Ingrid satt mitt emot Alina på en hård pinnstol i hörnet av det stora dagrummet. Runt omkring dem hördes ett evigt surr och mummel från de övriga patienterna, samt ljudet från sköterskans steg när hon gick runt i rummet.
Ingrid satt och såg på Alina, men hon bara teg och blängde irriterat mot sköterskan som inte kunde gå ut ur rummet. Till slut fäste hon blicken på Ingrid och log ansträngt.
- Ingrid, Arthur har återvänt till Sverige. Ja det är sant, och han har lovat att han skall ta hand om pojkarna. Så småningom kommer han väl att vilja träffa dig också. Hör du vad jag säger? Alina talade med viskande röst, för att undvika att sköterskan skulle höra dem.
Med uttryckslöst ansikte satt Ingrid och såg rakt fram, vad var det egentligen Alina sade? Hade Arthur kommit hem? För att ta hand om henne och pojkarna?
Alina flyttade sig närmare Ingrid. Försiktigt satte hon sina händer på Ingrids knän och skakade om dem lätt.
- Ingrid. Arthur har kommit hem. Han skall inte återvända till Amerika, han skall stanna här. Förstår du vad jag säger?
Ingrid såg tomt framför sig, och rörde inte en min i sitt ansikte. Hade Arthur kommit hem till henne? Var han inte död då, som sköterskorna hade berättat för henne? Levde Arthur?
Nu kom den barska sköterskan fram till Ingrid och Alina, och sade med bestämd röst att det nog var bäst att Alina gick nu. Ingrid var ju inte van vid besök, och blev lätt upprörd efteråt. Hon kunde bli ohanterlig, och börja skrika och kasta saker runt sig. Sedan skulle hon kanske också bli orolig till natten, och sköterskorna skulle bli tvugna att binda fast henne.
Alina steg uppgivet upp från sin stol. Ingrid hade säkert inte förstått någonting av vad Alina hade haft att berätta, hon satt ju bara där och såg tomt framför sig.
Sköterskan manade hastigt iväg Alina ut ur rummet, och Ingrid satt bara och glodde framför sig. Sköterskan hysjade till de mumlande patienterna i rummet, och föste hastigt ut Alina i hallen.
Ingen av dem såg att tårar rann nerför Ingrids kinder, och att hon snöt sig i sin klänning.
4 kommentarer:
Kuän vi fö litte nise sömuärrrhen 9002 i stelet tuäk. Ö tuä burtt den derrrh hemmskuä mösejkken ö set en litte röknröööööööl i stelet suäkruän.
Anonym: Du skulle bara veta, nise är hela tiden på G och försöker överta datorn för att skriva något om sig själv! Och så har han också alla att fotografera sig själv i ett kör, så att han skall få bilder på sig själv att lägga in :/
Och röknrööööl, coming right up...
Hmmm, Ingrid har visst förståndet i behåll, får se nu om hon rentav repar sig på egen hand, hon borde ut från hospitalet så fort som möjligt. Men det finns förmodligen typer som ser till att hon ska hållas där och drogas ner?
annepauline: Ingrid har sina bättre stunder, även om hon har svårt att tygla sina raserianfall, som hon får ibland. Fast man kan ju också fråga sig hur hon behandlas där på hospitalet :/
Klart bättre skulle hon tillfriskna om hon slapp ut från hospitalet, men där hålls hon som sagt inlåst.
Rafael och hans familj ser till att Ingrid fortsättningsvis hålls inlåst på hopsoitalet. Det var ju Rafael som Ingrid mejade ner med lien, när han hade förgripit sig på Albert.
Alina har inte riktigt modet och kampviljan att strida för Ingrids rätt, och dessutom tror hon ju att Ingrid har blivit sinnessjuk på riktigt. Det har iallafall Rafaels familj spridit ut på byn.
Skicka en kommentar