I det lilla samhället var alla skakade. Det hade hänt något förskräckligt; något som ingen kunde dra sig till minnes, hade hänt här omkring förut.
I väckelserörelsens kyrka pratade ena predikanten med allvarlig röst om det skedda. I bänkarna satt alla med förstenade ansikten och hörde predikanten tala om det ofattbara. Arthur kunde inte heller förstå innebörden av vad predikanten talade, och runt omkring honom i bänkarna började människorna snyfta, för att sedan brista ut i allt högre jämmergråt.
Tidigt i morse hade ena predikanten hittats död strax bakom kyrkan. Han hade hängt sig i ett av de höga träden. Han måste ha hoppat ner från den höga stenen strax bredvid trädet, och strypts i sin snara.
Vilken smärta en människa måste känna inombords, när han tar till ett sådant drastiskt drag, kunde någon föreställa sig sådan smärta, mässade den andre predikanten nu för församlingen.
Arthur visste.
Han satt med röda värkande ögon, och hörde på den högljudda gråten från bänkraderna. Så ofattbart, vilken sorg de alla kände. Var det sorg, rädsla över det ofattbara, eller var det något annat de alla kände?
Arthur visste.
Kunde man ärligen sörja en människa man egentligen inte kände, annat än som en predikant?
Arthur visste. Och han ångrade inget.
5 kommentarer:
Nu blev det en ny dramatisk vändning här. Hade Arthur och den avlidna predikanten något ihop? Hade predikanten tröttnat på sektens utpressningsmetoder och valde sin egen väg att "hoppa av"? Eller hade han varit en av de mest drivande så att Arthur rentav hade "hjälpt till"?
annepauline: Arthur hade "hjälpt till". De två predikanter som är kvar, vet ännu inte om Arthurs inblandning vid hängningen.
Vilket är enfaldigt av dem. Arthur verkar ju vara kapabel till det mesta, och snabbt svänger det ju för honom också.
Hade Arthur hängt predikanten??? nu börjar det hända saker!!
Kent: Ja, Arthur hängde predikanten. Han är inte så mesig som man kanske skulle ha trott.
Tror minsann att Artur har ett finger med i spelet om hängningen.
Skicka en kommentar