Mimmi, in memorian

Idag är det årsdagen sedan hon dog...


Vår älskade schäfer är död
Sov med änglarna, Mimmi

***

Som ett svart, litet knyte kom du till oss
Tio veckor gammal, med sträv päls och alltför stora öron
Ljusröd tunga med två bruna födelsemärken på
Mörkbruna, hängivna ögon som alltid var glada
Livet log

Du blev större och växte ikapp dina alltför stora öron
Vår stora, snälla vakthund med de mörkbruna ögonen som alltid var glada
Ute i skärgården hade du ditt paradis på jorden, du simmade i havet och fick springa fritt på tomten
Är du i paradiset nu, Mimmi?
Är pardiset för hundar en skärgårdsö där inga koppel behöver finnas?

När du var sex år gammal blev du sjuk
Du blev mager och hängig, och dina mörkbruna ögon orkade inte längre alltid vara glada
Orken försvann alltmer och dina ögon blev trötta och matta

Sjukdomen grinade illvilligt mot oss, den visste att den skulle segra

En solig och kall eftermiddag i april vann den sitt segertåg i din plågade kropp
Du andades inte längre, och dina mörkbruna ögon var tomma och utan liv
Den kyliga vårvinden kändes kallare än någonsin mot våra händer, när vi för sista gången strök över din vackra, svarta päls

Senare på kvällen hittade jag en tofs av din päls, som hade fastnat i din favoritbjörk nere i skogen
Jag plockade med mig tofsen hem

Hur är det i paradiset, Mimmi?

Vila med änglarna