Konstnärinnan på Strandgatan, del 1

Oktober eftermiddagen var vacker men bitande kall. Från det öppna havet blåste en svag, isande vind in över den vackra skärgårdstomten och det stora, vita huset. Ett vackert, pampigt tvåvåningshus, ett lusthus, förråd och vedlider, under sommarmånaderna var stället ett riktigt paradis. Nu var alla utemöbler insatta i förrådet, sommarblommorna undanstädade, och husen såg ödsligt igenbommade ut i väntan på vintern.

I ekan nere vid stranden, kämpade en kvinna i femtioårsåldern med att få loss repen som båten var förtöjd med vid bryggan. Såja, tänkte Anja, när hon äntligen fick loss dem. Nu var det bara att ro runt ekan till andra sidan av bryggan, så kunde hon lätt dra upp båten i sanden där. Sedan kunde någon, i värsta fall Arne, komma och hjälpa till med lyfta in båten under tak till vintern.

Anja pustade och drog ner dragkedjan i täckjackan. Hon kände sig riktigt svettig nu, det var tungt att ensam städa undan allt till vintern. Men Anja klagade inte, det var ett kärt bestyr att ta hand om sommarstället på bästa sätt i brist på annat, ensamstående som hon var.

Hon fattade tag i årorna och började ro utåt och runt bryggan. Det gick tungt att ro, vinden låg på ordentligt fast den verkade så svag. Det var svårt att slippa fram alls, men Anja kämpade på.

--- fortsättning följer---