Arthur stod nere vid hamnen, och spanade ivrigt ut mot havet. Han kände knappt av den kalla blåsten, fastän han var alldeles röd om öronen. Det var idag hans son skulle komma! Äntligen!
Som han hade väntat på att Albert skulle komma sig iväg till Amerika. Det hade varit krångel med båttrafiken, och det hade räckt länge innan allt var ordnat. Arthur visste inte till sig av lycka nu, när fartyget äntligen syntes som en liten prick där ute på det öppna havet.
Först hade han inte riktigt vetat hur han skulle ställa sig, när brevet från Emmy kom. Ingrid hade inte alls blivit så glad som han hade förväntat sig, över att få höra om Albert. Först hade hon inte ens velat ta emot honom i deras hus.
Väckelserörelsens predikanter hade tillslut övertygat Ingrid om att Arthur gjorde rätt i att ta hand om sitt eget kött och blod. Arthur hade känt sig lättad över att väckelserörelsen hade lett honom på rätt väg.
Det kändes bra att hans pojke skulle få komma till ett kristet och rättskaffens hem! Kanske pojken skulle bli en framtidens predikant, till och med.
Ingrid verkade må sämre och sämre av att hon inte lyckades bli gravid igen. Predikanterna hade rått henne att rannsaka sig själv över de gamla synderna. När hon hade rannsakat sig själv tillräckligt, skulle hon säkert välsignas med ett nytt barn.
Arthur tänkte, att det säkert skulle göra Ingrid gott att Albert kom in i deras hem. Nu skulle hon ju ha en pojke att slösa sin moderskärlek på.
6 kommentarer:
Jag hoppas det blir ändring över huvud taget, att Albert på nåt sätt lyckas få Arthur att skita i religionens gift. Det här var en bra tid för socialismen. Kanske kan de alla bli socialister istället! Hähä. Men tja, i Amerika kan den saken bli svår.
Jag planerar också en berättelseblogg förresten, som din, och som Alkoholisternas blogg en gång i världen, men jag vet inte ännu vad det ska handla om...
I alla fall blir det väl Blogger i så fall för mig också.
Detta är som bäddat för problem. Albert kommer till en far han inte alls känner och han har blivit tvingad att lämna sin mor. Ingrid kommer säkert att ha svårt att ta honom till sitt hjärta. Predikanterna gör allt de kan för att kuva henne. De förlåter glatt Arthur hans synder eftersom de i honom ser en utmärkt "mjölk-ko".
Propaganda: Arthur gör allt för att introducera Albert i väckelserörelsen. Albert är bara ledsen och vill hem till sin mamma istället.
Socialister, tjaa...
Och ja, starta upp en berättelseblogg du också :) Du om någon borde väl kunna det!
Hitta bara på något som den ska handla om nu :)
När jag började skriva om Arthur, visste jag inte alls hur länge jag skulle skriva om honom. Jag trodde inte alls att jag skulle hålla på så länge som jag redan har gjort. Historien växer liksom fram efter hand.
Blogger är nog riktigt bra att skriva på, det finns en hel del funktioner, och trevlig layout.
annepauline: Det finns inget annat än problem just nu i den där familjen. Ekonomiska problem, problem med Albert som inte är den glada, lyckliga son som Arthur hade förväntat sig, Ingrid, som i Arthurs tycke är alldeles för uppstudsig mot predikanterna och aldrig tycks hon bli gravid heller...
Jag hade tänkt skriva små fantasy-berättelser, kanske. För fantasy-genren är en som intresserar mig med fantasiländer, egna språk och kulturer och folkslag och så vidare, men att ge ut fantasy-berättelser i tryck skulle vara för mig omöjligt eftersom jag varken har tid eller möjlighet att koncentrera mig på sånt och dessutom finns det andra som gör det så mycket bättre. Men som blogg kanske det skulle funka.
Propaganda: Det är klart att det skulle fungera som blogg :) Då kan man ju sluta skriva när man själv tycker, om man känner för det, och då är det ju inget mera med det.
Fantasy tror jag skulle bli jättelämpligt för dig. Du har ju erfarenhet av dataspel, och säkert också av film angående ämnet. Fantasy i sig är också mycket intressant, det finns ju väldigt lite begränsningar där...
Skicka en kommentar