lördag 18 april 2009

Lille Arthur, våren 1906

Inne i storstugan i det lilla huset var det tyst och tryckande. Arthur och hans syskon satt alla på rad i kökssoffan, tysta och skruvade på sig. Mor var död, hon låg i kistan i mitten av rummet.

Hennes sista dagar hade varit ändlösa plågor för henne, hon hade skrikit och vrålat av smärta. Foten hade varit röd och svullen. Den hade blött, och till slut hade den mer och mer börjat att vara; gult illaluktande var. Hon hade också haft hög feber och yrat en massa oredigt. Tillslut, en tidig vacker morgon hade hon börjat andas ojämt, och klockan fem när fåglarna hade börjat sjunga sin morgonsång, dog hon.

Släktingar och grannar hade kommit till huset för att ta farväl av mor, de satt nu och sörplade ljudlöst på sitt kaffe. Viskande röster och skedarnas klirr mot kaffekopparna hördes. Menande blickar mot far som satt bredvid farbror Matt. De två hade tagit sig en styrketår, far satt nu och kastade med huvudet och pratade med underlig röst.

Moster Elna, som hade kommit till gården för att hjälpa till sedan mor hade dött, frågade gästerna om det fick vara en påtår. De flesta sträckte girigt fram sin kaffekopp.

Elna sträckte också fram kaffepannan mot farbror Matt och far, men farbror Matt skakade på huvudet och knackade sig på bröstfickan. Gästerna sneglade nyfiket på de två berusade männen, jaha det var nog till att dricka sig berusad fast hustrun låg i kistan i samma rum!

Arthur och hans syskon steg lättade upp från kökssoffan, när moster Elna sade åt dem att de fick lov att stiga upp. Lilla Lina ryckte Arthur i ärmen och frågade:
- Skall moster Elna bli vår mor nu?

3 kommentarer:

Kent sa...

Tänker moster Elna gifta sig med suputen har hon inget bättre liv?

annepauline sa...

Så gick det som jag befarade, hon dog. Hur blir det nu? Blir syskonen skingrade för vinden till olika släktingar, eller finns det någon som tar hand om dem alla? Fadern verkar inte riktigt pålitlig, eller dränkte han bara tillfälligt sin sorg?

Smörblomma sa...

Kent: Elna är ungmö, och hon borde ju nog försöka hitta sig någon annan. Suputen är ju ingen vinstlott direkt.

annepauline: Ja, hur ska det bli? Fadern är nog opålitlig, och jag tror inte att det bara var tillfälligt som han dränkte sin sorg. I själva verket brukar han supa upp en stor del av husets pengar.