fredag 30 juli 2010

Inför jobbet

De sista dagarna på semestern känns väldigt få, och nu måste man börja fixa till ett någorlunda representativt utsende igen. Så att man inte tas för en uteliggare på jobbet alltså.

Idag inhandlade jag alltså nytt nagellack, ett blått fint ett. Nu hör det väl inte vanligheterna att jag lackar naglarna, men imorgon skall jag på förlovningshippa, så låt gå. Både fingernaglarna och tånaglarna blev lackade.

Benen måste jag väl också raka ikväll, och klippa till håret lite. Ansa ögonbrynen också kanske.

Så att de känner igen mig på jobbet på måndagen igen.

torsdag 29 juli 2010

Vredens kejsarinna, del 5



Det var sent på kvällen och Agnes låg ännu vaken. Hon hade just smugit sig upp, när hon hade hört ljud från vardagsrummet. Ute i vardagsrummet visade klockan på 23:00. Agnes kunde inte klockan, men hon visste att 23:00 var sent och att man borde sova då.



Men mamma hade inte sovit, och inte heller Kaj som också var där! Kaj legat över mamma i soffan och försökt klä av henne. Agnes visste inte, men det verkade lite som att mamma inte ville bli avklädd.


Agnes hade smugit sig tillbaka till sitt rum och lagt sig ner i sängen. Mamma trodde ju att hon sov nu! Agnes hade låtsats svälja `sova-gott` medicinen tidigare ikväll, för mamma hade sett så hotfull ut, när hon kom med skeden med bärkräm och `sova-gott` medicinen hoprört. Mamma hade sagt att ikväll skulle de minsann få gå i säng tidigt, eftersom hon också själv skulle gå och lägga sig tidigt.


Och nu satt Kaj där i vardagsrummet tillsammans med mamma! Mitt i all förvirring kände Agnes skadeglädje, att hon hade lurat mamma. Hon hade nämligen spottat ut `sova-gott` medicinen i toalettskålen när mamma hade gått iväg för att byta blöja på Kenny. Agnes ville inte ha `sova-gott` medicinen, förra gången mamma hade tvingat henne att ta den, hade hon börjat kasta upp nästa dag och huvudet hade sprängvärkt.


Agnes vred oroligt på sig i sängen. Hon hörde Kennys svaga, oregelbundna andetag en bit ifrån sig. Han låg i vagnen, mamma hade lagt honom där och skuffat in honom i Agnes rum. Varför det? Varför låg inte Kenny i sin egen säng i mammas rum, när de alla skulle gå och lägga sig tidigt?


Tänk om Kaj var en inbrottstjuv, som hade brutit sig in för att stjäla något medan de alla låg och sov?


Agnes kände vreden växa i maggropen. Att stjäla var fel, det hade också fröknarna på förskolan sagt.


Agnes kände att hon nu var inne i bubblan, som hon alltid gled in i när något blev för hotfullt. Fast nej, inne i bubblan kunde hon inte stanna, inte nu. Kaj hade ju brutit sig in i lägenheten, och överfallit mamma som säkert hade legat och sovit där på soffan i vardagsrummet.


Väl ute ur bubblan kände Agnes vreden växa till sig inom henne igen. Det blev rött inom hela henne, och det bara måste få komma ut innan hon exploderade. Plötsligt visste hon vad hon måste göra. Att stjäla var fel.

 
---Fortsättning följer---

onsdag 28 juli 2010

Tvättar fönster


Som bäst håller jag på och tvättar fönster. Det är skittrist och det drar långsamt, och jag kommer aldrig att bli klar :(

Som mål har jag att få alla fönster tvättade någon gång under sommaren/hösten, iallafall förrän det fryser på i vinter. En gång försökte jag tvätta fönstren på vintern, rekommenderas inte ;)

tisdag 27 juli 2010

Vredens kejsarinna, del 4



Decemberkvällen var regntung och det började redan skymma på. I den slumaktiga stadsdelen hängde en och annan julstjärna redan i fönstren, och ute på hyreslängans gård hade någon satt upp en ljusserie i en gran. De flesta av lamporna var redan sönderslagna, ungdomarna här i trakten hade inte så mycket annat vettigt att ta sig för om kvällarna än att vandalisera. Hyreshusen var också sprayade med färg, men ingen orkade riktigt bry sig, alla hade fullt upp med sitt. Någon flaska öl tog man sig på kvällen, för att orka med sitt eländiga liv i denna misär.


