar här och där att halka på, gömda under allt puder. Under natten har träden och granarna fått nya vita kläder.

Så, det luktar snö och is ute och det gör det för att nu vet man att vintern är kommen. En vinter som kommer bara för att hälsa på och ångrar sig för att sedan dra sig tillbaka luktar (doftar) ingenting. Den bara upplöses i tomma intet efter någon dag, och igen tar solen och regnet över och man känner bara doften av dem istället. Senhöstdoften. Förvinterdoften.

En släkting till mig sade att vintern i år väntas komma den 6:e december. Ser ut som att hon hade rätt.

torsdag 5 december 2013

Årets Julklappslista, en förträfflig och enkel mall till er alla


Överallt på internet snurrar en mall på Årets Julklappslista runt. Den sägs vara både enkel att följa och praktiskt utformad. Jag presenterar den rakt av så här:

  • Någonting han/hon vill ha
  •  någonting han/hon behöver
  •  någonting han/hon kan ha på sig
  •  och någonting han/hon kan läsa
Bra va?! Bara det att det verkar bli ganska många julklappar till varje person på det här sättet. Till barnen vore ju den här listan helt ypperlig och åt de vuxna kanske ett av alternativen på listan räcker. Eller?!

Gömställe (SkrivPuff 05.12.2013)

Var och en har sina gömställen inför jul. Mamma och pappa till de små barnen försöker febrilt skapa en gömma inne i den lilla lägenheten uppe i höghuset, som barnen inte ska råka hitta innan jul. Fast visst lyckas föräldrarna i de flesta fall hålla klapparna gömda, ja i vissa fall så bra gömda att de inte ens själva hittar klappen till julaftonskvällen. Nå, det kan ju bli en födelsedagspresent istället då, så ingen skada skedd där.

Men tomten då. Var har han riktigt sitt gömställe för sina klappar? Tomtefabrik har man ju hört talas om och tomtenissar som skapar och fixar julklappar åt alla barnen.

Men var finns riktigt gömstället för alla klapparna? Har man någonsin hittat det?

Ett välbehövligt loppisfynd



Jag var till loppis också idag.Loppis låter lite... loppbitet? Jag skulle hellre kalla SPRloppiset för vintage men kanske det vore för snobbigt? Ja, det vore det säkert även om jag tycker att stället håller bra ordning bland prylarna och kvaliten på kläderna är bra för att vara secound hand.

Dagens fynd var en torkställning för sockor och liknande. Det handlar inte alltid om att köpa något i klädväg eller något annat vackert, utan istället också det man verkligen behöver. Men jag brydde mig inte om att fota torkställningen, istället lägger jag upp en vacker naturbild, vackert nog så fint som vädret är nuförtiden.




En stormlykta. Den har vi haft länge som synes, men gamla saker blir bara vackrare med åren eller så ligger allt i betraktarens ögon. Hur som helst har lyktan lyst upp mången kall mörk vinterkväll då vägbelysningen här slutar 100 meter före tomtgränsen.

Så. Det var dagen i det stora hela, ja förresten tog jag en sväng till biblioteket också för att hämta hem en ny trave böcker.

tisdag 3 december 2013

Pegasushästens historia


I morgon är det loppisdags igen. Kan knappt bärga mig, ser så väldigt mycket fram emot det redan. Ser redan framför mig hur jag kommer att gå där i gångarna, inspektera olika fynd, känna på dem och stryka över deras yta. Vad allt har dessa föremål varit med om? Om de ändå kunde berätta! Jag skulle gärna lyssna i timtal.

Pegasushästen, eller vad det nu föreställer här ovan, är inte ett loppisfynd utan har istället kommit till mig på lite omvägar. Minns faktiskt inte hur, men jag tror att han bodde hos min mamma först. Varifrån hon hade fått eller köpt honom har jag ingen aning om.

Hur som helst var det meningen att jag skulle ge bort honom i födelsedagspresent till någon men istället beslöt jag mig för att behålla pegasushästen mest för att han ser så ful-sur ut.

