Och det hände sig ute på gatan i den lilla pittoreska byn nere i sydeuropa: Den solbrände mannen gick makligt längs den slingrande gatan ner mot torget. I hans väderbitna ansikte glänste svettpärlor då morgonsolen redan var varm. Efter sig drog han en kärra med allehanda prylar i, även om det mesta var fisk och grönsaker. Han var en torghandlare.
Emot honom på gatan kommer en solbränd pojke i tio årsåldern. Pojken dansar fram uppför gatan så det svarta håret gungar medan han nynnar på en låt. Han är helt i sin egna värld och den varma morgonluften vibrerar kring honom.
Det kunde ju inte gå annorlunda. Det var sammanhanget, ödet, som gjorde att det gick så. Det två, mannen och pojken kom emot varandra, mannen nerifrån och pojken uppifrån på den backiga, slingriga gatan. De kolliderade och bägge föll ner i gatan. Bra att det var morgon så gatan ännu inte hunnit bli stekhet. Värre var att mannens kärra stjälpte i kollisionen och hans fiskar nu låg utspridda längs gatan. Fiskarnas ögon blänkte i morgonsolen och fjällena skimrade.
Pojken sade: "Jag kan hjälpa dig att plocka upp."
9 kommentarer:
Fin text.
Fint.
Så kan det gå när inte haspen är på..
Fin! Målande detaljer, man känner fiskdoften.
Möten kan ju gå till på många sätt...
Bra!
Så målande fint du skriver...kan känna värmen och se dem framför mig. Kramiz
Fint möte ödet ville nå där. Kram
Charlotte: Tack :)
Skicka en kommentar