Arthur satt i sitt lilla rum på pensionatet och frös. Att det kunde vara så kallt här! Han hade ännu brevet i handen, brevet som han hade fått idag på posten.
Det var nästan två månader sedan det skrevs. Brevet var från Emmy, fars unga fru. I brevet berättade Emmy att far var lite i bättre skick nu, men att han var ilsken över den nyfödda pojken. Far sade, att han inte var pojkens far.
I brevet skrev Emmy rakt på sak att pojken var Arthurs. För Arthur var det väl ingen direkt överraskning. Största problemet nu var att Emmy behövde pengar, och Arthur hade inga pengar att sända hem.
Som gruvarbetare förtjänade Arthur inte mycket. Han höll hela tiden upp ögonen efter något bättre arbete, men det verkade inte finnas något.
Språket var också svårt att förstå. Arthur höll sig mest för sig själv i sitt lilla rum kvällstid, och kvällarna var långa. Ibland längtade han hem, fast han visste att han inte hade något att längta hem till, i hemlandet.
I brevet berättade också Emmy att Anna hade dött i lungsot. Det gjorde Arthur ont att läsa, han skulle så ha velat ta hit Anna till Amerika.
Arthur suckade. Ännu en dyster kväll på pensionatet. Hur skulle han stå ut här, om det inte blev till det bättre?
Han suckade igen och steg upp. Tog på sig överrocken och lindade halsduken runt halsen, det var kallt ute ikväll. Han gick ut ur rummet och ner för de smala trapporna. Ute på gatan blåste det isande, och människorna där såg inte mot Arthur, utan de var upptagna med sitt.
Arthur gick till närmaste bar. Kanske kunde han slå ihjäl några timmar där igen.
5 kommentarer:
Ujuj. Du måste se upp med Arthur nu. Det får inte bli för mycket pubbande.
Propaganda: Jaa! Arthur springer ju på pub mest varje kväll nu för att döda tristessen, och de grusade förhoppningarna.
Han hade ju trott att han skulle ha varit rik nu så småningom, för att sedan kunna återvända till hemlandet som en rik knöse.
Arthur är så naiv, men han är ju trots allt bara sexton år.
En son har han redan i hemlandet (med sin fars nya fru). Inga pengar har han att skicka till pojken. Släkten vill också att han skall skicka pengar till Annas begravning (som blev att kosta mycket).
Nä huhu. Det hjälper inte att börja stirra i flaskbotten, för han har anlag till alkoholism, eftersom det ligger i generna. Men på denna tiden såg de ju inte sakerna som sådana heller, förstås. Han får flytta västerut, tror jag. Där finns jord att bruka, och de delar till och med ut den gratis på sina ställen!
Propaganda: För sent med någon flytt. Arthur har nämligen träffat en brud, Ingrid från Norge, och de två måste nu gifta sig snarast möjligt.
Arthur håller som bäst på att försöka bygga ett hus, så att den lilla familjen ska ha någonstans att bo.
Alkoholistgener har han helt klart, han sitter på baren titt som tätt, och det tycker ju inte Ingrid om. Dåligt med pengar har de också.
Artur har det fortfarande svårt märker jag. Han dränker sina sorger i baren som far sin.
Skicka en kommentar