Det gäller att ha personlighet när man är ett gammalt föremål. Då blir man ovärderlig för sin ägare och kommer inte att säljas vidare.

Har vi nordbor monopol på julen?


Decembervädret fortsätter i grön skala. Fårse, fårse om det inte ska bli till en grön jul i år, ja inte mig emot. Julstämningen ligger inte i mängden snö som faller ner, i så fall skulle ju vi nordbor ha monopol på julen och så är det ju inte alls. Så låt oss inte fastna i det där med "en vit jul."

Julstämning kan man hitta på många håll och här är ett för mig nytt ställe. Fint va?

Så fastna inte i snön. I dag lyser decembersolen så mild och vacker och trädena vajar i stormen. Frisk, sydlig vind. Det här är det enda decemberväder jag gillar.

måndag 2 december 2013

En grön jul är inte på något sätt sämre eller simplare. Tvärtom, välkommen till 2013

Och här kommer flera goda råd inför julen. Det är inte klokt hur mycket bra som redan skrivits om det här heta decemberämnet som ju ständigt återkommer varje år.

söndag 1 december 2013

lördag 30 november 2013

Har alla en bastu?



Igår kväll var vi i bastun. Fredagsbastun, som man säger här. Det är något av en tradition att man går i bastun, ja låt oss säga på fredagskvällen. Själv skulle jag gärna gå oftare, men det tar en viss tid att bada bastu.

Två, tre timmar kan man lätt räkna med att hela bastandet tar. Det är dusch, tvätt, bastu, ut på terassen, dricka något, öl, cider eller vatten, så in i bastun igen och allt detta ungefär fyra gånger innan man sluttvättar sig i duschen.

Varenda hus, lägenhet och koja har en bastu här i Finland. Även om lägenheten är kommunal eller ägd av staden finns det en bastu, antingen egen eller så gemensam i källaren. För bastu finns alltid att tillgå, så stark är badkulturen här.

Jag undrar hur det riktigt är i våra grannländer, Ryssland, Sverige och Norge, finns där riktigt några bastun? Och är det i såfall så att alla, jag menar riktigt alla, även de i koja också, har alla en bastu?

fredag 29 november 2013

På loppis



Köpte ändå en julskål då jag var till SPR-loppiset idag. Ja, jag kallar den för julskål då den var så fint i grönt och så några personer i 1700-tals mundering där i mitten. Fint, va?




En ny tekopp till jobbet behövde jag ju också. Vackra färger där också, tyckte jag. Inköpen tillsammans blev att kosta 4 euro, det var skålen som var den "värdefulla."



Våga vägra rött i jul


Goood moorning! Tidigt uppe och kaffet droppar. Idag ska jag (fortsätta) julpynta. Jag har funderat att pynta i grönt och vitt i år med olika sorters ljus och lampor. Inte så mycket rött då det har dominerat så väldigt under senare år. Mycket tomtar faller bort då, heh...

Inget nytt ska heller inhandlas. Jag har banne mig tillräckligt med julpynt som det redan är. Jag tänkte ta gammalt och piffa upp och göra om. Jag har så det räcker och blir över så jag tror att det ska lyckas.


torsdag 28 november 2013

Alkoholi pood


Estlänningarna kan. Se hur fint de skyltar i sin brännvinsbod, det är annat än skyltningen vid Alko i Prisma det. Här i Finland skulle vi kanske placera oss i botten ifall man jämförde utsmyckningen i skyltfönstren på systembolagen runt om i europa. Några vinflaskor placerade i grupp att stå och inget mer med det.

I Tallinn skyltas det på helt annat sätt, mycket mera tilldragande enligt mig. Fina ryska gamla saker vackert grupperade i fönstret. Berättar om en tidigare kultur och inte bara rakt på till själva drickandet.

Så mycket vackrare!

tisdag 26 november 2013

Till Umeå. När ska vi riktigt få en bro över vattnet och kunna resa ståndsmässigt?


Vi var till Umeå. Den här gången reste jag med jobbarkompisarna, och vi var ett litet glatt gäng på sju personer som reste över kvarken med Wasa express i Matkapojats regi.

När man reser med Matkapojat får man väl oftast en rätt förmånlig resa, där också buss och chaufför ingår. Just det där med egen buss och chaufför med in till Umeå är deras starka kort som Matkapojat kör med i reklamen på sin sida.

Nåja, bara det att det blir ingen buss ifall det inte är tillräckligt många resenärer anmälda, utan istället blir det till att ta turbussen in till Umeå och Matkapojat ersätter bussresan. Klart minus ändå där.

Ombord på Wasa express var det rymligt och bra, verkligen rymligt, kanske vi var ungefär femtio resenärer ombord om man lite ska spetsa till det. Nå, åtminstone fick man ju sitta bekvämt då, när det var fritt fram att välja sittplats.

Bussen in till Umeå var i fint skick när man jämför med våra Vasabussar. Har de alltid sådär bra bussar i Sverige?

Umeå är en trevlig stad. Fina hus och byggnader, ja allt är så mysigt. Och så enkelt då allt bara är på ett språk. Fatta hur omständigt det är när allt, och jag menar precis allt ska översättas och stå på två språk överallt som här i Vasa. Fördelen är ju förstås att man då blir tvåspråkig på kuppen.

Och vilket utbud av varor! Det finns bara så mycket mera av allt här än hemma.Jag köpte: En tvål, ett ljus som doftade pepparkaka, tre påsar godis, tre flaskor hallondricka, två påsar toytuggummi, ost, vinterskor, väggalmanacka, bailys, då vi också hittade till systembolaget.

Svenskarna är så trevliga och hjälpsamma av sig. Positiva och har alltid ett vänligt ord till övers för främlingar. Sådant värmer våra finländska frusna själar.

På tillbakaresan skulle det vankas julbord på Wasa express. Det hade vi väntat på hela dagen, verkligen sett fram emot. Vilken flopp det blev.

Maten var ingen höjdare när man ändå hade betalt fyrtio euro för den. Allt var antingen iskallt eller kokhett på ett underligt sätt och utbudet var klent. Rimmade dåligt på forna tiders Vasabåtarnas a la carte och stående bord dit man alltid måste köa för att slippa och äta. Nu var det ju ingen trängsel att tala om, det var väl ungefär tre personer till förutom oss i salen som åt. Inga fler kom det heller senare, man fick två timmar på sig att sitta där och äta, klockan 21 fick man packa sig iväg därifrån. Ja, ja, men jag rekommenderar inte julbordet till någon.

Jag rekommenderar ändå att resa över till Umeå och jag tror starkt på båttrafiken över kvarken. Men det är ändå långt kvar tills man kan säga att resan löper smidigt över som mellan Helsingfors-Tallinn. Att sitta femtio personer utspridda på en tyst båt där ingenting händer ger ingen bra feeling, det blir bara att sitta och titta på klockan.

Fast vi reste ju under lågsäsong. Jag har hört att det ibland rentav är kö till båten. Å andra sidan sitter den också ibland fast i isen.

En bro över kvarken vore väl något?

onsdag 20 november 2013

Vintage i trädgården, tips inför advent och julen


Rimfrost är naturens puder. Det är hur vackert som helst om man väl ger sig tid att betrakta det oförbehållslöst. Se löven som ligger konserverade, nästan glaserade inför vintern. Helt skapat av naturen själv. Det är oftast det enkla och självklara som är det vackraste!

Inför advent och julen har jag tänkt ordna med vintage i trädgården. Jag ska börja med att fylla en gammal trälåda från 1800-talet med grankvistar till en stor bukett och placera den på framsidan av huset vid huvudingången. Sedan blir det väl att sätta en ledljusslinga i kvistarna eller runt lådan. Finast skulle det ju bli med riktiga ljus men man måste ju tänka på brandsäkerheten också.

tisdag 19 november 2013

Upprop: Hoppas på klimatförändringen och milda vintrar utan snö


Det sägs att vintern är på väg. Om ett par dar ska första snön falla. Jag kan redan känna det vassa våta  mot min kind. Fingrarna kommer att stelna och göra ont. Kylan kommer att borra sig in i skorna och tårna.

Jag kommer att halka på förrädiska ispölaroch risken att skada sig allvarligare finns varje gång. Jag jobbar ju på sjukhus så jag vet vad allvarligare skador som hänt på hal stentrappa kan föra med sig. Och nu menar jag inte något vanligt ynka benbrott utan jag pratar om allvarligare skallskador. För att vara riktigt pessimist.

Höstens vurpa har ju förresten redan hänt. Klockan fem en morgon, jag iklädd endast pyjamas och inneskor ute på trappan. Dåre där kan man tänka, att ge sig ut på hal trappa iförd sådan klädsel. Riktigt som att tigga om benbrott. Men ha ha, det blev inte några brutna revben fast ryggen ömmade som attan efteråt.

Vill inte ha vinter. En vinter med plusgrader vore väl okay, men inte som det ser ut nu. Kanske kan man hoppas på klimatförändringen och hoppas att vintrarna kan bli varmare framöver?

Tänkvärt för november

Faran är inte att datorerna börjar tänka som människor utan att vi börjar tänka som de

-Sydney J. Harris-

måndag 18 november 2013

Äppelmust


Äpplen är något av de bästa frukterna här i norr. För vi har ju inte så många som lyckas så här pass långt norrut då kylan alltid kommer emot om höstarna. Men äpplena, de kan vi alltid lita på. Vi har tre träd och på senaste år har de gett bra skörd och i år gjorde vi en stor del av dem till äppelmust.

Äppelmust är en dryck guld värd. Vi fick närmare sjuttio liter av äpplena vi förde till musteriet som vi fryste ner. Så gott och vitaminrikt att tina upp och dricka.

Vem behöver Visiobalance Opti? Lurendrejeri i vackert blått paket med Lillbabs som taleskvinna



Testprovningen av Visiobalance Opti i en månads tid är nu över. Två lila piller har jag tagit varje dag utan att missa ett enda piller. Försäljaren i affären lovade klar förbättring av synen efter en månads intag av tabletterna. Åtminstone skulle ögonen börja må bättre, vad hon nu menade med det. Det är ju inte så att jag har haft torra ögon eller så heller.

Lurendrejeri är nog mest vad jag skulle kalla Visiobalance Opti. Det hände absolut ingen förändring med vare sig synen eller ögonens välmående under månaden när jag åt pillren.

Som en klok kvinna (min mamma) sade en gång: Behöver man en kändis som gör reklam för produkten, i detta fall Lillbabs, så betyder det att produkten är svårsåld och inte så prisvärd. Med andra ord: utan kändisen som reklampelare, inga piller sålda. Så var det med det.

Men. Blåbär är bra för ögonen! Det visste jag ju redan från tidigare erfarenheter och nu har jag under veckan som gått ätit en deciliter blåbär på morgongröten. Frusna, då färska inte går att få tag på nu, men verkligen så tycker jag att synskärpan har förbättrats nu.

Försöket fortsätter, riktiga bär är ju också godare och billigare än piller i förpackning.


söndag 17 november 2013

Red light och cannabis. Ett måste att se och uppleva i Amsterdam?



Amsterdam är en glad stad. Det är glada skratt och rop hela tiden i gatubilden och det mesta är färgglatt. Som träskorna, jag menar när skulle vi i Finland komma på idén att pynta våra träskor såhär. Nä, det längsta vi har kommit på är att sätta en och annan blompinsch på våra crocks.

Vi har således mycket kvar ännu att lära av amsterdamborna. Jag köpte en kylskåpsmagnet av träskorna, så jag har börjat så.




Det mesta är alltså färgglatt. Gaykulturen frodas i Amsterdam liksom fönsterflickorna. Call-flickorna fick man inte fotografera, vilket var synd då det inte i mina ögon var något opassande alls med fönsterflickorna på Red light street.

