Arthur och den vackra, unga kvinnan promenerade längs stadens dammiga huvudgata. Kanske var det dumdristigt att synas ute såhär tillsammans, men Jane hade bara skrattat och kastat med sina mörka lockar, och de mörka ögonen glittrade.
Sedan hade hon sträckt sig upp på tå och gett Arthur en smällkyss på kinden. Skulle de inte bli man och hustru, kanske! Vad var det då för fel i att tillsammans gå ut för att köpa en riktig finkostym till Artur.
Jane tyckte att Arthur var alldeles för blygsam. Inte ens en finkostym ägde han! Det borde väl varje karl äga, speciellt i Janes kretsar var det alldeles ofattbart att inte ens äga en riktig kostym.
Jane var nitton år, och dotter till en av de rikaste affärsmännen i stan. Och nu skulle hon bli gift också, Arthur var verkligen den rätte för henne. Det skulle också far komma att tycka, när han väl fick träffa Arthur.
Kanske skulle far först muttra något över att Arthur inte var god nog, invandrare som han var. Men Arthur hade ju kommit sig upp, eget hus och hemman hade han ju! Fina vänner hade han också från kyrkan, och de riktigt högaktade honom. Arthur verkade vara som någonslags högre chef över dem.
Så det var väl klart att far skulle tycka om Arthur! Jane kunde inte fatta varför Arthur inte var lika entusiastisk över giftermålet som hon själv var. Han sade bara att de inte behövde ha så bråttom.
Men nu växte det lilla livet i Janes mage, och nu kunde Arthur inte längre dra ut på det.
Jane höll Arthur ännu stadigare under armen, där de gick på den dammiga gatan. Hon log lyckligt, det var bara bra att babyn hade blivit till redan nu, vilket perfekt sätt att fånga Arthur på förrän någon annan kvinna hann före.
Det gällde att hålla sig fram, så fick man den bäste!
4 kommentarer:
Han är visst och ynglar av sig lite här och var han. :P Huhu.
Propaganda: Ja, och jag fattar inte vad kvinnorna ser i honom. Tjuv, mördare, alkoholist, bedragare, äktenskapsbrytare...
Men voi, voi, den här Arthur, han kan konsten att ställa till det. Jane kanske är ensamt barn i sin familj? Ensam arvtagerska? Då ser väl Arthur snart chansen att låta Jane´s far "förolyckas", så ärver Jane och Arthur allt...men först lär det nog bli lite duster med Jane´s far, antar jag. Och Jane är ung, dum och naiv...
annepauline: Japp, Jane är enda barnet till en slipad knös och hans fru.
Och vad Arthur kan hitta på vet man ju aldrig, för honom kastar det ju jättesnabbt.
Ung, dum och naiv; det är precis Jane i ett nötskal. Bara en sådan sak som att se Arthur som den bäste man kan få ;)
Skicka en kommentar