Det är ju länge sedan det fanns några bilder på den här bloggen sist. Det har jag; Nisse, Smörblommans katt tänkt råda bot på nu. Jag lägger alltså in en bild på mig själv!Det har ju skrivits en massa om hunden (som inte ens finns längre) på sistone. En fin grav fick hon, med en graverad gravsten där det till och med står födelsedatum och dödsdatum. Det tog husse en hel kväll att få till allt det där.
Mig vet de inte ens när jag är född! Någon gång i maj, för tio år sedan! Vad ska det stå på min gravsten då, när jag är död?!
Alla människor här i hushållet sörjer ännu hunden, hur länge skall de hålla på med det? Jag har nog gått vidare, jag. Jag tycker att det är mycket mera rent här nu för tiden, och så luktar det inte hund längre.
Som katt är man ju mycket mera hygienisk av sig än vad hundar är. Därför får jag ligga i soffan, skulle hunden ha försökt sig på det, hade hon blivit utkastad.
Fast Smörblomman kan nog också vara fin av sig, ska ni veta. Eftersom jag är katt, vill jag ju leva så naturligt som möjligt och inte ta några illasmakande mediciner. Och vet ni vad Smörblomman kallade mig för härom dagen? Maskäschle! MASKÄSCHLE!
Och jag blev genast utkastad från soffan, ut på gården, och dörren smällde igen med ett brak bakom mig. Som en hund!
Smörblomman har också ändrat matplats åt mig. Nu är min matplats i hundmathörnet! Fint, med en tablett under matskålarna, men ändå! Åt hunden kunde de inte ha någon mattablett under matskålarna, de försökte en gång, men hon åt upp halva tabletten. Snacka om ovärdigt.
Till vardags är jag musfångare. Får jag chansen, tar jag in mina möss för att visa upp vad jag har fångat. De borde ju bli glada och prisa mig, möss kan ju tugga i sig hus och ställa till med väldiga skador.
Men vad hände. Jo:
Usch! Nisse har dragit in ett möss! Det lever! (yngste sonen).
Nisse! Mamma, Nisse har dragit in ett möss som lever! (mellerste sonen)
Va... (Smörblomma)
Nu sprang mösset in i köket! NISSE! (mellerste sonen)
AAAHH! (Smörblomma, som hoppar upp på en stol, och skriker hysteriskt) Var är pappa? Säg att han kommer och kastar ut mösset! (Hon skriker och darrar av skräck, skall hon till att svimma?)
Han är inte hemma. Nu for mösset in bland stövlarna! (mellerste sonen)
Ta ut det, ta ut det, ta ut det! (Smörblomma)
Vad är det, varför står du där på stolen? (äldste sonen)
Ta ut mösset, det lever, och kasta ut Nisse också! (Smörblomma)
Tyst, sluta skrika! Vad du är feg (äldste sonen) Han drar på sig handskarna och slänger ut min fångst genom dörren. Yngste sonen slänger ut mig genom andra dörren. Han puttar också ner mig från terassen och smäller igen dörren. Så ovärdigt!
Skulle det inte vara för mig, skulle det ju springa omkring en massa ofångade möss här längs gården.
Huset skulle ju snart vara uppätet.
Smörblomman skulle aldrig våga sig ut.
Otack är världens lön.
Nisse
12 kommentarer:
Nisse jag tycker familjen behandlar dej lite som en hund. Stå på dej du är trots allt kung i familjen!
Heja Nisse håll svansen högt
De e du som är chefen nu
Testing: Fungerar det att kommentera min blogg /Smörblomma
Kent: De har alltid sagt att jag är "kunglig", men med lite ironi i rösten, kan jag tycka. Men så är det; jag är nog kung i familjen, och nu får de också börja högakta mig //Nisse
Mommo: Ja, svansen håller jag alltid högt, fast familjen ibland pikar mig för det. De säger att jag är stolt av mig, och att jag tror att jag är kunglig.
Nu är det förresten mig som du får börja bära över godsaker åt. Medan Mimmi levde var det ju bara hon som räknades :/
Glöm inte att ta med en påse till mig nästa gång. Jag väntar redan //Nisse
ska försöka lägga det på minnet
mommo: Vi andra skulle gärna ta struvor och mjöd //Din dotter
Hahaaa, vilken historia rakt ur vardagslivet. Jag kan tänka mig att Nisse är fullkomligt nöjd med tillvaron men mössen får han lämna ute. Men det är ju förstås svårt för en äkta jägare...
annepauline: Ja, och det är inte enda gången som jag har dragit in möss!
En gång, en sen kväll, öppnade Smörblomman hjälpköksdörren ut, hon skulle skaka av ett par sandiga byxor. Då passade jag på att smita in, med en halv mus i gapet! Musen lade jag sedan ner framför tvättmaskinen.
Smörblomman skrek hon förstås, och rusade iväg ut i hallen. Kidsen tyckte att hon skämde ut sig.
Det är svårt att fatta att Smörblomman faktiskt har jobbat som muspälsare en gång i tiden :/ //Nisse
Heja Nisse, du är en bra katt. Jag undrar vad en muspälsare är? Smörblomman, min blogg blandar konst, katter och lite vardag. Kika gärna in.
Barbro S: Ja, jag är en bra katt o:)
En muspälsare är en sådan som tar hand om möss som gått i fällan, och pälsar dem. Smörblomman gjorde det i nioårs åldern för att få något som skulle likna minkpäls till sina barbiedockor //Nisse
Ja, detta är helt sant, det gjorde jag. Man måste också sträcka på musskinnen när man väl hade flått loss pälsen, och låta dem torka. Tyvärr blev de alldeles stela, och fick bli stiliga skinnmattor hos barbierna istället.
Yes, jag skall kolla in din blogg // Smörblomma
Hahaaa, ja, jag har ju varit muspälsare jag också. Jag trodde länge jag var ensam om den erfarenheten, men icke då...Men nu hör jag att du hade lite miss i tekniken, man var tvungen att bearbeta skinnen när de torkat. Gnugga dem lite försiktigt i början så att de inte sprack och sedan "tålla" dem mer och mer. Då blev de mjuka och lena och gick lätt som en plätt att sy ihop till dockpälsar!
annepauline: Nej, jag försökte nog bearbeta också, min morfar undervisade mig. Gnuggade och tållade gjorde vi :)
Men jag vet inte vad som gick fel då. En gång *känsliga ombedes sluta läsa här* pälsade vi min kusins hamster när den hade dött. Jag utelämnar detaljer angående slakten, men vid själva pälsbehandlingen kammade och borstade vi pälsen, som skulle bli en vacker hermelinpäls till våda förnäma barbies.
Jag vet inte vad som gick fel, men den "fina" pälsen blev en hård platta ;)
Skicka en kommentar