tisdag 16 juni 2009

Alina, vintern 1930

Vinterkvällen var kall och snöyran ven runt knutarna på den lilla stugan. Inte en människa vågade sig utomhus en sådan här kväll, och Alina såg bekymrad ut där hon stod och såg ut genom köksfönstret. Hon visste att natten skulle bli kall, kanske så kall att vattnet i ämbaret på köksbänken skulle ha frusit till is innan morgonen.

Gunnar låg i sängen och hostade och hostade. Bekymrat vände sig Alina mot honom, det lät inte alls bra med pojken. Han rosslade så djupt ner ifrån bröstet, och Alina var rädd att han skulle börja kännas het också. Man visste aldrig hur det skulle gå ifall Gunnar fick lunginflammation, han var ju trots allt lite klen av sig. Redan imorse hade hans panna känts lite varm.

Igen fick Gunnar en ny hostattack, och Alina gick fram till honom för att stöda upp honom så att han lättare kunde hosta upp slemmet ur lungorna. Så het hans panna kändes...

- Så ja, så ja, sade Alina när hon försiktigt lade ner Gunnar igen att halvsitta mot dynorna. Tror du att du orkar dricka lite, frågade hon, men Gunnar skakade bara svagt på huvudet.

I kökssoffan satt Arthur, och visste inte riktigt vad han skulle göra av sig själv. Han satt och såg ut genom det mörka fönstret, sedan ner i golvet, och sedan på sina händer som han satt och vred nervöst på.

Albert satt vid spisen, och blötte en trasa med kallt vatten som han sedan vred ur och gav till Alina. Med en tacksam blick mot Albert, tog Alina emot den kalla trasan och lade den på Gunnars panna.

Så glad Alina var över Albert, han var en sådan stöttepelare för henne! Annat än den där vekstaken där borta i kökssoffan, som bara satt och glodde ner i golvet. Hur kunde en sådan misslyckad karl ha blivit far till två så här fina pojkar?

Alina kände hur tårarna brände bakom ögonlocken när hon öppnade Gunnars nattskjorta för att svalka av det heta bröstet. Gunnars bröstkorg rörde sig ansträngt upp och ner, och han andades rosslande.

Alina torkade bort tårarna som rann nerför hennes kinder nu, och hon visste att hon skulle sitta uppe och vaka över pojken hela natten.

Tidigt imorgon skulle hon bli tvungen att gå iväg till sitt arbete, hon hade bråda tider nu som sömmerska. Borgmästarinnans klänning måste bli klar innan fredag, likaså doktorinnans. Albert kunde heller inte stanna hemma och vaka över Gunnar, Alina var noga med att Albert alltid skulle få gå till skolan.

Så fanns det ju Arthur då, men kunde man lämna honom ensam med Gunnar nu som var så sjuk, så sjuk...

Tänk om Gunnar dog. Aldrig, aldrig att Alina skulle förlåta sig själv om lille älskade Gunnar dog.

5 kommentarer:

annepauline sa...

Å nej, nu är det illa ställt med Gunnar. Hur ska Alina våga lämna Gunnar ensam med Arthur? Arthur passar väl på och tar livet av honom och skyller på sjukdomen sedan.

Kent sa...

NEJ!! Arthur får inte vara ensam med Gunnar han dödar honom säkert!!

Smörblomma sa...

annepauline: Alina är verkligen förtvivlad skall du veta. Men vad kan hon, byns fina fruar skall ha sina klänningar färdiga i tid.

De skulle inte alls ha förståelse för att Gunnar ligger dödssjuk ensam hemma.



Kent: Nej det skall vi väl hoppas att han inte gör! Herregud... Arthur har ju faktiskt mördat förr också. Men inte sin egen son, väl...?

annepauline sa...

Trevlig midsommar på dig. Ska bli spännande att läsa fortsättningen på berättelsen efter midsommar.

Smörblomma sa...

annepauline: Trevlig midsommar på dig själv annepauline! Här fyller vi vatten i badtunnan nu, utifall att, om vädret inte visar sig från sin bästa sida imorgon. Kan bli så att vi firar midsommar här hemma då.

Yes, berättelsen fortsätter nog :)