Eftersom jag lider av extrem bloggtorka, kom jag på att jag i brist på annat kan publicera inlägg ur min dagbok här.
Hösten 2006
Morgonen började som en helt vanlig morgon, lite halvdisigt som höstmorgnar brukar vara. Jag hade just stängt av väckarklockan och låg och drog mig lite. Bara lite till, klockan var två minuter över sju.
Sönerna började långsamt vakna till, bäst att se till att de alla kom sig upp. Mödosamt steg jag upp, och med halvslutna ögon gick jag ut i köket. Solen strömmade in genom köksfönstret, det skulle bli en riktigt vacker höstdag idag.
Typiskt att jag skulle jobba idag, då. Men arbetsskiftet började som först halv två, jag skulle alltså ha gott om tid att njuta av det vackra höstvädret hela förmiddagen!
När sönerna hade cyklat iväg till skolan och maken hade åkt in till stan på något ärende, gick jag alltså ut och satte mig i den varma höstsolen i en trädgårdsstol. Långsamt drack jag mitt morgonkaffe där, och filosoferade över hur bra jag egentligen hade det.
Familjen, djuren, huset, trädgården, ett fast jobb, denna vackra höstmorgon... Ja, det fanns ju hur mycket som helst att vara tacksam över.
Inte kunde jag då ana att denna morgon mycket väl skulle ha kunnat bli den sista i mitt liv.
Fortsättning följer...
5 kommentarer:
Låter spännande
Ja, det blev mycket dramatiskare innan kvällen...
Oj, det vill jag veta. Vad händer under dagen.
Kram
Mmm, spänning, det gillar jag!
Augusta: Ja, jag skall berätta, allt blev så underligt och inte alls som jag trott från morgonen. Kram.
annepauline: ja, lite spännande är det ju allt, eftersom allt började så bra från morgonen...
Skicka en kommentar