torsdag 14 maj 2009

Arthur, sommaren 1926

Sverige,
juni 1926

Käre Arthur,

Vi har ju inget hört från dig där i Amerika, är du ens kvar i livet? Ingrid och båda pojkarna är ännu kvar här i Sverige, och de bor alla här hos mig, jag är Ingrids moster.

Nu ber jag dig om ekonomisk hjälp med barnen, Arthur.

Ingrid är inte längre frisk. Hon är inlagd på hospital.

Hon började träffa en man, Rafael, och han var inte bra för henne. Han var en drinkare, en skrävlare, som inte gjorde rätt för sig i något avseende.

Han lovade att gifta sig med Ingrid, fastän hon hade barnen och allt. Ingrid var lycklig, hon har inte haft det lätt, speciellt inte med Gunnar som verkar att vara både blind och döv.

Ingrid har haft tjänst som hembiträde hos en rik herre det här senaste året. När hon i senaste veckan kom hem ur tjänst, fann hon Albert gråtandes under trappan.

Först vägrade pojken att tala, men sedan hulkade han fram att Rafael hade gjort något med honom. Rört vid honom. Pojkens byxor var blodiga i stjärten.

Ingrid blev rasande, och nästa gång hon träffade Rafael tog hon med sig lien. Skrikandes och ylandes fäktade hon och slog mot honom, och ett av hans finger skars loss. Ena ögat förlorade han också. Bakom hans högra öra fanns ett djupt skärsår som blödde ymnigt.

Rafaels bröder ordnade så att Ingrid blev intagen på hospitalet. Kanske likaså bra, hon har på senaste tid bara skrikit och vrålat i ett kör, och så har hon skurit sig själv med saxen.

Jag är i trängande behov av pengar Arthur, eller så måste jag ge bort barnen till barnhem.

Vänligen, Alina Smeds

3 kommentarer:

annepauline sa...

Men nog var det som sjutton vilka skitstövlar till karlar det var här, den ena värre än den andra! Nåja, bevars, inget ovanligt. - Arthur har inte hört av sig på så lång tid. Har han hamnat i finkan eller har han totalt supit ner sig?

Kent sa...

Men jävlar vilken skitstövel att ge sig på Albert, jävla svin!

Smörblomma sa...

annepauline: Ja Ingrid verkar ju bara dra till sig loosers, vilket är synd eftersom hon ju själv är ett rejält fruntimmer. Fast hur skall det gå för henne nu, intagen på hospital och allt.

Nu skulle det verkligen vara hög tid att Arthur tog ansvar för sina söner, men för tillfället har han annat att syssla med...



Kent: Ja, Rafael borde kastreras, kanske det var det som Ingrid försökte sig på, när hon anföll honom med lien.

Typiskt bara att hans bröder skulle lägga sig i, riktiga skitstövlar är de också.