Hälsoblogg

Beroenden...

Idag skall hälsobloggen handla om beroenden. Det finns ju olika sorters beroenden: spelberoende, internetberoende, sexberoende, matberoende, socker (kolhydrat) beroende, alkoholberoende, nikotinberoende, knark... Och många fler.

De har alla en gemensam nämnare: de har oss i ett starkt grepp, och släpper oss inte fria så där bara. Bara det där, att vi vill sluta med*** räcker sällan till. Det behövs mycket mera till än så.

I omgivningens ögon är den beroende ofta "karaktärssvag". Ifall det är fråga om sockerberoende, och den beroende är ordentligt överviktig, tänker många så här: det är ju "bara att sluta köpa hem godiset". Eller "överväg en gastric by pass operation".

Som enda åtgärd mot övervikt, är en gastric by pass operation knappast lösningen. Det behövs mycket mera till än så, men det kan vi ta en annan gång.

Hur blir man då fri från ett beroende? För det går ju att bli fri, många har ju slutat röka till exempel, så som jag själv en gång för länge sedan.

Hur går man tillväga då? Att bara vilja sluta räcker ju inte.

Nej, det gör det inte, men det är en bra början. Nästan alla som röker finns i den gruppen, men de har inte (ännu) kommit längre.

Som jag ser det, går det till så här: Man blir bara så jävla trött, på det där jävla beroendet ( i mitt fall nikotin) som man inte kan vara utan en endaste dag. Och är man utan det, så tänker man i stället på det hela tiden.

• Man besluter sig alltså. Det är steget längre än att bara vilja.

• Man gör upp en strategi. Hur skall jag gå till väga? Utan strategi famlar man i blindo, när nikotinbegäret sätter in. För det gör det, och då måste man veta vad man skall ta sig till, annars faller man av här.
  

• Man gör upp en dead line. Alltså, ett datum för när ens nya fria liv från beroendet kan, och skall börja. Hur vägen dit ser ut bestämmer man själv, det vill säga, ens strategi.

Så enkelt är det. Och samtidigt så svårt.

Ändå lyckas det ifall att man har bestämt sig på alla dessa tre punkter, och också håller sig till vad man har bestämt. Ifall det inte gick, var det på någon av dessa tre punkter som det brast.

It is never easy. För mig krävdes det hur många försök som helst, innan jag fattade att det är så här som jag måste gå tillväga.

Det är drygt tio år nu sedan jag jag lyckades. Ett återfall har jag haft, och det tog mig fyra månader att få fram den rätta beslutsamheten att avsluta vanan igen. Sedan var det lätt, för jag visste hur jag skulle gå tillväga. Jag byggde alltså upp en strategi, och satte upp en dead line; ett datum när jag skulle vara fri från beroendet. Och det lyckades.

Ändå vet jag, att jag kan trilla dit igen när som helst, fast det har gått flera år nu. Därför måste jag hålla mig borta från alla nikotinpreparat: tobak, snus, nikotintuggummi, nikotintabletter, nikotinplåster, what ever; de verkar alla på samma sätt.

Som före detta beroende kan man inte "bara testa", här gäller allt eller inget. Jag vet att det finns vissa som kan feströka, efter att ha slutat röka, men för mig skulle det aldrig lyckas. Det är heller inte något som jag eftersträvar, jag är glad över att jag har lyckats bryta vanan.

Känslan att man inte längre är fast i beroendet, att man lyckades ta sig ur det, är en stor segerkänsla. Man har återtagit kontrollen över sitt liv, vilket beroende det än må gälla.