Då var det egentligen en småsak ifall några pojkar bestämde sig för att panga julbelysningen, eller att måla grafitti på husen. Man orkade heller inte bry sig, när polisen stod bakom dörren för att berätta att ens egen pojke varit inblandad. Istället drog man bara igen dörren, och tog sig en till öl.


I Lenas fönster hängde ingen julstjärna, och hon hade inte heller alls reflekterat över det. Julen blev ändå alltid ett helvete för henne, alltid var morsan och farsan där och tjatade. Förra julen hade slutat riktigt i kalabalik, morsan hade gnatat och gnatat vid julbordet. Tjatat på, om hur oansvarig Lena var, som igen hade en unge i magen, och inte brydde sig om några följder.


Då hade Lena känt hur vreden började växa inom henne. Något stort, rött växte i magtrakten och bröstet och skulle snart explodera. Det måste få komma ut, det fanns inget annat sätt, annars skulle hon förgås.


Därför hade hon lappat till morsan så hon hade fallit ner i golvet. Två gånger hade hon slagit till, en gång på varje kind. Farsan hade som vanligt suttit tyst utan att yttra ett ljud. Efter det hade föräldrarna inte alls hörts av under det senaste året.




Lena vandrade rastlöst omkring i sin stökiga lägenhet. Ungarnas skrik och gnäll hotade hennes huvud att sprängas. Om två timmar skulle Kaj komma, och då borde ungarna redan ha somnat. Nåja, ännu hade hon tid på sig. Fast hon var ändå lite orolig, förra gången Kaj kom hit hade hon haft problem med att få Agnes att somna i tid. Flickan hade vägrat att svälja `sova-gott` medicinen och Lena hade fått slå till henne flera gånger innan Agnes tillslut svalde den. Med Kenny gick det enklare, han svalde allt som sattes i munnen på honom.


Ikväll tänkte inte Lena ändå tåla något strul, hon kände att hon behövde en fylla ikväll för att orka vidare med allt skrik och gnäll från ungarna. Bara en liten paus från allt, det skulle vara tyst i huset och hon skulle få glida in i ett dimmigt töcken.

 
---Fortsättning följer---

lördag 24 juli 2010

Vredens kejsarinna, del 3


Mobiltelefonen ringde öronbedövande och skrällande, mitt under middagen i det lilla köket. Fan, vilket jävla bröl, tänkte Lena. Hon strök en slinga av sitt mörka, flottiga hår ur pannan och sträckte sig över matbordet efter den. Det skulle bara fattas att Kenny viftade ner den i golvet, där han gnällande satt och viftade med armarna i sin barnstol. Jävla unge. Att han aldrig kunde vara nöjd. Alltid skulle han skrika och gnälla.



Irriterat tecknade Lena till Agnes att ta ner Kenny ur matstolen. Agnes skrapade snabbt upp moset från sin tallrik, och reste sig sedan lydigt upp från stolen. Jävla Kenny, att man inte ens kunde få äta färdigt. Alltid skulle ungen skrika och vråla. Med stor möda lyckades hon få upp den sprattlande, lille pojken ur sin matstol, och släppte honom sedan omilt ner på golvet.


Kenny började skrika igen, och nu lät gråten annorlunda. Han skrek rakt ut, och tårarna rann ner längs hans kinder. Ansiktet var rödlila.


Han hade ont nu, det visste Agnes. Kanske hade hon släppt ner honom för hårt i golvet. Men han skulle lära sig att hålla käften någon gång. Inta alltid vråla så där öronbedövande. En skarp blick från mamma fick henne att lyfta upp Kenny igen, och bära in honom i mammas sovrum.



Lena tryckte på mobilens gröna knapp för att svara. Vem sjutton hade programmerat in den här skrällande ringsignalen? Kaj kanske, igår?


”Lena”. Hon försökte göra rösten så lugn och avspänd som möjligt.


Det var tyst en stund i andra änden, precis som om någon funderade. Till slut hördes en försiktig och tvekande röst:


”Lena? Det där… Ja, jag ville bara ringa och höra hur det står till… Du for ju iväg så snabbt igår. Jag tänkte… Äh, blev du arg över något?"


