söndag 20 december 2015

Kaphaobalans


Ögat har varit rött efter en besvärligare förkylning tidigare i höst. Efter mycket om och men kom jag mig iväg till doktorn. Inte så att jag har läkarskräck, men att sitta 4 timmar i väntrum är inte helt lockande, ja det betyder ju i prakten att ens lediga dag går dit...  Tillslut blir man ändå tvungen att pallra sig iväg till doktorn, och hem kommer man tillbaka med en antibiotikakur och en ögonsalva. Och sköter om ögat efter alla konstens regler, och visst blir ögat bättre, mycket bättre, men men... Inte heller i skrivande stund är ögat ännu riktigt bra.

En Kaphaobalans, skulle doktorn inom kinesiska medicinen säga. Att så här:

De vanligaste faktorerna som orksakar Kapha-obalans

  • Stillasittande och understimulans
  • En fientlig omgivning som inte uppskattar Kaphas kvaliteter
  • Överkonsumtion av tung och fet mat, speciellt på kvällen
  • För mycket sömn, speciellt på morgonen
  • För mycket kyla och fuktigt väder.  Läs mera här  
I mitt eget fall: Förkylning tidigare i höst, följdsjukdom bihåleinflammation, som senare vandrade upp i ögat för att "hitta ut" ur kroppen. Kroppen strävar alltid till att hela sig själv, ungefär som när man äntligen blir frisk på riktigt efter en förkylning som man kännt eftersviterna av i närmare 1 år.

Klimatet  som råder här i Finland nu borde egentligen höra till Vata, men med temperaturer kring nollstrecket är det Kaphaväder som råder. Fuktigt väder, blöta slaskiga nederbörder, mörka korta dagar kaamos, och mörker-dysterheten ligger på lut...

Läs mer om Kapha, Vata, Pitta här.






fredag 18 december 2015

Trädmeditation: Nu går vi in på djupet i välmående där magiska ting kan ske

Nu ska vi gå in på djupet med välmående, låt mig presentera Trädmeditationen. Jag kommer här att berätta om en meditation som jag lärde mig på en kurs jag har gått, och nu förenklar jag grovt: 

Gör helst denna meditation 1 gång i veckan. Så. Gå ut i naturen. Hitta ett träd som du känner dig dragen till (du kommer att hitta det.) Ställ dig med ryggen mot trädet och känn trädets trygga, omhändertagande energi flöda in i din kropp.

Ställ dig vänd med ryggen mot trädet, vänd mot väster. Observera att väderstrecket är viktigt. Känn nu efter om du har obalanser i känslolivet. Är du arg, ledsen, stressad osv. Låt allt komma till dig. Även insikter och lösningar kan också komma till dig redan nu. När ingenting mera kommer till dig, snurra runt lite så du står vänd mot norr. Känn efter: 

Har jag några fysiska obalanser i kroppen? Har du värk i kroppen någonstans, mera exakt vad, förkylning, bekymmer med vikten... Gör som vid tidigare väderstreck. Vänta ut allt vad som kommer till dig.

Så till öster: Nu ska du känna efter om du har några mentala blockeringar. Dessa kan vara: Dåligt samvete över något som du förorsakat någon, mental stress, något som lämat att gnaga, tillfälle när du blivit behandlad fel... 

Sist till söder: Nu kommer vi till din ghist, alltså din gnista, det du brinner för. Brinner du för något (den här veckan) eller finner du brister, alltså att din låga är svag? Brinner du för något alls just nu? Finns det något du skulle vilja brinna för?

Nu till sist väljer du ut ett av områdena, alltså det väderstreck med obalanserna  som känns mest akut för dig just nu. Vänd dig igen mot väster. Säg högt, eller inom dig: "Jag lovar att ta itu med (till exempel obalanserna från öster väderstreck) och göra mitt bästa under kommande vecka för att häva obalansen." Känn hur du är ett med trädet och naturen, vinden som blåser, regnet som faller, eller vilket väder det än är just nu.

Tacka sedan trädet. Gå sedan bort utan att se dig om. Under kommande veckan kommer magiska ting att ske ifall du är beredd att jobba med ditt "problemområde."

Man måste inte pynta allt på samma dag

Hej alla fina! Det lackar mot jul och det gör att stressen höjs hos många. Så också hos mig fast betydligt mindre än för låt oss säga fem år sedan, men mera om det i ett annat inlägg. Det jag bara vill komma fram till är att det inte nödvändigtvis bara är julen som gör att vi decemberdäckar, utan nej det är också mörkret, kaamos, mera om det också i ett annat inlägg. 

