tisdag 28 april 2009

Unge Arthur, sommaren 1916

Utanför kyrkan sken solen och björkarna susade i vinden. Högmässan var slut, och församlingsborna stod ute på kyrktrappan. Vid kyrkväggen hade fotografen satt fram bänkar och ställde nu upp sin kamera.

Arthur och de andra ungdomarna trängde ihop sig för att få rum på fotografiet. De hade alla blivit konfirmerade idag, och nu var de vuxna. De var stilla och såg allvarligt in i kameran, och väntade på att fotografen skulle säga att de fick röra på sig igen.

Stolta, helgdagsklädda föräldrar stod på kyrktrappan och såg mot konfirmanderna. Prästen hade talat väl om gruppen, så mödrarna och fäderna kunde känna sig nöjda och behövde inte skämmas.

Arthur hade ingen som stod och väntade på honom på kyrktrappan. Matt och Agda hade aldrig varit som föräldrar för honom, istället hade de hatat honom. Det visste Arthur, och han knöt händerna i fickorna där han stod.

Far levde fortsättnigsvis i den lilla stugan, och han blev mer och mer försupen för varje år som gick. Säkert skulle han redan ha varit död om det inte hade varit för Emmy.

Lilla sjuttonåriga Emmy som far hade förfört på logdansen. Vad hade söta Emmy sett i honom; den gamle söndersupna gubben?

Nu, tre år senare hade hon en två årig dotter och en ring på fingret från far.

Arthur suckade. Han hade planer, stora planer men till det behövdes det pengar. Han hade planerat det under tio års tid nu, men det skulle gå om intet om han inte fick tag i pengar.

Från början hade han tänkt spara. Men det gick inte, Matt och Agda tog allt han någonsin tjänade in, och sade att han var dem tacksamhetsskyldig. Att han skulle ha sålts på auktion om det inte hade varit för dem.

Ibland sägs det att det är tillfället som gör tjuven. Var det så den här gången? Kyrkvaktmästaren fick iallafall aldrig utrett hur det hade gått till, vem som hade varit den skyldige, när hela kollekten hade blivit stulen efter konfirmationshögmässan, midsommaren 1916.

6 kommentarer:

annepauline sa...

Stackars Emmy, kan man säga, ung, omogen, förförd av vad hon trodde var en mogen, bra man. Och flera barn skaffar han utan att bry sig om dem han har. Voi, voi. - Arthur är faktiskt förlåten om han stal kollekten. Nöden har ingen lag, han hade inte en chans i tillvaron annars. Nu var det väl inga stora summor i kollekten, men kanske lite större än vanligt, eftersom det varit konfirmation. Hoppas Arthur kan köpa sig en biljett till närmaste stad för att äntligen starta sitt eget liv.

Smörblomma sa...

annepauline: Emmys liv är förstört. Hennes man är en drinkare och soffliggare, det är Emmy om får försörja honom. Han är i ganska dåligt skick också; hallucinerar och har ena benet uppsvällt och kan inte gå på det.

Emmys föräldrar säger att Emmy får stå sitt kast. Det hade väl Emmy gått med på, om det inte vore så att hon är gravid igen. Drinkaren är arg, han är inte säker på att han är far till nästa barn :x

För Arthur går det väl, han har äntligen pengar på fickan. Det råkade vara sommarens största kollekt som han kom över.

annepauline sa...

Det var då som attan vad suputen duger till att avla barn, det är rent som förgjort...nåja, han kolar väl vippen snart. Men då står Emmy där med två små barn som hon ska försörja och inte får hon väl flytta hem till föräldrarna igen heller. - Ska bli roligt att höra vart Arthur reste, arbeta kan han så han reder sig säkert. Så småningom kommer han troligen att kontakta sina syskon.

Smörblomma sa...

annepauline: Suputen är i ganska dåligt skick, så han blir nog inte långlivad. Emmy skulle egentligen vilja lämna honom.

Men nej, Emmy är inte välkommen hem till föräldrarna längre, de tvivlar också på faderskapet angående hennes nästa barn. De är rädda att hon har skämt ut sin ära.

Arthurs kontakt med syskonen är inte helt okomplicerad. Fast de alla bor i samma by, är de ganska långt främlingar för varandra. Av olika anledningar hatar vissa av syskonen varandra.

Propaganda sa...

Nu börjar det dra ihop sig visst. Som religionsmotståndare anser jag att det var bra att han stal kollekten, vår vän. Om det nu var han. Åtminstone gick det till bättre behövande än prästen själv.

Smörblomma sa...

Propaganda: Ja, det var Arthur som knyckte kollekten. Jag tycker också att det var bra att han stal den, insamlade pengar i kyrkan skall gå dit de verkligen behövs.

Arthur är ju fullvuxen nu, skriftskolgången och allt.

Under hela sin barndom har han arbetat hårt, men alla pengar han fått ihop, har gått till styvföräldrarna, eller till den nergångne fadern. Arthu har själv inte sett något av pengarna han tjänat. Nu har rättvisa skipats.