Augustinatten, hemresa efter kräftskivan

Segelbåten glider sakta fram på det lugna havet
Kvällsbrisen är svag och ganska kall
En föraning om hösten

Solen går sakta ner
Som ett stort gult klot speglar den sina sista strålar i havet
Runt solen är himlen orange med trötta moln runt omkring
Högst upp är himlen ännu blålila med vita tunna molnslöjor

Den lille pojken ligger på bänken i segelbåtens för
Han ser upp mot kvällhimlen som nu är mörklila med vita tunna molnslöjor
Snart kommer himlen att övergå i nattsvart med vackra, klara stjärnor
Den lille pojken hoppas att månen också kommer att synas i natt

Vågorna kluckar sakta mot segelbåtens för
Brisen blir snabbt kallare
Pojkens mor lägger försiktigt en filt över honom så att han inte skall frysa
De vuxna pratar lågmält längst bak i båten, och pojken blir allt sömnigare

Nu lyser fullmånen på den nattsvarta himlen
Mäktigt speglar den sig över det svarta blanka vattnet
Havet är tyst nu och segelbåten här kommit i land

Den lille pojken har somnat
Han är mätt i magen av alla kräftor och godsaker han har ätit ikväll
Hans mor bär försiktigt in honom till hans säng
Nästan i sömnen säger han:
- Mor, jag såg månen.