Vredens kejsarinna, del 4

Decemberkvällen var regntung och det började redan skymma på. I den slumaktiga stadsdelen hängde en och annan julstjärna redan i fönstren, och ute på hyreslängans gård hade någon satt upp en ljusserie i en gran. De flesta av lamporna var redan sönderslagna, ungdomarna här i trakten hade inte så mycket annat vettigt att ta sig för om kvällarna än att vandalisera. Hyreshusen var också sprayade med färg, men ingen orkade riktigt bry sig, alla hade fullt upp med sitt. Någon flaska öl tog man sig på kvällen, för att orka med sitt eländiga liv i denna misär.


Då var det egentligen en småsak ifall några pojkar bestämde sig för att panga julbelysningen, eller att måla grafitti på husen. Man orkade heller inte bry sig, när polisen stod bakom dörren för att berätta att ens egen pojke varit inblandad. Istället drog man bara igen dörren, och tog sig en till öl.


I Lenas fönster hängde ingen julstjärna, och hon hade inte heller alls reflekterat över det. Julen blev ändå alltid ett helvete för henne, alltid var morsan och farsan där och tjatade. Förra julen hade slutat riktigt i kalabalik, morsan hade gnatat och gnatat vid julbordet. Tjatat på, om hur oansvarig Lena var, som igen hade en unge i magen, och inte brydde sig om några följder.


Då hade Lena känt hur vreden började växa inom henne. Något stort, rött växte i magtrakten och bröstet och skulle snart explodera. Det måste få komma ut, det fanns inget annat sätt, annars skulle hon förgås.


Därför hade hon lappat till morsan så hon hade fallit ner i golvet. Två gånger hade hon slagit till, en gång på varje kind. Farsan hade som vanligt suttit tyst utan att yttra ett ljud. Efter det hade föräldrarna inte alls hörts av under det senaste året.




Lena vandrade rastlöst omkring i sin stökiga lägenhet. Ungarnas skrik och gnäll hotade hennes huvud att sprängas. Om två timmar skulle Kaj komma, och då borde ungarna redan ha somnat. Nåja, ännu hade hon tid på sig. Fast hon var ändå lite orolig, förra gången Kaj kom hit hade hon haft problem med att få Agnes att somna i tid. Flickan hade vägrat att svälja `sova-gott` medicinen och Lena hade fått slå till henne flera gånger innan Agnes tillslut svalde den. Med Kenny gick det enklare, han svalde allt som sattes i munnen på honom.


Ikväll tänkte inte Lena ändå tåla något strul, hon kände att hon behövde en fylla ikväll för att orka vidare med allt skrik och gnäll från ungarna. Bara en liten paus från allt, det skulle vara tyst i huset och hon skulle få glida in i ett dimmigt töcken.

 
---Fortsättning följer---