tisdag 26 maj 2009

Albert och Gunnar, våren 1928

Den kalla vårvinden blåste friskt bakom ladan där de två pojkarna högg ved. Den större klöv veden, och den mindre staplade upp den i en stadig hög. Det var kallt om deras fingrar och öron, men tant Alina hade sagt att veden måste klyvas färdigt idag.

- Du Albert, kommer mamma någonsin att komma hem från det där hospitalet? Gunnar skuffade upp mössan i pannan och koncentrerade sig på att få vedhögen rak och fin.
- Det tror jag inte, hon är ju sinnessvag och kan inte ens prata längre. Albert klöv hårt med yxan så att vedklabbarna flög åt varsit håll.
- Som en liten baby då? Gunnar var förvånad, hade mamma blivit liten igen?
- Nej, men hon är galen, tokig. Jag hörde när tant Alina berättade för en annan tant i affären, att mamma sitter ju bara på golvet där på hospitalet och muttrar. Hon kan inte ens äta själv längre, hon bara klottar med maten. Albert tog fram sin näsduk och torkade sin rinnande näsa.
- Precis som en liten baby då, sade Gunnar förundrat.

- Pappa då, varför kommer inte han hem från Amerika och tar hand om oss, frågade Gunnar vidare.
- Jo men det kommer han att göra, han måste bara tjäna ihop tillräckligt med pengar först.
- Kommer han att komma hem? Nu var Gunnar riktigt förvånad, det här var verkliga nyheter för honom.
- Jaa, det är ju klart att han kommer... Han är rik skall du veta, en riktigt fin herre är han. Ett riktigt stort hus har han, och många dollar på banken. Men han vill tjäna ännu mera, och så vill inte folket i Amerika släppa iväg honom heller, han är en bra affärsman skall du veta. Han är högt uppsatt där.

Gunnar satte sig ner på en sten för att smälta allt det nya han just hade fått höra.
- Hur kan du veta allt det här, frågade han tillslut.
Albert klöv några vedklabbar och spottade i marken. Gunnar väntade tålmodigt, vad spännande allt var!
- Det skall du inte bry dig om, sade Albert till slut. Du skall inte fråga så mycket, du är ännu för liten för att fatta.

4 kommentarer:

Propaganda sa...

Ojoj. Bara de inte alla mister förståndet nu då. Den ena har utanför kroppen-upplevelser och den andra sitter på golvet och gungar.

Smörblomma sa...

Propaganda: Just det. Det är ju rena undret att de två barnen verkar ha förståndet i behåll.

Det är faktiskt tant Alinas förtjänst, tänk att hon har tagit hand om dessa två. Och så fattigt de har det, de lever riktigt på svältgränsen, från Arthur har det inte synts till några pengar alls överhuvudtaget.

annepauline sa...

Albert fantiserar rena önsketänkandet för sin halvbror. Det är synd om Ingrid faktiskt är förlorad, men hon blir väl så nerdrogad på hospitalet så hon inte har en chans att repa sig. Får se hur länge Alina orkar. Arthur, den lurken, borde faktiskt ha ett kok stryk, lite pengar kan han säkert undvara till sina söner nu när han gift sig rikt och allt.

Smörblomma sa...

annepauline: Ja, och Gunnar tycker att detta har blivit riktigt spännande, och väntar nu bara på att rike far skall dyka upp.

Den dagen Alina inte längre orkar, är det väl rännstenen som väntar för pojkarna, för från Arthur hörs det inte ett livstecken.