Det gamla dårhuset, del 2

- Det var nära ögat, det! Den långe ynglingen, som såg ut att vara i femtonårsåldern rätade upp sig. Vad sjutton håller gubben hunden lös för egentligen?


Pojken borstade dammet från sina byxor. Det fanns ett tjockt lager damm på golvet där de fyra ungdomarna hastigt hade kastat sig ner, när hunden utanför plötsligt hade fått upp korn på dem.


- Glöm honom, han är rätt gullig egentligen, sade den ena av flickan, hon med långt ljust hår. Han brukar vara hemma hos oss ibland och ha hunden med sig. Och vad står vi här och snackar om, det börjar ju skymma. Sätt fart på. Malena! Det är din gammefarmors tavla vi har kommit hit för att hämta.


- Jo, svarade den andra flickan, som kände sig lite olustig över att vara här, inne i det gamla dårhuset, nu när det snabbt började skymma utomhus. Hon satte armarna i kors om sin smala kropp och huttrade. Förde det mörka håret bakom öronen.


- Hur svårt kan det vara egentligen? Den långe ynglingen som verkade vara gängets ledare var otålig nu. En tavla borde ju synas. I bästa fall hänger den väl kvar på väggen någonstans. En tavla hittar man lätt i ett tomt hus. Jävlar, vad det är mörkt här. Vi delar på oss, så går det snabbare! Jag och Robin söker här nere, sade han och nickade mot den kortare blonda pojken, så går ni tjejer dit upp.


Flickorna såg tveksamt på varandra, varför måste just de gå upp till övrevåningen för att leta? Upp för den mörka trappan som mest liknade en brant stege.


- Sätt fart på, kommenderade den långe ynglingen och föste iväg flickorna mot den branta trappan. Det är din tavla vi söker Malena, minns att den säkert är värdefull, och lite pengar sitter ju aldrig fel!