Arthur satt i finrummet hemma i hans och Janes hus. Han satt ensam vid det vackra matsalsbordet, och såg en fluga spatsera över bordsduken. Det var alldeles tyst i huset, det enda som hördes var regnet som strilade ner bakom det öppna fönstret, och åskan som mullrade på avstånd.
Slött lyfte Arthur blicken och lät den vandra runt i rummet. På bordet, framför honom stod en tom whiskeyflaska och ett urdrucket glas. Hur länge hade han suttit här? Varför var han ensam? Var fanns alla de andra, eller hade han suttit ensam här hela tiden?
Nu dånade åskan till ordentligt. Arthur kände hur det knöts till i magen av fruktan.
- Mor, gnällde han ynkligt.
Vad var nu detta? Hade han blivit åskrädd plötsligt? Och där satt ju mor nu, på en stol bredvid honom vid det vackra bordet. Hon satt och såg ner på sina händer som hon gned mot varandra.
- Mor, sade Arthur igen och försökte röra vid henne. Mor log blekt mot honom, som om hon ville ta honom i sin famn.
- Ja mor, jag kommer! Nu reste sig Arthur ostadigt upp för att gå fram till henne, men nu fanns hon inte där längre.
Arthur såg sig villrådigt omkring. Vart hade mor försvunnit? Hon hade ju suttit här alldeles nyss. Han svängde på huvudet, åt höger, åt vänster och sedan snurrade han runt, runt i rummet, var fanns mor?
En klar blixt sken upp i rummet, och åskan dånade öronbedövande till igen.
- Mor, vrålade Albert och rösten skar sig av fruktan. Mor! Ropande föll han ner på golvet och blev liggande på sidan och kved.
I dörröppningen till finrummet stod Jane bredvid doktor Hill. Doktorn nickade bekräftande mot henne.
6 kommentarer:
Nu är det visst fylledelirium på G också. Bara han inte hinner få krapula, för vanföreställningarna i krapulan är två miljoner gånger värre. Själv har jag sett både änglar och demoner i fyllan, så jag vet. Men det är inte allt förlorat ännu. Jag själv är levande bevis på det konstaterandet.
Nu har Arthur supit så han tappat all verklighetsförankring. Samvetskvalen plågar honom. Nåja, nu blir han inlagd på hospital han också.
Propaganda: Ja, hoppas att han inte hinner få krapula då, fast det ser ju hotfullt ut eftersom doktorn står i dörren.
Det kommer väl säkert till en vändpunkt nu, hoppas till det bättre, för sämre kan det väl knappast bli :/
annepauline: Arthur är totalt borta, ja. Och man hade ju trott att han skulle bli inlagd på hospital nu, med doktorn väntandes och allt. Men oväntade saker dyker upp och komplicerar till det.
Ja jisses vad hemskt, hoppas allt reder upp sej för Arthur!
Daniel: Ja, för Arthur har ju verkligen gått ner sig, tänk han hade ju kunnat leva som en rik herre nu i det fina huset, ifall han hade skött sig.
Istället lever han som ett bottenslagg, och Jane`s pappa; han ser rött när han tänker på Arthur, och vill ha ut Arthur ur Janes liv.
Btw: jag brukar läsa din blogg, den är välskriven, skitbra, och verkligen personlig. Mycket läsvärd :)
Jaha nu åker väl Arthur också in på hispan.
Skicka en kommentar