Alina gick längs den långa allén som ledde fram till hospitalet. Det var smällkallt och snödrivorna på båda sidor om allén var höga. Snön knarrade under Alinas skor, och hon hostade torrt och hackigt när hon andades in av den kalla luften i sina lungor.
Alina undrade hur det skulle stå till med Ingrid idag då. Skulle hon bara sitta och se ut genom fönstret och nynna, eller ännu värre; sitta på golvet och gunga på stjärten istället.
Och hur skulle hon reagera, när hon fick höra att Arthur hade återvänt till Sverige? Eller skulle hon reagera alls?
Nu stod Alina framför den höga, tunga ytterdörren till hospitalet och ringde på dörrklockan. Efter en god stund öppnades dörren av en äldre, barsk sköterska. Hennes gråsprängda hår var ihopdraget till en stram knut bak i nacken. De tättsittande mörka ögonen såg genomborrande på Alina, men Alina vek inte undan med blicken. Istället höll hon huvudet högt och ryggen rak, när hon klädde av sig kappan och sjalen innanför dörren.
- Ja, jag kommer för att besöka Ingrid. Alina gnuggade sina kalla händer mot varandra och blåste på dem.
- Är det något speciellt ärende Alina är ute i? Sköterskan stod kvar och hennes ögon var vaksamma nu. Det ryktades ju om att Ingrids man hade kommit tillbaka till Sverige, för att söka upp henne...
- Nej det är inget speciellt, det var bara länge sedan jag var hit och hälsade på henne, sade Alina och strök med händerna över kjolen. Aldrig att hon tänkte berätta för den här stränga harpan, att Arthur snart skulle dyka upp i byn.
- Ja, den här vägen då, sade den surmulna sköterskan till slut, och vaggade långsamt iväg mot en dörr lite längre bort, som hon låste upp med en nyckel från sin nyckelknippa.
När dörren till det stora rummet öppnades hördes ett monotont surrande. Där inne satt kvinnor i olika åldrar, klädda i sjaskiga kläder och alla hade olika slags ljud och hummanden för sig. Somliga satt på golvet och gungade, några satt på de hårda trästolarna, och några satt uppflugna i fönsternischerna.
Det luktade instängt, och svagt av matos i rummet. En gammal stupid kvinna reste sig upp från en stol, och kom springande med utsträckta armar och ett tandlöst leende, mot den barska sköterskan. Hon blev genast knuffad åt sidan av sköterskan, som istället vände sig mot Alina och sade:
- Ingrid sitter på golvet, där borta i hörnet. Fast jag tror inte att hon förstår vad du har att säga, det var länge sedan man fick ett vettigt ord ur henne.
Alina gick genom rummet med alla kvinnorna, några sträckte ut händerna mot henne och ropade något obegripligt. Andra satt och såg ner på sina händer och verkade inte ens märka att Alina kom in i rummet.
Alina stannade framför Ingrid. Ingrid satt på golvet och såg på sin hand, som hon vände fram och tillbaka, om och om igen och log inåtvänt.
Alina suckade, och visste att detta inte skulle bli lätt.
2 kommentarer:
Alina är en rekorderlig kvinna. Undrar om inte hon kan hjälpa Ingrid i alla fall. Ingrid är nerdrogad av medicin, hon skulle säkert repa sig om hon fick en chans men det skulle bli en tung tid tillbaka till livet. Kan och orkar Alina hjälpa Ingrid? Alina har mycket att klara av ändå, och frågan är om Arthur tar sitt förnuft tillfånga äntligen? Skulle inte vara en dag för tidigt, men, men, det finns en hel del tvivel om den saken...
annepauline: Alina vill hjälpa Ingrid, problemet är bara att hon tror att Ingrid redan är förlorad. Det kommer ändå att ske en ljusning för Ingrid, fast inte riktigt än.
Arthur för sin del håller på att samla mod, för att våga möta pojkarna och Ingrid igen. Han dras med väldiga samvetskval, och så är det ju spritproblemen också han har att tas med...
Skicka en kommentar