Slängt ut julen

Idag fick jag nog av alla prydnadstomtar som drällde på matbordet. Så jag tog helt sonika bort dem, slängde ner dem i lådan där de nu skall ligga i nästan ett år framöver.

Kritiskt granskade jag också vardagsrummet, men beslöt att låta det vara ännu några dagar. Fast alla keramiktomtar åkte nog iväg därifrån också.

Jag väntar bara på ett nytt år, jag. Ljusare ute, ljust inne, ut med allt rött.

Skitkallt är det också och allt är insnöat. Ikväll fick jag inte igång bilen.

Jag vill att det skall vara vår nu...

Jaha...

Jaha. Nu när jag försöker besöka era bloggar, kommer jag inte in på dem. Nätet krånglar :(

Jag försöker komma in på dem igen vid senare tillfälle...

Drunknar i choklad...

Sedan igår drunknar vi nästan i choklad här i huset. Choklad, choklad, choklad, så långt ögat når. Överallt, i alla rum.

Vi fick också en sodastreemer i julklapp. Ikväll skulle jag göra vår egen hemgjorda cocacola i den. Jag blev redan igår förvarnad om att det kan bli en lätt översvämning när man häller cocacolamedlet i bubbelvattnet.

Det blev det också, man måste vara jättesnabb att stänga korken ORDENTLIGT efter att man har hällt i cocacolavätskan...

Tacka vet jag wichyvatten, där händer det inga överraskande översvämningar vid tillverkningen!

God fortsättning på julhelgen, alla :)

God Jul :)

Nu är det inte länge kvar till julafton. Därför tänker jag nu önska God Jul till er alla, och samtidigt tacka för alla God Julhälsningar jag redan fått :)

Nu är allt klart inför Årets Stora Dag. Tänk; man fick allt klart i tid i år också.

Dan, före dan, före dan, före dopparedan...

... blev det rätt så, tro?!

Nu börjar det verkligen närma sig julafton, och aldrig har jag varit så sent ute med pyntet som i år. Julklapparna har jag däremot helt koll på, vilket även det är ovanligt, så här redan halva veckan före julafton.

Pyntet, ja. Tänker inte gå in på detaljer om allt vad som ännu är opyntat. Inte ens lussekatter fick jag bakade till Lucia. Kan man kanske baka lussekatter under mellandagarna istället? Skulle nog tro att det uppskattas, och att de blir uppätna då också!

Sedan hade jag också tänkt att jag skall åka iväg på "mellandagsrea" imorgon till Body Shop, och inhandla en hel del välbehövligt till mig själv. Måste man vänta tills efter jul för att få åka iväg och "mellandagshandla"?

Jag menar, det är ju ändå nu som varorna finns, efter jul finns det ju bara restexemplar kvar.

Tänker förresten bära in granen imorgon. Vi knyckte den häromdagen, en bit in i skogen härifrån ( haha, read that, forrestowner). Fast jag tror inte att det är olagligt bege sig ut och knycka sig en julgran inför jul, så länge man inte skövlar ett helt skogsskifte.

Vet någon hur det ligger till med den saken, egentligen?

Ett fyllos jul, del 7

Inne i den lilla kyrkan var det tyst och stilla. Margareta hade fått ett infall, hon skulle åka till kyrkan och ta nattvarden innan hon fortsatte iväg till jobbet som nattsköterska på demenshemmet. Som någonslags julefrid, när hon ändå blev tvungen att jobba på julaftonsnatten.


Prästen rörde sig stilla när han delade ut nattvarden till den lilla, frusna människoskaran, som hade hittat hit till kyrkan i kväll.


Den hafsigt klädde mannen som knäböjde bredvid Margareta framme vid altaret, svalde sitt nattvardsvin i en enda stor klunk. Det såg ut som om vinet hade tagit slut alldeles för fort för honom. Han lade inte märke till att Margareta vände sig om och log varmt emot honom.






