Vad nu? Malena stötte mot något hårt med foten just när hon skulle stiga ner för första trappsteget. Hon skulle just lyfta foten över det, när hon fick en lätt puff framåt så hon for ner på knä, och en kall vind drog igenom rummet.
- Nej hu vad otäckt här är, sade den ljushåriga flickan. Nu sticker vi hem. Det är ju iskallt här. Precis som om det blåser härinne.
Malena böjde sig ner över det som hon hade varit nära snubbla över. Hon lyfte upp tavlan. Signes tavla hade hela tiden legat här och de hade inte märkt det i mörkret. Vilken tur att de inte hade trampat på den! Malena tryckte tavlan mot sin kropp och kände igen en kall vindpust. Skönt att slippa härifrån.
En stund senare stod de fyra ungdomarna ute vid den upplysta landsvägen och andades andfådda. Efter att Malena bara så där hade hittat tavlan, hade de alla sprungit ut ur huset så snabbt de bara kunde.
Nu visste de säkert; det spökade i det gamla dårhuset, det var ingen skröna som någon hade hittat på bara för att traktens ungdom skulle hålla sig borta därifrån.
Andfådda beskådade de tavlan. Den såg inte speciellt märkvärdig ut tyckte ungdomarna, tavlan var säkert inte ens värdefull.
- Onödigt att vi gick dit och skitade ner oss för en gammal tavlas skull, sade Robin och strök med händerna mot sina byxben.
Och du då, sade han till Malena, som går och bär på den där gamla dammiga tavlan, var beredd på att tvätta upp dina kläder ikväll!
Malena såg ner på sin jacka och tavlan, och märkte till sin förvåning att tavlan inte hade det minsta lilla dammkorn på sig. Inte heller på hennes jacka fanns det ett endaste dammkorn, där hon just hade tryckt tavlan mot sig.
Bakom ungdomarna blåste den kalla höstvinden, hu så spöklikt det var här ute på landsvägen också! Precis som om någon jagade på dem hemåt.
Signe log. Nu kunde hon gå vidare. Hon måste bara få röra vid Malena en sista gång. Hennes älskade barnbarnsbarn! I den kalla, blåsiga kvällen kände Malena en varm smekning mot sin kind, och som om någon hade kramat om henne bakifrån.
En änglakram.
------
12 kommentarer:
jaha okej! =) vart i finland bor du? min farmor kommer därifrån så har en hel del släkt i finland. =)
ååh... två språk gratis alltså. :P jag kan bara lite finska, men tycker det är ett roligt språk.
tack så mycket! åh vad spännande! kan man se hans verk någonstans? jobbar han som konstnär?
kram
Härlig historia!
Ja du, uppenbarligen sover jag också gott när det är fullmåne :)
Ha det gott!
Nu är det problem med kommentarerna igen!! Kramiz Fenixmona
Härlig historia! Man vet aldrig vad som rör sig där ute...
Det var en bra historia :)
Allt bra hos idag. Har du blivit piggare?
Hoppas vädret är bra och inte kallt hos er
Trevlig tisdag och kram
Ida: Jag bor på västkusten och ja, jag kan två språk, vi är en tvåspråkig familj.
Nej, min sons konstverk går nog bara att ses hemma hos oss, och hos den närmaste släkten :)
Han är bara fjorton år ännu och har ju framtiden för sig. Han är väldigt konstnärlig av sig på flera plan, så det skall bli spännande att se. Kram
Skogens drottning: Ja, det var ganska kul historia att skriva också :) Ha det gott
Fenixmona: Och här är det problem med inläggena! Är det inte det ena, så är det det andra, eller hur :) Kramiz
annepauline: Tack så mycket :)
Nej, man vet inte vad som rör sig därute, det är därför som jag är smått mörkrädd :/
Augusta: Tack, tack.
Ja, jag är piggare, fast nu är pojken sjuk istället :( Alltid skall det ju vara något.
Vi har väl inte världens bästa väder nu, hoppas bara stormen lugnar ner sig. Kram
Ett normalt nattpass får jag betalt för 10 timmar och 4 timmar obetalt. Men får sova mellan 23 och 6 om det inte är något speciellt som måste göras. Kram
Rhea: Jaha, men det verkar ju faktiskt rätt så bra. Jag har aldrig jobbat så, men jag vet att det existerar sådana skift på somliga arbetsplatser. Kram
Vilken bra historia, var tvungen att gå tillbaka och läsa om den från början! =)
Regnet har slutat ösa och nu myser jag bara! =)
Kramar
Ellis: Kul att du gillade historien :)
Höstmörkret är egentligen rätt mysigt, eller hur? Nu idag har det ju varit riktigt fint väder också! Kram
Det var ju en trevlig och spännande berättelse.
Skicka en kommentar