fredag 28 augusti 2009

Ur min dagbok, del 12

Hösten 2006

Jag satt i bilen på väg hem från sjukhuset. Idag var det också en vacker höstdag, lika vacker som gårdagen hade varit. Solen kastade sina höstbleka, värmande strålar genom granskogen som snabbt susade förbi utanför bilfönstret.

Jag såg ut genom bilfönstret, och sedan ner på mina vita sköterskekläder. De var svettiga och solkiga efter det senaste dygnets bravader. Jag hade varit tvungen att dra på mig dem igen, när jag efter lunchtid blev utskriven från sjukhuset.

Jag hade ju varit klädd så här, när jag kommit in på sjukhuset med ambulans för mindre än ett dygn sedan.

Vi höll varandra i hand under vägen hem, min man och jag. Under natten hade han varit rädd att jag skulle dö, att det hade varit sista gången vi sågs igår kväll, när han kom för att lämna min väska till mig.

När bilen svängde in på gårdsplanen, log vi mot varandra. Jag hade klarat det! Mina barn behövde inte bli moderslösa!






När jag blev utskriven från sjukhuset fick jag en (1) dags sjukledighet, trots att blodtrycket ännu var rejält förhöjt.

Säkert hade jag kunnat få en veckas sjukledighet om jag hade velat förlänga det, så länge hade jag nämligen förhöjt blodtryck efteråt. Kramp i magen fick jag också varje gång jag åt något, i en vecka efteråt.

Jag valde ändå att gå tillbaka till jobbet efter en dags sjukledighet, jag ville att allt skulle gå tillbaka till det normala.

Många gånger har jag fått svara på frågan: hur KUNDE du ta fel på kantareller och pluggskivling?! Var finns likheterna?!

Här kommer svaret igen: jag tog fel på dem, eftersom jag i åratal försökt odla kantareller just på den där skogsplätten. Pluggskivlingarna som jag misstog för kantareller, var unga, gula, knubbiga svampar. Det var så det gick till. Jag gjorde en felbedömning.

Efter tre år har jag ännu inga konstaterade skador på lever och njurar. Jag utgår ifrån att jag har klarat pärsen.

Någonstans här i Finland, ligger nu för tillfället fyra personer på sjukhus för att i misstag ha ätit vit flugsvamp. Deras tillstånd är kritiskt, och det talas om levertransplantioner...

Jag är lyckligt lottad, jag fick en ny chans.


Jag äter inte längre svamp, det smakar helt enkelt inte längre.











13 kommentarer:

Augusta sa...

Nej, förstår verkligen att du inte äter svamp längre. Man tänker inte på att man kan få följdsjukdomar av att ätit giftig svamp. Utan bara att man överlevde.
Jag är glad att inte du fick någon skadad lever utan allt gick bra för dig.
Svar: Kyrkan du tyckte var fin finns i Arvidsjuar, kyrkan nr 2 ligger nästan vid finska gränsen.
Trevlig söndag och njut av livet. Kram

Fenixmonas sa...

Nej, det förstår jag verkligen, att du inte äter svamp mer! Säkert din räddning att du befann dig så nära hjälpen ändå...Kramiz Fenixmona

Henry (AH) sa...

Slutet gott, allting gott.

Karpstryparn sa...

Svar: Kan tänka mig det.
Absolut!
Bra det, jag också.

Ida sa...

ja absolut! =) gillar bilder på vatten väldigt mycket och det var extra fint då solen håller på att gå ner och det är lite skog som skymtar också. =) ni verkar ha ett riktigt mysigt sommarställe!

nämen tack så mycket! jag ser verkligen fram emot kursen. hur gick det för dig att plugga och jobba samtidigt? hann du med något annat?
kram

Smörblomma sa...

Augusta: Först tänkte jag bara på att jag hade överlevt, eftersom bara det i sig ju var ett under! Leverskador kan visa sig efteråt, men jag tycks ju ha klarat mig.

Förresten var alla kyrkor du publicerade jättefina, riktigt speciella. Kram



Fenixmona: Skulle jag ha råkat att ha ledig dag, och alltså varit hemma när förgiftningen slog till vet man aldrig hur det hade gått.

Eftersom allt gick så snabbt, kan det väl hända att jag hade lämnat att ligga på vardagsrumssoffan, och inte kommit mig för att ringa ambulansen.

Om jag hade råkat vara ensam hemma, tror jag att det skulle kunnat ha gått riktigt dåligt... Kramiz



Henry (AH): Ja, det slutade gott :)

Fast du skall veta att jag många gånger om, har bannat mig själv hur jag kunde vara så oaktsam och oförsiktig!

Ännu idag skäms jag över att jag var så korkad, att jag åt en halv mattallrik med giftsvamp.



Karpstryparn: Djuren och naturen är något jag skattar högt på vår planet :)



Ida: Ja, vårt sommarställe är jättefint :)

Jag har i flera omgångar jobbat och pluggat samtidigt, jag gör det nu för tillfället också. Dessutom håller jag på med skrivarkursen också.

Jo, man hinner nog göra annat också, vuxenutbildningar är oftast upplagda så att man kan ganska långt kan studera i egen takt.

Viktigt är att man inte sätter för stor press på sig själv, utan inser att studierna eventuellt tar lite längre tid när man jobbar också.

Lycka till, det kommer att gå bra :) Kram

Fenixmona sa...

Din tid var inte ute...livet gav dig en ny chans! kram på dig!

Smörblomma sa...

Fenixmona: Så var det, det är så jag ser det :) Kram på dig också!

Olivia sa...

Skönt att allt gick bra till slut! Hälsa mannen och barnen! Fy vilket hemskt dygn för dom också när dom inte visste hur det skulle gå...
Jag bjuder inte på svamp om ni kommer på besök!

Smörblomma sa...

Olivia: Ja jag är lättad, och ja jag skall hälsa family :)

Mmm, det kan inte ha varit helt roligt för dem att inte veta hur det skulle gå, speciellt inte under natten då :(

Fast jag tror inte att barnen riktigt hade fattat hur illa ställt det var, och jag såg väl någotsånär ut när jag kom hem nästa dag :/

Tack för att du inte bjuder på svamp, skulle aldrig våga komma på besök ifall du gjorde det ;)

Kent sa...

Ja kommer aldrig mer att äta svamp i hela mitt liv!!

Smörblomma sa...

Kent: Inte jag heller! Skulle faktiskt aldrig falla mig in längre.

Tommy sa...

Nu har jag tjuvläst din dagbok. Riktigt spännande. Sån tur att du klarade dig utan men.