Måndag, klockan 02.45
Käre Arthur,
När du läser detta, har jag redan lämnat dig. Jag tar också med mig Albert. Vi kommer att resa till Sverige, jag tänker återföra Albert till hans mor. Jag hoppas att hon kan ta emot honom. Vad det skall bli av mig vet jag ännu inte. Kanske fortsätter jag vidare till Norge, jag har ju min släkt där.
Försök inte hindra mig, du hinner iallafall inte ikapp oss. Om en timme kommer min bror och hämtar upp oss, han för oss till fartyget.
Jag har under hela tiden som vi bott här haft kontakt med min bror, det visste du inte Arthur? Min bror var väldigt emot att jag skulle åka västerut med dig, därför lovade jag att hålla kontakten med honom ifall att jag skulle behöva honom en dag.
Min bror har ordnat resan för Albert och mig. Delvis har han bekostat den eftersom mina pengar inte räckte till. Det var jag som tog pengarna ur hushållskassan, litet i taget. Under ett års tid har jag samlat på mig pengar därifrån nu.
Jag vet ju inte hur det skall bli med dig nu, men troligtvis kommer du väl att ha stöd från väckelserörelsen. Jag skulle ändå vilja be dig att du lämnar rörelsen så snabbt du kan. Den rörelsen äter upp människor; straffar dem, sårar dem.
Jag kan inte längre se på hur predikanterna fortsätter att bryta ner Albert. Han är snart ett vrak, stackaren.
Du Arthur, har alltid sagt, att jag inte blir med barn igen därför att jag är en syndig människa. Att Gud skulle ha vänt mig ryggen, att jag inte förtjänar bättre.
Kanske var det så, att jag svek både mig själv och Albert genom att stanna kvar.
Nu väntar jag barn igen, det visste du inte Arthur! Det barnet skall inte väckelserörelsen kunna rå på, därför reser jag och Albert nu.
Var inte ond på mig.
Din tillgivna, Ingrid
3 kommentarer:
Där ser man. Det var krut i Ingrid i alla fall, hon bidade sin tid och hade planer. Nu är frågan hur Albert blir mottagen av sin mor, kanske har hon en ny man och nya barn? Och hur går det för Ingrid som gått och blivit gravid just nu? Frågan är om Arthur blir övergiven av den "goda" sekten när de inte får mer pengar att mjölka ut. Och om han då super ner sig igen...spännande!
Ujuj! Det börjar ju likna nåt, men det är ju Arthur som är huvudpersonen, och jag hoppas att han kommer till sina sinnen också.
Jag försökte börja skriva en fantasy-berättelse igår kväll, men det blev till ingenting. Storyn var färdig i alla fall, men det får nog vara. Jag är inte skapad för sånt. Jag låter Tolkien stå för den genren.
annepauline: Japp, det fanns mera krut i Ingrid än vad man trodde, hon var inte alls så menlös som hon låtit alla förstå.
Alberts morsa vet ingenting om att han är på kommande, hon har överhuvudtaget inte hört något om Albert sedan hon sände iväg honom till Amerika.
Nu återstår det att se vad sekten säger om Arthurs nya situation, märk väl; det är ju nu han verkligen skulle behöva dem.
Propaganda: Ja det kan man ju hoppas, om Arthur alltså :/
Ja, fantasy- skrivande är inte helt enkelt.
Det finns ju egentligen inga begränsningar, men det gör ju samtidigt att det kan bli svårt att fokusera. Att få historien att fortskrida, samtidigt som man vill behålla något slags fokus.
Jag hoppas att du hittar vad du är skapad att skriva för istället för, då. Jag väntar nämligen på att du skall öppna berättelsebloggen.
Skicka en kommentar