Hemma hos Bo hade klockan hunnit bli nio på kvällen. Bo satt i mörkret, han hade inte tänt en enda lampa i hela huset. Gatlampan utanför lyste rakt in i köket, och kastade en strimma ljus rakt över hans ansikte.


Här vid köksbordet hade han suttit nu, de senaste sex timmarna. Väntat på det telefonsamtal som aldrig kom, inte i år heller.


Hela kvällen hade han suttit här utan att dricka en droppe, förgäves. Han svalde, och i ljusstrimman från gatlampan syntes en tår sakta trilla ner för hans kind. Förgäves, tänkte han. Förgäves.




Sköterskan Margareta var nu på jobbet, och höll som bäst på att bädda ner den gamla, dementa Elsa i hennes säng. Sköterskan och patienten log emot varandra, som om de delade en trevlig händelse nu på julaftonskvällen.


Det gjorde de också. Margareta visste nog att fastän Elsa var dement, fanns nog ändå sonen Bengt alltid med i hennes tankar. Hur dement Elsa än blev, skulle det alltid värma hennes hjärta att få höra, att hennes av livet hårt drabbade son hade hittat till kyrkan på julaftonskvällen för att ta nattvarden.


Elsa log igen, nu med klar blick. Så gott det kändes när Margareta berättade om nattvarden för henne. Hennes Bengt, han hade haft det varmt och gott på julaftonskvällen.


--- Slut---

Ett fyllos jul, del 6

Bo stod framför spegeln och drog några sista drag med rakhyveln. Han hade vattenkammat håret bakåt, och satt i lite pomada. Kanske borde han ha tvättat det också, men badhuset var inte öppet så här på julafton, och själv hade Bo ingen dusch.

Så. Det fick duga. Han hade lagt fram sina svarta byxor som han använde vid finare tillfällen, som vid begravningar, och så. Vita skjortan skulle ha behövt en tvätt, men det fanns det inte tid till nu. Istället hade Bo lite provisoriskt borstat bort några intorkade fläckar från framsidan av skjortan.

När Bo hade klätt på sig allt, tyckte han själv att han såg riktigt städad ut. Han satte också på lite rakvatten, för att dofta fräschare. Han stänkte lite rakvatten över kläderna också, som luktade unket av gammal smuts och instängd garderob. I förbifarten såg han en gång till på mobilen, att där inte fanns något missat samtal.



Eftermiddagen på julaftonen höll på att övergå i skymning, och nästan ingen var ute. Alla i småstaden satt inomhus och åt julmiddag, skrattandes och väntandes på tomten ihop med sina närmaste.

Ett äldre par kom gåendes längs gatan, i muntert samspråk med varandra. Efter sig drog de varsin pulka full med julklappar. Andedräkten stod som rök ur deras munnar, och snön knarrade under deras skor. Glada och förväntansfulla såg de fram emot julaftonskvällen tillsammans med sina nära och kära.

När de passerade kvinnan som huttrandes satt inne i busskuren, sneglade de lite i smyg på henne. Hon var ju full! Stank av sprit, och satt där och muttrade för sig själv.

Att sådana där inte kunde hållas inomhus, istället för att sitta här ute på allmän plats och supa. Och på julafton också. Fanns det inte något vettigare att göra?!

Det äldre paret skyndade förbi, och skakade snabbt av sig synen av den fulla, huttrande och muttrande kvinnan.

Anna-Lisa såg långt efter det äldre paret. Hon kände hur tårarna steg upp i ögonen, och en tår letade sig ner för kinden.

Hon tog en klunk till ur vodkaflaskan, och nu rann tårarna nerför kinderna på henne. Hon kände hur hon frös, både inombords och utombords.

Varför, varför hade hon inte bara gått hem till Jeanette och Per och ringt på? Varför, varför måste hon vara så himla rädd för att bli avvisad, att hon inte ens kom sig för att ringa på hos sin dotter och hennes familj?

För tredje julen i rad satt Anna-Lisa ensam och grät, med spritflaskan som enda sällskap.

Skulle det alltid komma att vara så här? Skulle de två barnbarnen någonsin kalla henne mormor mer?

Fortsättning följer...