Oj då. Här sitter jag med mobilen i handen och bara väntar på SMS från huvudstaden. Man vill ju veta hur allt framskrider där.
Min äldste och yngste son är där för att kämpa för sina skolor. Det var ganska bökigt och kämpigt innan de kom sig iväg, det är så när båda föräldrarna råkar jobba natt och kidsen är home alone (socialen; blunda: det är väl inte olagligt att en sextonåring dejourerar över sina yngre syskon när föräldrarna måste jobba?)
Hur som helst krävs mycket planering, när stafettkarnevalslöparna på något sätt måste komma sig iväg till bussen i alldeles för tidig morgon. Och packningen då, allt måste ju vara med, tänk ifall man råkade glömma löparskorna hemma! Eller pengarna.
Men det lyckades! Min yngste kille hade fått med sig allt, fast mamma befann sig nio kilometer hemifrån. Äldste killen packade på egen hand, han är van resenär inom idrotten.
Åhh, vad jag väntar på SMS...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar