onsdag 13 juni 2012

Om hur man skriver Pansarhjärtat



N är tillbaka! Nico alltså, inte Pansarhjärtats Niklas även om han naturligtvis stod modell för skrivandet i Pansarhjärtat. Min egen son Nico som fick i studentgåva en resa till Turkiet, dit han reste på egen hand med åtta av sina kompisar.



Det värsta som kan hända en som förälder är då man skickar iväg sitt nyligen myndiga barn ut på egna vägar och oroar sig för det. Den unga måste ju få pröva sina egna vingar, minns själva hur det var när man var nitton!

Vad man inte som nittonåring visste eller räknade med var våndan, föräldrarnas våndan, om hur den unga ska klara sig där ute i (arab)världen. Visst vet man som nittonåring om att föräldrarna oroar sig ju hit och dit och alltid, men den faktiska våndan föräldrarna lever med när man är borta och på egen hand vet man ingenting om.

Därför var det lätt att börja skriva på Pansarhjärtat när N hade rest iväg. Om det som hänt i boken hade varit verklighet som hänt för mig, hade jag säkert blivit som bokens Anna. Helt sanslös och börjat blanda ihop fantasi och egna önskningar och verklighet. En vilja att räcka till för de två övriga barnen och inte klara av det. Ett äktenskap som är i skör gungning.

Nu består skrivandet av Pansarhjärtats fortsättning av att jag kan försätta mig i situationen att min son faktiskt dog i en flygplanskrasch, istället för att jag ju får fortsätta att ha honom levande, tack gode gud för det!

Får se hur jag lyckas med det. Början av historien var lätt att skriva då jag levde med våndan, osäkerheten över att släppa honom ute på egna vingar.


4 kommentarer:

Ninja sa...

Jag tror du kan skriva.....låt det flöda.....ord går alltid att redigera.

Ellis sa...

Skönt att han kom hem välbehållen då! =)
Det går säkert bra med ditt skrivande skulle jag tro, du är ju så bra på det!
Kram Elenor

Nett sa...

Du är jätteduktig på att skriva, och att barnen börjar att bli vuxna och tar sig ut på egen hand eller med kompisar oroar varje mamma mer eller mindre. Kram

Augusta sa...

Det är hemskt! Vet själv för min dotter är ju 17 år. Bara en utekväll till kl 24.00 gör mig galen :)

En fråga: är man myndig i Finland vid 18 eller 19 år? Här i Sverige är det 18.

Trevlig helg! Kram