Jag är skiträdd varje gång min katt står och skriker högljutt jamande bakom fönstret, så att det hörs ända in genom det stängda fönstret. För då vet jag att han står därute i mörkret med en mus eller en fågel i munnen, och är redo att störta in i huset med sin fångst.
Det hände nu igen för några minuter sedan, men jag lät mig inte luras. Här öppnas inga dörrar!
Fast jag måste ju låsa dörrarna till natten, och nu är jag jätterädd att han skall stå där ute på span med sin fångst, redo att rusa in!
Jag är ensam hemma med mina två yngsta barn, borde jag kanske be dem låsa dörrarna istället?
Kusligt! Vi är home alone!
2 kommentarer:
Men va fan Nisse springer du in med mösset i huset fattar du inte att dom tar det av dej då?? Förresten så tror jag inte att Smörblomman är så rädd av sig som hon skriver här.
Kent: Nisse är på det sättet enkel av sig. När man väl har tagit musen eller fågeln eller what ever från honom, står han bara där och ser ut som om han fattade noll.
Jag är skiträdd för allt byte som han släpar in, eftersom det aldrig är dött byte som han har med sig. Det är alltid halvdött, eller halvlevande rättare sagt.
Skicka en kommentar