På en strand någonstans i Syd Europa
År 1630
Klockan 10.00
Förmiddagssolen lyser redan varmt och vågorna sköljer mot stranden. Havsfåglarna skriker. En ung kvinna står ensam på stranden, med händerna i kors över bröstet. Vinden blåser svagt genom Maries hår, och hon spanar förväntansfullt ut mot havet.
Det är idag han skall komma, hennes Julius. Det måste vara idag!
Som hon har väntat. Och som hennes far har frågat. Han anar säkert något.
Men Marie är säker på sin sak. När Julius kommer skall hon fly tillsammans med honom.
Börja ett nytt liv, fri som fågeln. Låta kompassen styra dit den vill, vart som helst på kartan.
Bara Julius kommer. Marie känner att det suger till i magen av fruktan. Tänk om han inte kommer, det är ju sjuttonde dagen nu som hon står här nere och väntar. Väntar och spanar och hoppas.
Det fladdrar till i magen. Barnet. Julius barn. Deras son, som far inte vet något om, men snart kommer att börja märka. Redan anar han.
Därför måste Julius komma idag. Marie måste slippa bort; iväg över havet, bakom bergen och de höga vassen. Där kommer hon att kunna föda sin son, och börja sitt liv tillsammans med Julius.
7 kommentarer:
Nämen snälla rara Marie, har hon gått och blivit lurad av Julius? Har Julius redan en liten fru och ett par kids där på andra sidan de blånande bergen eftersom han inte ilar till Maries sida?
Annepauline: Oskuldsfulla Marie har verkligen ställt till det för sig. Eftersom detta utspelar sig på 1600 talet, fanns det ju heller ingen sexualundervisning att tala om. Marie är sexton år gammal, och ganska naiv för sin ålder.
Julius är nitton år, och inte fullt lika naiv som Marie. Han har arbete på någonslags större båt, och har på ryktesvägar hört hur det är ställt med Marie.
Han och Marie hade en kortare romans för några månader sedan, när båten låg i hamn för några dygn nära Maries hem.
Julius vill inte bli pappa och han är rädd för Maries far (fast han aldrig har träffat honom).
När fortsätter det?
Förresten. Är du med i svenska Österbottens litteratursällskap? Det är jag. De brukar ordna skrivartävlingar och sådant och så kommer det ut en antologi nästa år som föreningens medlemmar får skriva i. Det skall inlämnas nästa månad, så jag hinner inte med det. Det kostar, like, tio spänn i året att vara med.
Propaganda: Det fortsätter imorgon (skulle jag tro).
Nej, jag är inte med i Österbottens litteratursällskap, men jag har nog hört om det. Hur blir man medlem? Låter intressant, iallafall.
Jag ska förresten delta i Solveig von Schoulz tävlingen nu i vår, kanske vi kommer att tävla mot varandra där?!
Marie är försatt i olycka med andra ord. Och Julius är en charmig lymmel som har en flicka i varje hamn. Han har nog anledning att vara rädd för Maries far eftersom han ställt till det som han gjort. Oj,nu är goda råd dyra.
Annepauline: Ja, för Marie går det ju inte bra. För Julius går det bara bra. Nu är ju både Marie och barnet döda, så Maries farsa behöver han inte heller bekymra sig för längre.
Vilket slöseri på två unga liv... Varför skulle hon vara så naiv för?
Skicka en kommentar