”Äh.” Lena drog med handen genom håret. ”Jag har ju ungarna, och jag kan inte lämna dem ensamma hemma heller, hur länge som helst. Jag har redan socialkärringarna nosandes i hälarna, det har Agnes sett till genom att babbla på, där på förskolan.”


”Kan jag komma över ikväll?” Kaj var inte intresserad av att höra om Lenas ungar. Förresten brukade båda barnen uppföra sig exemplariskt när han var på besök, man hörde aldrig ett ljud ifrån dem. De låg alltid bägge två och sov snällt till natten, redan när han kom.


”Jaa…” Lena drog ut på svaret. Kaj var ju ingen drömprins, inte på långa vägar. Fet och flottig, med andfådd röst. Han sade att det berodde på att han led av astma, och inte blev det ju bättre av att han rökte i ett och dessutom var rejält överviktig. Fast han redan hade fyllt trettio bodde han ännu hemma hos sin morsa, och verkade inte heller ha någon brådska att flytta hemifrån.


”Okay, då” bestämde sig Lena. Kaj brukade ju alltid ha med sig en flaska starkt när han kom, och det tackade man ju inte nej till när det bjöds. Kaj hade också den goda vanan att alltid masa sig iväg tidigt på morgonen innan ungarna vaknade, och bra var ju det så att inte Agnes fick något mera att babbla om på förskolan.


”Kom efter åtta”, avslutade Lena. ”Då skall jag se till att ungarna är i säng.”



Med mobilen i handen satt hon en stund i sina egna tankar när hon hade avslutat samtalet. Från sovrummet hördes inte ett knäpp, kanske Agnes hade fått tyst på Kenny i alla fall.


Lena suckade tungt. Hon kunde inte fatta hur hennes tjugosexåriga liv hade kunnat bli så här eländigt. Två ungar, med två olika fäder hade hon på halsen. Ingen hjälp från papporna hade hon, Agnes farsa satt ju på kåken just nu. Och Kennys farsa då, honom skulle hon väl knappt känna igen om hon så mötte honom på gatan. Förresten satt han väl mest inomhus och skakade, nerknarkad som han var, hade Lena hört på omvägar.


Kenny hade blivit till under en engångsnatt, och det gällde att akta sig för att något sådant skulle hända igen. Då var Kaj bra att ha, honom kunde hon lätt bolla med hur som helst. En flaska starkt hade han ju också alltid med sig, det var ju det bästa.


---Fortsättning följer---

torsdag 22 juli 2010

Brunch


Idag fick jag verkligen till det :)

Jag steg upp redan kvart före åtta och stack iväg och handlade mat, eftersom kylskåpet ju var tomt. När jag kom hem kom jag på världens idé att nu skulle jag fixa brunch.

Jag drog alltså igång och en halvtimme senare fanns allt detta på vårt frukostbord:

Stekta och kokta ägg
Bröd, smör och ost
Tomat och löksallad (bilden)
Oliver
Kallskuret (framlagt på ett fat ur ett korvpaket)
Gravad och skivad regnbågslaxfilé
Pepparost i bitar

Äppel- och apelsinjuice
Två sorters kaffe

Maken blev överväldigad och satte sig genast till bords.
Sönerna väktes redan klockan elva idag till brunchen och var ganska förvånade.

"Brunch?"
"Redan nu?"
"Vad finns det att äta då?"

Alla kom sig iallafall upp ur sina sängar och åt med god aptit från det läckra brunchbordet.

Kanske något som jag borde satsa på oftare :)

onsdag 21 juli 2010

Vredens kejsarinna, del 2



På förskolan var ljudnivån hög. Barnen lekte i små grupper och några pojkar sprang runt och jagade varandra. Borta vid fönstret knuffade en kortsnaggad pojke hårt till en flicka så hon föll omkull. Flickan började gråta, och en av fröknarna gick genast fram till henne med raska steg.


Fegis, tänkte Agnes föraktfullt, medan hon betraktade flickan som nu hade krupit upp i frökens famn. Att gråta var att visa sin svaghet, något som Agnes själv aldrig skulle göra. Agnes visste att de andra barnen på förskolan var rädda för henne, och därför lät de henne alltid vara ifred.

Som nu, när hon satt ensam på golvet i dockvrån. Hon märkte nog hur de andra flickorna sneglade mot henne, de skulle så gärna själva ha velat leka i dockvrån. Men de vågade sig inte dit så länge hon satt där, inte ens fröknarna vågade komma och säga till henne att låta de andra flickorna leka där också.

