Det var kallt i den lilla stugan nere i dalen. Natten hade varit kylig och elden i kaminen hade brunnit ut för flera timmar sedan. Nu var klockan fem på morgonen och i Anderssons sovkammare började man vakna till.
Arthur var redan vaken, han låg skavfötters med sin syster Anna. Det var trångt i den smala bädden, men de två barnen var vana att ha det så.
Mor var redan uppe, Arthur hörde hennes haltande gång i storstugan. Mor hade huggit sig i foten med yxan när hon skulle hugga ved i förra veckan. Såret hade ännu inte helnat, och mor kunde knappt gå på foten. Doktor Gran hade sagt att mor måste vara försiktig så att hon inte fick kallbrand i foten.
Idag skulle hon äntligen få lite efterlängtad hjälp i hushållet. Farbror Frans hade lovat att låna ut ett av sina hjälpehjon, eftersom det började bli tungt för mor att nästan ensam klara av åttapersoners hushållet. Åttaåriga Anna var till stor hjälp för mor, och sexårige Arthur hjälpte också till med barnpassningen av de fyra småsyskonen. Far fick nu ensam klara av morgonmjölkningen i ladugården och allt annat som mor brukade hjälpa honom med.
Arthur kom upp och gick över det kalla trägolvet, och såg ut genom storstugans fönster.
- Nu kommer hon mor, ropade han ivrigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar