Arthur och Olof gjorde sig beredda att gå av fartyget. Äntligen hade de nått Sverige! Olof kände sig lättad, det hade inte varit någon lätt resa. Tidvis hade det varit hård sjögång, och då hade Arthur varit så rädd, och bara klamrat sig fast vid Olof.
Arthur stod bredvid Olof och trampade i den stora folksamlingen, han kände sig också lättad över att vara framme. Han hade känt sig så instängd på fartyget, ibland hade han trott att han höll på att bli tokig på riktig.
Nu började folkmassan trycka på bakifrån, alla hade bråttom i land. Olof höll hårt i Arthurs hand för att inte tappa bort honom. Ett litet barn skrek i sin mammas famn, när mamman höll det hårt intill sig. Två små pojkar blev rädda när folkmassorna trängde på, och började gråta. Plötsligt undrade Arthur hur hans egna små pojkar hade det nu.
Ingrid hade visst hamnat på hospital. Hur hade det kunnat gå så utför med henne? Hon som hade varit ett så rejält fruntimmer. Och pojkarna bodde visst hos en av Ingrids släktingar här i Sverige; Alina.
Nu skulle han själv ta hand om sina pojkar! Det var det minsta han kunde göra nu, efter alla år som frånvarande. Alina skulle han också betala för pojkarnas uppehälle, när han väl fick ihoptjänat pengar.
Förresten hade han redan pengar, insytt i fodret på sin väst. Hur virrigt och konstigt allt än hade varit under den sista tiden i Amerika, hade han ändå sett till att komma över pengar.
Predikanterna från väckelserörelsen, hade under de senaste åren frivilligt gett honom pengar. Arthur visste, att det var för att de fruktade honom. Av Janes far hade det inte heller varit svårt att förskingra pengar. Till och med från Jane hade Arthur stulit pengar ur hushållskassan.
Nu slapp de äntligen att gå i land av fartyget. Vad härligt det kändes med fast mark under fötterna, när de gick över landgången. Äntligen fick de stå på svensk mark, och den kalla höstvinden blåste i deras ansikten.
Arthur och Olof släppte ner packningen i gräset. Gula, våta höstlöv glänste i den bleka höstsolen, och Arthur slogs över hur vackert allt var. Han drog att djupt andetag, och kände hur glädjen spred sig i kroppen. Förvånat tänkte han, att det måste vara många år sedan han sist hade känt sådan här lättnad.
4 kommentarer:
Han är då förslagen så det räcker mellan varven den gode Arthur. Nå, någon lycka fann inte han i Amerika. Nu blir det spännande att se hur mötet med sönerna avlöper. Och om Ingrid verkligen är helt bortom räddning,jag tror inte att hon är det om hon skulle få rätt hjälp.
Ja Arthur har knyckt pengar igen då sin vana trogen. Men bra var ju det om han ska börja ta hand om Albert och Gunnar nu.
annepauline: Nej Amerika blev nog en flopp för Arthurs del. Och poljkarna tänker han ju ta sig an nu, får se hu det blir med det :/
Och ja. Ingrid har blivit dåligt behandlad på hospitalet. De ser henne som inte värd att satsa på, eftersom hon har rymt från äktenskapet, har en stupid son och en gökunge.
Kent: Ja Arthur har samlat på sig pengar under årens lopp, han. Albert och Gunnar väntar ju sig att han är en rik herre, kanske de inte är helt fel ute heller ;)
Jag trodde det var kört för Arthur men det kanske ordnar sig i allafall.
Skicka en kommentar