Därför var dockvrån Agnes alldeles egna ställe, där hon kunde sitta i sin ensamhet och förstrött dunka dockornas huvud mot golvet. Det gjorde ingenting, dockorna kunde inte känna något, de var ju inte riktiga.

Ibland undrade Agnes om små babysar kunde känna något, som hennes lillebror Kenny till exempel. Han skrek ju oavbrutet i vilket fall som helst, därför verkade det ju osäkert om babysar verkligen kunde känna smärta och så. Hunger verkade ju Kenny kunna känna i alla fall, åtminstone tystnade han ju när han fick nappflaskan och sög girigt i sig all välling. Efter att vällingen var slut, började han återigen att skrika, och slutade inte ens fast mamma daskade honom omilt över baken. Kanske babysar var som små dockor då i alla fall, som en av fröknarna hade sagt när mamma en gång hade med sig Kenny i vagnen, när hon kommit för att hämta hem Agnes.

Den gången hade Kenny sovit, och faktiskt inte skrikit alls.

---Fortsättning följer---

tisdag 20 juli 2010

Vredens kejsarinna, del 1



Här publicerar jag min sommarnovell, en historia där vreden härskar och tar över.


Den mörklockiga flickan satt på golvet i sitt rum. Hon höll armarna hårt lindade kring sina ben, och kramade om sig själv så hårt hon kunde. Helst hade hon också velat lägga händerna för sina öron, för att stänga ut ljudet. Vreden.


Mammas arga, hotfulla, rytande basade bakom den låsta dörren. Den här gången var mamma riktigt vred, hon dunkade hårt med knytnävarna på dörren, så den skallrade. Ljudet gjorde ont i flickans öron, men ännu var hon inte rädd. Mamma kunde inte slippa in i rummet, eftersom flickan hade nyckeln. Hon satt på den och den kändes hård mot hennes ena skinka.

Nu riktade mamma en hård spark mot dörren, och flickan slog hastigt händerna för öronen. Av erfarenhet visste hon, att nu skulle mamma snart slippa in i rummet. Rädslan sög till i maggropen, och flickan började nu sakta gunga fram och tillbaka sittandes på golvet, för att trösta sig själv.

Nu tystnade allt ljud bakom dörren, men flickan visste att det var förrädiskt, hon visste vad som komma skulle. Hon knep fast sina ögon hårt, hon ville inte se, hon ville inte höra…

”Agnes.” Mammas röst lät len, men samtidigt andfådd. ”Snart kommer jag att komma in, du vet det. Du har varit en riktigt stygg flicka, och du vet ju hur det går för stygga flickor, eller hur?” Mamma drog andtrutet efter andan ett par gånger och fortsatte: ”Du klottade och spillde med chokladen vid matbordet, fast du vet vad jag har sagt om att grisa ner.”

Nu var det tyst ett par sekunder bakom dörren, och Agnes slog hårt armarna kring sina ben igen och kramade om hårt, hårt. Nu skulle det inte dröja länge tills straffet kom.

”Agnes”, röt mamma, och nu kastade hon sig med hela sin kroppstyngd mot dörren. ”Öppna dörren med detsamma!”
Agnes reste sig lydigt upp från golvet, och tog nyckeln för att öppna dörren. Händerna skakade lätt, men hon visste att hon måste öppna dörren. Hon hade ju varit olydig, och det var därför mamma var så vred. Klottat och spillt med chokladen, och inte torkat upp efter sig. Klart att mamma var arg på henne.

Med kallsvettiga fingrar vred hon sakta om nyckeln i låset. Det gick trögt och nyckeln ville hela tiden fastna. Agnes hörde mammas flämtande, oregelbundna andetag bakom dörren. Nu gick låset upp, och mamma slet upp dörren.

Agnes knep ihop ögonen, och stängde av sina öron. Hon skulle gå in i bubblan, sin alldeles egen bubbla. När hon var inne i bubblan kunde inget ont nå henne. Hon skakade och kallsvettades medan hon höll armarna hårt korsade över bröstet. Nu! Nu var bubblan på plats!

Nu spelade mammas vrede inte längre någon roll.

---Fortsättning följer---

måndag 19 juli 2010

Ett till boktips


Här kommer ännu ett boktips, en helt fantastisk bok.

Jag ger mig inte på att recensera den (eftersom jag ännu inte har läst hela boken, har bara börjat.)