Det var bara kulturellt och vackert, inget pornografiskt alls. Inte för mycket avklätt heller och så fanns ju flickorna där i dagsljus också och inte bara i skymundan i skydd av mörkret. Rörde på sig gjorde de också när de reste sig upp och gick lite emellanåt och sedan satte sig ner igen och drog med handen genom håret  så där alldagligt.

Lite som skyltdockorna på H&M här hemma alltså. Levande till på köpet.




Det regnar som sagt varje dag i Amsterdam, åtminstone i korta snuttar i taget. Ett paraply är av nöden och det går åt flera då staden också är blåsig och lätt vänder in och ut på paraplyen, och man får slänga bort dem då de är kasserade. Som minne av resan tog vi med ett cannabisparaply hem, helt otroligt att man fick ta med det i handbagaget.




Vattenpipa. Den skulle vi gärna ha tagit med hem också som souvenir men det finns säkert begränsningar om vad man riktigt får ta med i handbagaget in i flygplanet. Överlag röktes det en del vattenpipa öppet i gatubilden i Amsterdam. Jag är inte för att legalisera droger men måste ändå säga att rökarna i Amsterdam skötte sitt rökande fint och utan att störa oss andra.




Coffeehouse. Ett måste att besöka i Amsterdam och skam till att sägas måste jag erkänna att jag inte hann besöka något. Nåväl, i coffeehousen kan man beställa kaffe med brownies som är preparerade med cannabis. Alla vet att brownisen är preparerad med cannabis och det är liksom det som också är meningen.

Utom någon stackars ovetande turist då kanske som blir påstruken utan att veta om det. Nä, lika bra att coffeehousebesöket uteblev, men åker jag till Amsterdam igen kommer jag absolut att besöka ett, men bara för atmosfärens skull, inte för att testa knarket.




Idyllisk innergård mitt i stan. Här skulle man kunna tänka sig att bo...




Gårdarna är inhägnade för brottsligheten är stor. Denna bakgård är förresten inte helt olik den vi har hemma med vitt, högt staket, pelare och äppelträd.

Att resa hem från Amsterdam till Vasa går snabbt med ett enkelt flygbyte i Helsingfors. Man reser från Amsterdam på tidiga kvällen och är hem i Vasa på tidiga natten. Reser man som vi gjorde från måndagmorgon till torsdagkväll är det förmånligare än att resa under veckoslutet.

Miss you, Amsterdam!

tisdag 29 oktober 2013

Museer, torg, synagoga, tempel och kanalåkning. Missa inget av detta i Amsterdam



Torg finns det många av i Amsterdam. Torget ovan är gammalt och genuint och allt är gjort i sten. Ingen billig asfalt här! Holländarna satsar verkligen på det estetiska och kulturella.



Ett estetiskt torg, nämligen Blomtorget. En hel gata som bildar ett torg, lite som vårt gamla Blomgården. Fast märk väl, det är fråga om en hel gata här, så det är inte någon liten blombod.




Blommorna täcker väggar, bord, hyllor och tak. Ja, i princip all yta förutom golvet. Och på våren finns det säkert ännu mera blomster och blomdoft då de berömda tulpanerna slår ut.

Visst fanns det tulpanlökar att köpa nu också men de låg placerade bredvid Odla-själv-hasch-kit som helt lagligt säljes här. Men då jag har lite respekt för tullen så vågade jag inte ens mig på att köpa tulpanlökarna ifall något hasch skulle ha smulat över på dem.






Blommor trängs med vackert porslin. Bara svårt att transportera glas hem också så jag avstod även från det.








Ett Buddahmuseum. Vackert och gratis inträde till och med! Annars kostar det en del att gå på olika museer och är man flera personer blir det lätt till pengar. Det var i princip till inträdet på olika museer som våra pengar gick, men vaddå, det var ju av historiska och kulturella skäl som vi valde Amsterdam som resemål.




Inne i museet fick man inte prata, där rådde absolut tystnad och vörnad. Buddahmusik strömmade ur högtalare på låg nivå och vi människor av olika nationalitet som befann oss inne i museet kände plötsligt samhörighet och en känsla av att kunna kommunicera (i all ordlöshet.) Jag tror att den känslan kallas för frid.





En vacker taklampa eller vad man nu kan kalla det för. Vi höll till inne på museet en god stund innan vi drog vidare.





Inne i en judisk synagoga. Man fick fotografera där vilket jag är väldigt glad över, då det inte på långt när är en självklarhet att man får ta foton inne på museerna. 

För att få tillträde till synagogan måste ändå männen sätta på sig en kippa och den delades ut vid ingången. Har foton på det men tyvärr inte tillåtelse att publicera dem på nätet. Nåväl. Man fick också en liten mp-spelare i handen som fungerade som en guide. Vid olika punkter inne i synagogan satte man fram spelaren mot en avläsningsstation och man blev guidad om just den tavlan eller just det föremålet. 

Säkert därför måste man betala inträde till synagogan.







Mäktigt, eller hur. Kalla, kala stenväggar med mycket rymd i rummet. Det är svårt att riktigt förklara hur stor synagogan egentligen var.








På synagogaområdet fanns också vad som mest liknade uthus och där fanns också en hel del som var värt att se. Böcker som kyrkans lärda män en gång i tiden har lutat sina huvuden över...






En dåtida likvagn. Har en del likheter med dagens likkärror, det är kanske inte så att man  förnyar modellen så ofta då det gäller sådana saker.







Nattvardsvinet, antar jag. Men jag vet inte riktigt.




En gåva mottages med tacksamhet. Vet inte, men kunde man bara ge sedlar? Kanske bara 5euros sedlar till och med? Jag hoppade över donationslådan då jag tyckte att inträdet i sig var tillräckligt. Och det tål att upprepas; det kostar en del att gå på museer i Amsterdam även om museerna håller hög kvalitet och själv tycker jag personligen att det är värt att lägga pengar på just det.




Peter Den Store. Jag tänker inte skriva om Peter Den Store här och därmed röja min okunnighet. Jag kan bara säga som så att: det var tur att jag kom mig iväg till Amsterdam och museerna där, för jag lärde mig verkligen mycket om historien under de dagarna vi var där. 

Tyvärr fick man inte fotografera inne i museet om Peter Den Store men guidningen fungerade perfekt även här med mp-spelare man kunde lyssna till i olika rum och vid olika föremål.

Anne Franks museum var ett annat museum man heller inte fick fotografera inne i. Synd, för jag hade verkligen velat fotografera där. 

Smala, mörka, branta trappor som ledde upp och ner mellan våningarna i huset där Anne suttit gömd. Jag är glad att hon skrev sin dagbok där även om jag inte själv har läst boken om Anne Frank.

Men T köpte ett engelskt exemplar av boken där vid museet och jag lovar mig själv att jag en dag ska läsa den.






Vi gick också på många andra museer under dagarna vi var här då utbudet av museer här är oändligt.







Kanalåkning är något man inte kan hoppa över om man är i Amsterdam. Det löper kanaler överallt inne i staden för att leda bort vattnet, då staden utan vallar och kanaler ju annars skulle ligga under vattenytan. Så sammanlagt löper det en hel del kilometer kanaler genom Amsterdam.





Och somliga bor ju i husbåt också i kanalen. Se så fint med egen terass ovanför vattnet.




En kanaltur är en guidad timme och man reser runt i kanalerna och ut via havet och sedan tillbaka till en av stadens många hamnparkeringar. Jag tror att vi nordbor har lätt att ta till oss en båttur såhär då vi naturligt ofta reser med båt.

I nästa inlägg (sista delen) skriver jag om Red Light distriktet och kannabis.

fredag 11 oktober 2013

Visiobalance Opti, test i 30 dagar


Jag tänkte köra en liten test, ta Visiobalance Opti i 30 dagar och sedan utvärdera och se ifall tabletterna är hiss eller diss för ögonen. Enligt expiditen på naturkostboden ska man äta tabletterna i 3 månader för att klart kunna utvärdera, även om man borde kunna se en förbättring också efter 1 månad.

