lördag 20 mars 2010

Konstnärinnan på Strandgatan, del 3

Såja. Mannen med de starka händerna stod på stranden och andades andfått. Han hade jobbat snabbt, och nu var han klar. Av kvinnan han just hade dränkt syntes ingenting längre.

Med stor möda hade han simmat ut med henne under ena armen, och släppt ner henne att sjunka ungefär tjugo meter från stranden. Ekan hade han låtit ligga kvar upp och nervänd, han hade bara föst ut den lite längre i vattnet. Snart skulle den ändå driva i land här, en bit längre bort.

Mannen blåste på sina iskalla händer. Kylan gick genom märg och ben genom hans våta kläder. Vinden hade friskat i, kanske var det rent av snö i luften. Nu måste han snabbt härifrån och få på sig något torrt. Han kände knappt av den isande kylan, han var så upphetsad.

Allt hade gått perfekt. Så enkelt det hade varit. Han kastade en sista svepande blick runt sig, för att se att allt var i ordning och började gå bort från stranden och upp mot skogen. Han log segervisst.

Allt hade gått perfekt.

---Fortsättning följer---

5 kommentarer:

Fenixmonas sa...

Å´fy...varför gjorde han detta...hade han något otalt med henne...Spännande! Han kommer ju inte att klara detta förståss...hon kanske rent av tar sig i land på något mirakulöst sätt...Kramiz

Fenixmonas sa...

Javisst är det kul med nya vänner! Kristina är helt ny i bloggvärlden och behöver lite hjälp också!
Idag vann jag något jättefint! Jag blev så glad!! Kramiz

Ellis sa...

Snacka om att iskallt mörda, hmm.. undra vilken orsak han hade till det!
Sol och moln om vartannat här, men varit varmt ute i alla fall!
Kramar

Nett sa...

Hna kan le segervist men inte länge till hoppas jag. Kram

Tommy sa...

Stackars man. Nu får han väl lunginflammation och dör:)