måndag 25 maj 2009

Albert och Gunnar, vintern 1928

De två duktigt påpälsade pojkarna gick sida vid sida på den smala igensnöade vägen. Ibland manade den större pojken på den mindre att gå snabbare, men det ville inte lyckas eftersom den lilla pojken hade ena benet kortare än det andra.

- Kom nu Gunnar, vi måste hinna hem innan det skymmer, sade Albert med hög röst intill Gunnars vänstra öra.
- Ja, ja allt är så vitt här, jag ser nästan inte vägen alls, sade Gunnar och försökte mödosamt se vägen framför dem.
- Håll mig i handen, så går det bättre, sade Albert och ångrade genast att han hade manat på sin lillebror. Han tog Gunnar i handen och saktade ner farten lite, det var ju svårt för Gunnar att gå snabbt, när han hade ena benet kortare än det andra.

- Ptrroo!! Båda pojkarna ryckte till inför det oväntade ljudet bakom dem, plötsligt hade det dykt upp en häst med släde bakom dem. Albert föste Gunnar mot sidan av den smala vägen, för att ge plats åt hästsläden.
- Är ni inte kloka ungar, gå så där mitt på vägen och drömma! Mannen som satt på hästsläden spottade av ilska och viftade med hästpiskan. Han var högröd i ansiktet.
- Få nu undan det stupida missfostret, vad går du här och vallar honom på vägen för? Mannen trängde upp pojkarna i snödrivan, och de undgick nätt och jämt att bli påtrampade av hästen.
- Horungar, ropade han efter sig med hög röst när han piskade fart på hästen igen. Hästen gnäggade uppgivet och satte fart, och de två pojkarna lämnade att stå kvar i snödrivan.

Den lille pojkens enfaldiga ansikte fick ett betänksamt uttryck.
- Du Albert, vad betyder horungar egentligen?

Albert svarade inte, men hans ögon lyste av hat när han såg efter den försvinnande slädskjutsen.

4 kommentarer:

Kent sa...

Jävla idiotgubbe och piskar hästen gör han också hoppas att Albert tar itu med honom om några år!!

annepauline sa...

Horunge. Det ordet hörde man in på sexti- kanske sjuttitalet. Dumma, enfaldiga människor.- Gunnar verkar i alla fall både se och höra lite grann och dum verkar han verkligen inte vara. Men här läggs grogrunden till ett livslångt hat till mänskligheten, hur Albert kommer att hantera det återstår att se. De har det inte lätt de små krakarna.

Smörblomma sa...

Kent: Japp, det är en sådan där som lyfter upp sitt eget ego genom att hacka på försvarslösa.

Jag tror nog att Albert tar itu med honom, det var nämligen inte första gången idiotgubben var elak mot honom. I byns affär brukar han inför alla människor håna Albert och Gunnar. Skittyp.



annepauline: Som sagt; dum och enfaldig är skittypen. Dessutom är han också pompös, bara för att han råkar vara avlägset släkt med byns doktor.

Gunnar, ja. Han är inte alls så stupid som han vid första anblicken verkar vara. Man kan säga att skenet verkligen bedrar, det är en riktigt intelligent pojke. Men han dras med mindervärdighetskomplex på grund av sitt utseende och ursprung.

Albert dras också med stora minderärdighetskomplex, och har därför en ganska snedvriden verklighetsuppfattning.

Tommy sa...

Vad elaka folk kan vara. Men det brukar slå tillbaka.