Arthur och Olof satt på sängarna i det lilla pensionatrummet, där de hade bott sedan de kom till Sverige. Olof var otålig, redan om en vecka skulle han resa tillbaka till Amerika. Ännu hade Arthur inte företagit sig någonting alls, angående om att kontakta sin familj. Olof började bli orolig, det skulle inte gå att lämna Arthur ensam här när han reste, då skulle Arthur genast bli nersupen igen.
- Du måste kontakta Alina, hon väntar ju att du skall ta hand om pojkarna nu. Det blir inte till något att sitta här varje dag, och stirra i väggen. Olof strök med handen genom sitt hår, reste sig upp och började gå runt i rummet.
- Jaa, fast jag vet ju inte hur jag skall göra, sade Arthur försagt, och gned sina händer mot varandra.
- Du måste ju åka dit! Olof stannade tvärt upp med sitt gående, och for ut med armarna i en vid gest.
- Ja, men... Jag vet inte... Arthur såg ner i golvet, och kände hur skammen brände i ansiktet. Hur sjutton kunde han vara så här feg? Han hade tänkt, att genast han kom till Sverige skulle han ta pojkarna till sig. Nu hade han istället suttit här på pensionatet i nästan ett halvår, som en riktig fegis.
- Imorgon är det du och jag som åker hem till Alina och pojkarna, så ni får komma överens, sade Olof plötsligt och bestämt. Vi åker redan från morgonen, så får vi det överstökat. Olof stannade upp framför Arthur, och såg stadigt på honom.
- Jaa.., svarade Arthur tvekande och flackade med blicken åt sidan.
- Så blir det, sade Olof och satte sig beslutsamt ner på sin säng. Vi får hoppas att pojkarna är hemma, så att de också får träffa dig.
4 kommentarer:
Men nog har han urartat till en riktig ynkrygg den här Arthur, han som var så handlingskraftig från början. Men nu skäms han förstås. Det blir otroligt spännande att se hur mötet med sönerna avlöper. Det kan egentligen bli hur som helst, Albert har knappast de bästa minnen av sin far.
Ja jävla fegis att sitta där och darra. Fårse om han ens kommer sig iväg han kanske drar huvudet fullt istället.
annepauline: Ja tänk hur Arthur som ung pojke planerade sin Amerikafärd, vilka omständigheter han hade att brottas emot, och ändå kom han sig iväg till Amerika!
Och nu, då. Suttit på pensionatsrummet i ett halvår, utan att ha kommit sig för någonting!
Ja, och nu är han jättenervös, men Olof är bestämd. Arthur skall iväg för att träffa sönerna NU.
Kent: Fegare än det fegaste lamm är Arthur. Han skulle väldigt gärna ta sig en fylla nu, och smita från allt.
Men så blir det inte, han får tåga iväg till Alinas stuga tillsammans med Olof spiknykter och allt.
Blir spännande att se vad som händer när de träffas.
Skicka en kommentar