fredag 2 oktober 2009

Det gamla dårhuset, del 3

Rummena på övrevåningen var inbäddade i damm och spindelnät. Några få kvarlämnade möbler från en svunnen tid stod övergivna. Tiden verkade länge ha stått stilla här, döda flugor och spindlar låg på fönsterbrädena och i drivor på golvena.


På ena väggen, i övrevåningens bakre rum, hängde en tavla föreställande en gård. Ett rött hus, några betande kor bakom en gärdesgård. Huset låg nere vid vattnet, och korna betade förnöjsamt av det gröna, frodiga gräset. En vacker tavla.


Tavlan hade målats av den unga Signe, en blyg, skör flicka som hade kommit att bo här i det gamla dårhuset under nästan hela sitt liv.


De efterkommande släktingarna skulle säkert ha uppskattat tavlan. Det hade också varit meningen att Signes son skulle ha tavlan, men Signe hade dött hastigt och då hade ingen kommit ihåg tavlan längre.


Signe hade levt ett sorgligt liv. I aderton årsåldern hade hon insjuknat i skitzofreni, efter att ha fött en utomäktenskaplig son.


Släkten hade inte sett någon annan råd än att sätta Signe på dårhuset. Hon sprang ju utomhus nattetid, halvklädd i bara nattskjortan, hörde röster och pratade med osynliga. Sin nyfödde son brydde hon sig bara sporadiskt om, hon kunde lämna honom ensam i timtal, när hon nattetid sprang ute längs vägarna som en osalig ande.


Det blev Signes mor som fick ta hand om den lille nyfödde, och Signes far skötte om så att Signe kom till dårhuset. Vad annat kunde de göra? Signe var ju helt vansinnig.


Hon hade varit underlig i hela sitt liv den flickan, skygg som en hind och ägnade sig åt de mest märkliga intressen. Kunde sitta i skogen och peta i kottar i timtal, och bara muttra för sig själv.


Eller så målade hon tavlor. Det var hon i alla fall duktig på. Fast hon målade så bisarra tavlor efter att hon hade insjuknat, ingen visste ju riktigt vad de föreställde.


Men Gertrud, som hade arbetat som tvätterska på det gamla dårhuset, berättade att Signe ibland målade riktigt vackra tavlor. Då, när Signe hade bra perioder, målade hon riktigt fint. Som tavlan av hemgården, där korna var utsläppta på bete nere vid vattnet.

11 kommentarer:

Olivia sa...

Väntar med spänning på fortsättningen! Krya på dig.

Skogens drottning sa...

Väntar på fortsättningen då... :)
Jo hönsmammor är vi nog lite till mans gissar jag! Och jag är än värre när det gäller djuren. Länkar till dej nu, för jobbigt att rota rätt på dej i kommentarerna :)

Ha det gott!

Smörblomma sa...

Olivia: Roligt att du läser! Japp, vi skall krya på oss både du och jag :)



Skogens drottning: Länkar till dig också, det är faktiskt jobbigt att rota bland kommentarerna. Ha det fint!

Skogens drottning sa...

Ha, du får ju upp både en ikon och mitt senaste inlägg där i sidan - häftigt!

Ha det gott!

Fenixmonas sa...

Godmorgon vännen! Många stora konstnärer har haft perioder av psykisk sjukdom. Kramiz Fenixmona

Nett sa...

Härligt du skriver och snart får vi antagligen läsa fortsättningen. Hoppas att du får en fin Lördag!

Smörblomma sa...

Skogens drottning: Ja, ikonen och senaste inlägget kommer upp, fast inlägget hänger inte alltid med, är ibland lite försenat.

En fin lördagsmorgon har börjat, ha det gott du också!



Fenixmona: Godmorgon! Visst är det så, ur psykiskt sjukdom har det fötts många storverk. Och stackars Signe var det ju så synd om. Kramiz



Nett: Tack så mycket, och visst kommer fortsättningen att läggas in också, kul att ni läser :)

Här är en fin lördag på gång, soligt höstväder, hääärligt! Ha en fin lördag du med!

Skogens drottning sa...

Aahhh fler som inte gillar släktpartyn :) Jag har inget emot födelsedagsfirande men när man ska klumpa ihop det så här hinner man ju liksom inte prata med någon, det blir bara rörigt känns det som. Sen är jag väl inte så glad åt alla i den släkten, men sånt är livet :)

Ha det gott!

Augusta sa...

Hej Smörblomman,
Hur mår du idag då? Hoppas ni har bra väder.
Visst var det i Vasa du bodde. Går det fortfarande färjor mellan Finland och Sverige? Var det eller är det, mellan Vasa och Umeå?
Berättelsen är spännande. Hemskt sjukdom stackars Signe fick av dig i berättelsen.
Trevlig lördag!
Kram

Karpstryparn sa...

Ska försöka komma åt att läsa fortsättningen.

Svar: Ja, Mr Bean är okej.

Angående gruppvåldtäkter: Absolut, typer som begår våldtäkter, både gruppvåldtäkter och andra våldtäkter, borde utrotas från jorden yta om rätt ska vara rätt. Men om rätt ska vara rätt (och det ska det ju)så SKA de utrotas till sista blodsdroppen!!

Smörblomma sa...

Skogens drottning: Jag skriver under på allt det där :) Hoppas firandet gick bra iallafall!



Augusta: Ja, jag mår bra och jättefint väder har vi haft idag. Jag har varit ute och vandrat lite smått i skogen här.

Mellan Vasa och Umeå går nog någonslags båttrafik, men den är nog mest tänkt för lastbilstransport. Dyra priser och dålig klass, blev så när vi gick med i EU.

Ja, stackars Signe, ja... Kram



Karpstryparn: Ja, läs fortsättningen du bara :)