Summan av kardemumman är ändå att vi däckar. Och skyller det på julstressen. Visst, den gör sitt till, men för sådana som jag som inte stressar slår också tröttheten till vad än orsaken till den kan vara.

Ett exempel: Julgranen. Den ser ni här:


Ja, ni såg den redan i inlägget från igår och den skarpsynta kan lägga märke till att den är prydd endast med kulörta lampor. Kommer den att lämna så? Nä knappast, och idag har den också fått juleljus och strålar ännu klarare. Vad jag vill komma fram till är att man måste inte göra allt på samma dag. Julgranskulorna, glittret och tomtarna hinner nog också hitta sin plats i granen innan julafton.

torsdag 17 december 2015

Bara plocka upp plasten ur lådan


Hå hå ja. Så här såg det ut på vardagsrumsgolvet för ett par timmar sedan. Inget som man direkt accosierar med en stämningsfull julgran. Skitgiftig plast importerad från Kina eller Japan eller vad det nu kan vara. Man brukar säga att den största fördelen med fejkgran är att den inte barrar, men den löser ju plastbarr istället! Tyckte till och med att jag blev lite grön om fingrarna vid ihop plockandet.


Vackert värre ändå. Även om den bara är halvfärdig. Orkade inte riktigt klä den färdig ikväll. Kan till och med hända att jag originellt nog låter den duga så här.
Skoja bara.

Sköterskor, ta hand om er!

Sitter här i gryningen och känner hur lyckligt lottad jag är som har semester nu. Inte alla har ju ett jobb att ha semester från, liksom. Det känns riktigt bra att vara ledig och bara få samla energierna tillbaka åt sig själv.

Mitt jobb är jobbigt på det sättet att det har med människor att göra och det är sjuka människor. Och som skötare blir man lätt helt urdränerad när all hjälplöshet kastas över en. Man kommer hem helt urlakad när arbetspasset är över. Ungefär som att man inte gjorde tillräckligt fast man innerst inne vet att man gjort vad man förmått. Ens kolleger kan också intyga att man verkligen gjort det. Men ändå.

Sköterskor, ta hand om er! Vi är guld värda, åtminstone vi vet det.


onsdag 16 december 2015

Bekännelser

Länge sedan jag skrev här. Det har liksom inte blivit av, varför vet jag inte riktigt. Jag har funderat hit och dit, startat upp nya bloggar och sedan avslutat dem och alltid återvänder jag ju tillbaka hit, till the one and only.

Jag har nu beslutat att lite ändra inriktning på bloggen och framöver kommer det övernaturliga att ha lite större synlighet här. Det är något som länge funnits i min vardag men som jag hållit relativt låg profil med, why that?! Ja säg det. Kanske för att det ses ganska skeptiskt, men också för att det tar ganska mycket kraft av en och då finns det sedan inte så mycket kraft och behov av att skriva om det efteråt... Vet inte riktigt. Men det ska bli ändring på det nu, tänkte jag :)

fredag 24 oktober 2014

De oönskade

De oönskade föddes en stormig oktobernatt år 1914. Snöslasket yrde och i den otäta stugan på den Österbottniska landsbygden knakade virket i knutarna. Den unga kvinnan låg i kammaren och flämtade och barnmorskan hade redan suttit vid hennes sida i ett par timmar nu. Inte så mycket hade hänt sedan hon kommit hit till gården och Ahlholms unga hustru våndades fortsättningsvis i plågorna som rev i henne.

Inte på fyra timmar hade det framskridit nämnvärt. Den unga kvinnan jämrade sig tystare för varje födslovärk och ansiktet blev blekare i takt med att rörelserna allt lamare. Inget gott tecken, tyckte barnmorskan som hade bistått med förlossningar i fyrtio år nu. Luften i den lilla kammaren var kall och kvav på samma gång.

Halv fem på morgonen föddes flickan. Hon var liten men skrek ljudligt. Femton minuter senare misstänkte barnmorskan att något var fel då moderkakan inte ännu kommit ut som brukligt var. Tio minuter senare, efter att ha flämtat och flämtat skrek Berta ett nytt avgrundsskrik och något blodigt tryckte på ut. Ett barn till, en liten pojke gled ut och han var ännu mindre en flickan. Till skillnad från sin syster skrek han inte alls.