Denna är ändå helt klart en sträckläsare, det kommer att bli sent ikväll...

söndag 18 juli 2010

Parisresa...


Semestern fortsätter och nu skulle det ju vara lämpligt att resa lite också. Vi tänkte oss en tripp till Stockholm i nästa vecka, men ack så fullbokat allt var. Fem personer klämmer man inte in bara sådär på kort varsel mitt i semestersäsongen, och allt. Vi skulle inte ha sluppit hem från Stockholm alls. Allt fullbokat.

Så det blev att flytta på semesterresan lite, och framåt hösten öppnades helt andra möjligheter istället.

Vad sägs om Paris?!

Till de kräsna kidsen dög Paris iallafall, vilket till exempel inte Umeå gjorde. Jag hade föreslagit en tripp till Umeå, men det strandade egentligen på att flygresan skulle ha blivit skitdyr för oss alla, mitt under semestersäsong.

Hoppas bara att det går att ordna ledigt till oss alla då i höst, så att vi inte missar Paris.

fredag 16 juli 2010

Festen fortsätter ännu idag

Födelsedagsfesten fortsätter ännu idag. Bäst att stöka över allt på en gång, när man väl gett sig på städa upp huset i någotsånär representativt skick.

Det är lönsamt att fylla fjorton år förresten. 220 euro i reda pengar, inte illa va ;)

onsdag 14 juli 2010

Inför födelsedagen


Imorgon är det födelsedagsfest, min pojke fyller fjorton. Nu har jag bakat tårtbotten som blev väl lite sådär. Hoppas den går att fixa till med lite grädde och jordgubbar på, aldrig att jag tänker baka en ny en i hettan.

Fjolårets kaka ser ni på bilden, årets kaka blir väl ganska likadan. Fyller man år i jordgubbstider får man alltid en jordgubbskaka, det är liksom aldrig tal om annat.

tisdag 13 juli 2010

Boktips


Det har varit skitvarmt idag, 31,5 grader i skuggan. Det har ändå inte hindrat mig från att vara ute, men jag har mest legat stillla och läst istället för att flänga runt.

Denna gruvligt spännande bok håller jag på att läsa som bäst! Rekommenderas verkligen.

Igår kväll låg jag och läste ända fram till halv två, kommer säkert att gå på samma sätt ikväll.

Jättebra bok.

måndag 12 juli 2010

Bohemlivet fortsätter


Livet som bohem är enkelt, jätteenkelt faktiskt. Såhär skulle det ju få fortsätta för all framtid, egentligen.

Kom just hem från stan, maten höll på att ta slut. Jag passade också på att köpa hem ett par cider i sann bohemanda.

Kidsen måste ju få mat och det har jag fixat. Spagetti med köttfärssås, det går alltid hem. Fast de kunde ju komma hem och äta då också.

Fönstertvätten fortsätter även idag, fast senare ikväll när det blivit svalare. Igår tvättade jag ett (1) fönster, och det var jävligt svettigt. Jag tror det får räcka med ett fönster också idag, det finns ingen anledning att överanstränga sig.

Sådant kan bli farligt läste jag i dagstidningen idag.

Herregud!

Det kom just in en hare skuttandes på gården, som tänkte hoppa in i huset genom den öppna ytterdörren!

Hur skulle jag ha reagerat om jag hade fått in en skiträdd livslevande hare i huset, då jag tänker förgås av panik redan när katten drar in halvdöda möss hit?!

Städar bloggen


Det är ännu smårörigt här på bloggen, bland annat kategorierna behöver ordnas upp. Det tänker jag ta itu med nu, men det är ett jättejobb att gå igenom alla inlägg för att ge dem en ny etikett, som därmed blir den nya kategorin.

Sockor däremot har jag ganska bra koll på, bara därför att det är så störande när ena sockan saknas. Denna provisoriska socklåda tillverkade jag i våras, den håller än.

Varför byta ut något välfungerande ;)

lördag 10 juli 2010

Sommarsolståndoffer


En saga om en huldra och en liten pojke




Tätt lutad intill den stora granen står hon
Smälter samman bland träden i den täta skogen
Lurpassande


Den lille pojken har gått vilse i snårskogen
Det är sent och de höga träden ser hotfulla ut
Våta tårar rinner nerför pojkens kinder
Kvidande skakar han och huttrar
Var är mamma?


Huldran skärper sina sinnen
Förnimmer pojkens rädsla
Känner eufori och gör sig redo


Plötsligt, från ingenstans står en vacker kvinna framför pojken
Hon ler vänligt och hennes mun rör på sig
Inga ord hörs, bara skogens sus som brusar allt högre ur kvinnans mun
Det luktar unket ruttet kring henne


Pojken backar några steg, men huldran rör sig snabbt
Böjer sig fram och sveper in pojken i sin famn
Han skakar, men lugnar sig snabbt i hennes trygga armar
Säkert kommer hon att hjälpa honom att hitta mamma


Av en händelse rör hans ena hand vid kvinnans ryggsida
Den känns hård och sträv som bark, och där finns ett stort, djupt hål
Som känns slemmigt och stinker ruttet


Huldran slår sina trädarmar kring den lille pojken
I hennes sinnessjuka värld blir pojken hennes


Sommarsolståndoffer

fredag 9 juli 2010

Testar Picnik igen


På kort tid, inom loppet av några timmar har jag blivit en riktig hejare på att beskära bilder.

Här ser ni min blogghörna!

Semester på Kreta


Semester är det ju, som sagt. Varmt och skönt och riktigt hett är det också. Det är riktigt som att man kan leka att man är ute i Sydeuropa på sin semester.

Ljumma fläktande vindar, stekande het sol som står högt på himlen, och grekisk sallad som ätes ute på tavernan. Några ungar som skriker en bit bort (mina egna?)

Choklad kladdkaka som ätes till efterrätt (har ännu inte hunnit baka) och starkt kaffe. Medryckande grekisk gitarrmusik och glada rop. I den ljumma kvällen blandas dofter av timjan, lavendel, oregano och kattmynta från mitt kryddland med den milda havsbrisen.

En liten bit av Kreta.

Testing Picnik


Yes! Nu fick jag till det! Inte riktigt som jag hade tänkt mig bilden från början kanske, och skärpan måste jag nog jobba mera på också. Fast det var så mycket att hålla reda på såhär till en början, och så hjälpte min pojke mig lite.

Tack Mobilamamman , nu funkar det!

torsdag 8 juli 2010

Bohemen skriver


Som en och annan har förstått är jag en riktig bohem, och det tar sig verkliga uttryck såhär i semestertider.

Som idag när jag vaknade vid tiotiden, åt jag salladen till frukost som hade lämnat från gårdagens hämtmat. Passade riktigt bra som frukost faktiskt, tillsammans med kaffet. Naturligtvis satt jag utomhus på terassen  ännu klädd i nattskjortan och drack morgonkaffet.

Mannen i huset, som också han är bohem, steg upp vid samma tid, men han åt lite mera traditionsenlig frukost.

Förmiddagen flöt på i lugn och ro i huset, och de tre tonåringarna sov fram till tolvtiden. Då var det väl så småningom dags för lunch, och alla plockade och komponerade ihop en egen lämplig lunch till sig ur kylskåpet (för kidsens del var det ju samtidigt frukost också!) För min egen del blev det en youghurt med skivade äpplen och jordgubbar på.

Dagen fördrev jag med att bevattna blommorna och jordgubbarna, samt ryckte väl upp ett ogräs här och där.

Sedan blev det plötsligt bråttom med middagen, när ena sonen skulle iväg till en villa om en halvtimme där han skulle övernatta. Snabbt rördes spagetti med köttfärssås ihop, och jag klarade halvtimmesgränsen!

Alla som råkade vara hemma åt; inne eller ute, allt i sann bohemisk anda. De som inte var hemma slog jag en signal till.

Bråttom igen; bohemmannen skulle iväg till östra Finland på fiskeresa, och packade snabbt ihop sina resesaker och blev hämtad.

Jag lade mig på min shiatsudyna och somnade, och sov så bort en timme.

Bara bra så, jag har även tvättat fyra maskiner tvätt idag och renbäddat sängar. Nu finns det jättemängder tvätt att vika om jag orkar.

Eller så tar jag det imorgon.

onsdag 7 juli 2010

Ny design, ny blogg...



Det känns ju nästan som en helt ny blogg nu. En förändring var ju ändå av nöden efter all stagnation, kanske bloggandet skall flyta på bättre nu :)

Vet ännu inte riktigt vad jag tycker om min nya design, men jag tycker nog ändå att den är ganska häftig!