Nu är det snart en vecka sedan Mimmi dog. Så småningom har vi väl börjat fatta att vi är utan hund.
Och det är inget man vill vara!
Nisse (som är en katt) kanske vill vara hundlös. Han tar mycket mera utrymme nu på alla sätt, och verkar vara nöjd med det. Han har också fått överta Mimmis korv som finns i frysen.
Annars vet jag inte vad vi ska göra av all mat som dagligen blir över. När man inte längre har hund, hamnar man att slänga bort en massa mat. Rakt i sopnedkastet.
Jag har funderat på ifall man kunde gå till grannarna och säga: "Ni behöver inte längre koka mat, vi har så det räcker och blir över. Jag kan bära över middagsmat till er varje kväll."
Medan man hade hund var det dammsugning som gällde varje dag, åtminstone nu så här på våren. Idag dammsugade jag första gången efter Mimmi dog, och det var inte ens särskillt skräpigt.
Jag skulle gärna dammsuga varje dag, om jag fick Mimmi tillbaka!
Nu måste vi också minnas att låsa ytterdörren noggrant till natten, i skogen lurar många faror när man inte längre har en hund som vaktar.
Mimmi kunde vara vaken när som helst på dygnet! Ville man sitta upp tills klockan två på natten hade man sällskap av henne. Likadant ifall man måste stiga upp klockan fem på morgonen, Mimmi hade ingen skillnad.
Hon var också alltid glad.
Hon förebrådde oss aldrig, vad vi än skulle ha gjort.
Hon var nöjd med det enkla liv hon hade.
Jag saknar dig, Mimmi. Vila i frid.
2 kommentarer:
Så himla sorgligt, det där inlägget klarar jag inte av att läsa till slut...buhuuu...
annepauline: Det är jättetomt efter henne. Det klingar ju av lite dag efter dag, och så har hon ju en fin grav också, med gravsten och allt!
Jag ska åka på blomuppköp imorgon, jag hade tänkt plantera pensér på hennes grav.
Jag är bara såå glad att vi kunde begrava henne här hemma, och inte på djurbegravningsplatsen tjugo kilometer bort.
Det känns bra att Mimmi fick stanna här, nära oss, där hon bodde.
Skicka en kommentar