måndag 25 juni 2012

Pansarhjärtats synops slingrar sig som en röd tråd bland stickig väv

Pansarhjärtat håller sakta på att ta form. Det är ett drygt jobb som kräver allt mera ju längre in i skrivandet man kommer. Nu gäller det ju också att driva den stackars familjen framåt i berättelsen så att de inte bara blir sittande där förstenade av sorg boken ut. Nej, så var verkligen inte meningen.

Men lilla Ellen. Om henne kan man väl vänta sig vad som helst, en riktigt kallhamrad liten tjej som hon är. Hon verkar också hata Niklas, varför har ännu inte avslöjats. Som det är nu är det heller ingen i familjen som riktigt märker hur det står till där, då alla är så upptagna av sin egen sorg.

Ja, ja. Världen är grym.

6 kommentarer:

Fenixmonas sa...

Nu har jag läst in mig och du skriver väldigt bra! Jag riktigt känner föräldrarnas smärta! Kram!

Nett sa...

Duktiga du på att skriva, du måste bara få ner det i bokform med :) Kram

Tommy sa...

Längesedan jag var här, men nu har jag läst allt och du skriver fantastiskt bra.

Ellis sa...

Ser fram emot att läsa mer om familjen och vad som kommer att hända med dem alla! =)
Kram Elenor

Ninja sa...

Du verkar ha många idéer som kommer att ta form....

Blommen sa...

Går i väntans tider, min vän, tack för dina ord och ditt stöd! Allt ordnar sig nog, det är blott en tidsfråga... Skriv nu vidare, du som kan... Kram!