Jag använder progressiva glasögon så det finns utrymme för förbättring. Att blåbär i naturlig form fungerar och förbättrar synen vet jag sedan tidigare försök och test. Men det är omständigt, för att inte säga omöjligt, att hitta färska blåbär året runt jämt och ständigt.

Så nu testar jag. Får se vad det blir, hiss eller diss.

torsdag 10 oktober 2013

Maten och dryckerna i Amsterdam



Amsterdambloggen krånglar. Det är orsaken till den långsamma takten på inläggen. Först krånglade musen (det gör den också ännu) och nu krånglar också datorn. Den skulle behöva uppdateras på något mera ordentligt vis, tror jag. Eller så skulle jag behöva en ny dator.

En vacker byggnad på ett av torgen i Amsterdam ser ni iallafall ovan. Mycket vacker och genuin byggnad. Och stor! Det var nästan som att vandra runt i en medeltida stad när man gick på torget.




Pubarna i Amsterdam är verkligen värda att besöka. Three Sister´s Pub är en riktig höjdare. Man sitter ute på terassen där man kan följa med det rörliga gatulivet, eller inne i puben och njuter av stämningen där. Puben är stor och ölen är billig, åtminstone i jämförelse med finländska pubpriser. 2 till 3 euro är vanliga priser för en halvliter öl.

Toaletterna finns aldrig i gatunivå, det är alltid på vinden eller i källaren som hemligrummet finns. Ingen hiss finns att tillgå och trapporna är branta och påminner mest om en stege.



Någon stad för rörelsehandikappade verkar Amsterdam inte vara. Det finns inga ramper eller hissar någonstans, inte heller några rullstolar eller barnvagnar syns till i gatubilden. Bara på Hennes&Mauritz och i en större galleria såg jag hissar. I övrigt var det bara branta trappor som gällde.




Dryckerna i Amsterdam är som sagt billiga. Det finns också många sorter att välja mellan.


Publivet är mångsidigt och trevligt. Se hur vackert och stämningsfullt. Inte heller är pubarna överfulla av skränande folk, nej nej, det är lagom många och så får man inte använda mobilen här! Bra påhitt, tycker jag. Gillas! Det blir helt annorlunda när mobilerna är undanstoppade, istället börjar folk prata med varandra och lyssna på pubmusiken istället. Like in the good old days!













Igen krånglas det med datorn. Nu blev det två bilder på en gång och jag får inte dem åtskilda på något sätt. Radbrytningen är det också fel på. Nåja, övre bilden är tagen från en uteservering i Amsterdam där vi drack cappuccino. Överlag finns det många goda kaffesorter i Amsterdam och de är billigare än här.

Ett vackert slott byggt i vattnet. Dylika byggnader finns det många av. Allt byggs i vattnet och många av husen lutar farligt mycket. Nåja, byggnaderna är gamla och verkligt genuina så de verkar inte rasa i första taget.




 
  
I alla enkelhet ute på gatan. Där är det allra billigast att äta och sittplatser finns det alltid att tillgå utanför. Någon varmkorvförsäljning eller grill som här hermma, där man vandrar iväg med maten i handen och äter gående såg jag inte till. Kanske sådant inte finns här. Man sitter ner och äter.







Hotellfrukost ingår inte här utan den betalar man skilt för ifall man vill äta på hotellet. 10 euro per person ifall man förhandsbeställer (dagen innan räcker) och 12 euro per person ifall man köper samma morgon. Kan tyckas dyrt men frukosten är trots allt prisvärd. Mångsidig buffé och vacker utsikt över kanalen fast man sitter nere i källaren. Serveras frukosten alltid i källaren i mellan-och sydeuropa?

Överlag tycks de vara bättre på att utnyttja vinds- och källarutrymmen  för verkligt bruk nere i europa än här uppe i norden.

I nästa inlägg skriver jag om museer, torg och kanalåkning i Amsterdam.