måndag 18 maj 2009

Arthur, våren 1927

Jane stod i köket och tillredde middagsmaten till Arthur och sig själv. Hon hade blivit riktigt duktig på det nu, det var ju viktigt att en hustru kunde sköta hushållet, fast man hade hjälp av sin hushållerska.

Jane trivdes verkligen i sin roll som nygift. Nu bodde hon med sin Arthur i ett fint hus i stan, som pappa hade köpt som bröllopsgåva till de unga tu. Hushållerskan hade också ingått i bröllopsgåvan.

Pappa hade ju bråkat först, förstås. Hade inte tyckt att Arthur var tillräckligt god för Jane, bara för att han var invandrare. Pappa hade bråkat så pass mycket, att Jane hade blivit tvungen att dra fram sitt trumfkort att hon var gravid.

Då hade det blivit etter värre, pappa hade rasat och mamma hade gråtit. Arthur hade försvunnit, och blivit som uppslukad av jorden. Då hade Jane låst in sig i sitt rum och suttit där i en hel vecka utan att knappt äta något.

Det hade gått så långt, att pappa hade blivit tvungen att söka upp Arthur och medla med honom. Vad medlingen hade bestått av visste inte Jane riktigt, fast visst ville hon tro att Arthur hade gift sig med henne av fri vilja, och inte för att pappa hade övertalat honom.

Fast strunt samma! Jane var van att få som hon ville, och det spelade egentligen ingen roll hur det gick till då.

Arthur hade verkat lite frånvarande i deras nya hem, men det var ju förstås för att han inte var van vid att leva så här fint. Snart skulle han nog vänja sig, det var Jane övertygad om.

Han var så ambitiös, hennes Arthur. Han arbetade långa dagar, Jane visste egentligen inte riktigt vad Arthur jobbade med för att försörja sig. Och det spelade hur som helst ingen roll heller, pappa skulle nog ta med Arthur i affärsvärlden, bara han lärde känna Arthur på riktigt.

Jane stod vid fönstret och spanade, det var värst vad Arthur dröjde ikväll.

3 kommentarer:

annepauline sa...

Är Arthur med predikanterna på dagarna eller sitter han och småsuper? En sak är säker och det är att han stannar nånstans med någon barhoppa och förlustar sig på kvällarna så säkert har han flera damer på smällen på "byn".
Arthur verkar inte klara av att ta ansvar eller att ha krav på sig.

Smörblomma sa...

annepauline: Nej, Arthur klarar inte av ansvar och krav.

Han dras ännu med skuldkänslor av när han spillde soppan över mors fot. Indirekt dog hon ju av det.

Predikanterna, ja. Numera fruktar de Arthur. Han har helt tummen på dem.

Tommy sa...

Så där ja, nu har Artur kommit upp sig, men jag undrar vad han har för avtal med svärfar.