tisdag 8 november 2011

Att få något på köpet (SkrivPuff 8.11.2011)

Hos skomakarens hade de tio barn. De bodde trångt i ett litet, snett hus med kök, förstuga och kammare. Barnen låg skavfötters mot varandra i trånga, korta sängar medan mor och far hade sin egen bädd. En natt när tystnaden lagt sig över det lilla huset och allt som hördes var barnens lugna, snusande andetag löste far upp mors långa hårfläta och lade sig tätt intill henne.
De fick en till på köpet.

Allt mera trångbodda blev de hos skomakarens när familjen ännu en gång utökats. Smutsen grodde i hörnen och mor verkade alltmer tärd.
De fick lössen på köpet.

Mors livskraft sinade alltmera och en dag orkade hon inte längre stiga upp ur sängen. En vecka senare andades hon inte längre, och barnen stod samlade runt sängen stumma av rädsla. Far var också villrådig, men i nöden grävde han ur gamla gömmor och fann då på råd:
De fick en styvmor på köpet.

De elva skomakarbarnen lekte ute i vårsolen på gården. Huset var litet och snett, men lössen var borta. Också far hölls allt oftare borta nu, och då han kom hem sent om kvällarna luktade han sprit och var elak mot styvmor. Deras arga röster studsade mellan väggarna långt in på natten. Skomakarbarnen låg skavfötters i sängarna och höll dynorna över sina huvuden för att stänga ute de högljudda rösterna. Hotfulla, skrämmande ord som inte funnits där då mor hade levt, men som nu var vardag med styvmor i hennes ställe. Mot morgontimmarna tystnade anklagelserna och alla somnade efterhand.
De hade i varje fall fått en katt på köpet.

11 kommentarer:

Fenixmonas sa...

Stackars barn och stackars allihop för det blev ju inte så bra...förutom att de fick en katt på köpet...Hälsa lille Nisse från Cesare! kramiz!

Pia sa...

Fin text. Trots att den är kort innehåller den mycket. Läsaren bjuds in i texten och känner för personerna i den.

Kalle Byx sa...

Fint upplägg, bra rytm.

Nett sa...

Förr bodde man verkligen så trångt och idag kaan man undra hur det gick ihop sig. ;)

Anne sa...

Väldigt fint. Och sorgligt.

Anitha Östlund sa...

Sorgligt och samtidigt välskrivet, man kan liksom inte sluta läsa.

Karpstryparn sa...

Svar: Nja, för få tidningar har skrivit om det här, några av dem tar för övrigt parti för Reinfeldts son.
Absurdt att ta parti för en liten skit till bråkstake.

Ellis sa...

Jättebra skrivet, kan nog lätt ha varit så i gamla dar, tur att de fick en katt i alla fall! =)
Kramar, Elenor

Calle sa...

Bra mininovell!

Ethel sa...

De fick en del på köpet :-).

Jag känner sagostämning när jag läser din text. Upplagd precis så, ett utanförperspektiv, någon utomstående som berättar.

Maria Vernersson sa...

Bra!