tisdag 15 december 2009

Ett fyllos jul, del 6

Bo stod framför spegeln och drog några sista drag med rakhyveln. Han hade vattenkammat håret bakåt, och satt i lite pomada. Kanske borde han ha tvättat det också, men badhuset var inte öppet så här på julafton, och själv hade Bo ingen dusch.

Så. Det fick duga. Han hade lagt fram sina svarta byxor som han använde vid finare tillfällen, som vid begravningar, och så. Vita skjortan skulle ha behövt en tvätt, men det fanns det inte tid till nu. Istället hade Bo lite provisoriskt borstat bort några intorkade fläckar från framsidan av skjortan.

När Bo hade klätt på sig allt, tyckte han själv att han såg riktigt städad ut. Han satte också på lite rakvatten, för att dofta fräschare. Han stänkte lite rakvatten över kläderna också, som luktade unket av gammal smuts och instängd garderob. I förbifarten såg han en gång till på mobilen, att där inte fanns något missat samtal.



Eftermiddagen på julaftonen höll på att övergå i skymning, och nästan ingen var ute. Alla i småstaden satt inomhus och åt julmiddag, skrattandes och väntandes på tomten ihop med sina närmaste.

Ett äldre par kom gåendes längs gatan, i muntert samspråk med varandra. Efter sig drog de varsin pulka full med julklappar. Andedräkten stod som rök ur deras munnar, och snön knarrade under deras skor. Glada och förväntansfulla såg de fram emot julaftonskvällen tillsammans med sina nära och kära.

När de passerade kvinnan som huttrandes satt inne i busskuren, sneglade de lite i smyg på henne. Hon var ju full! Stank av sprit, och satt där och muttrade för sig själv.

Att sådana där inte kunde hållas inomhus, istället för att sitta här ute på allmän plats och supa. Och på julafton också. Fanns det inte något vettigare att göra?!

Det äldre paret skyndade förbi, och skakade snabbt av sig synen av den fulla, huttrande och muttrande kvinnan.

Anna-Lisa såg långt efter det äldre paret. Hon kände hur tårarna steg upp i ögonen, och en tår letade sig ner för kinden.

Hon tog en klunk till ur vodkaflaskan, och nu rann tårarna nerför kinderna på henne. Hon kände hur hon frös, både inombords och utombords.

Varför, varför hade hon inte bara gått hem till Jeanette och Per och ringt på? Varför, varför måste hon vara så himla rädd för att bli avvisad, att hon inte ens kom sig för att ringa på hos sin dotter och hennes familj?

För tredje julen i rad satt Anna-Lisa ensam och grät, med spritflaskan som enda sällskap.

Skulle det alltid komma att vara så här? Skulle de två barnbarnen någonsin kalla henne mormor mer?

Fortsättning följer...

14 kommentarer:

Niklas C sa...

Svar: Ja maten var jättegod igår =)

Jag ska försöka komma ihåg att lägga upp receptet... Jag skrev upp att jag ska göra det så det kommer någon dag framöver =)

Kram

Emma-Lou sa...

Sorgligt :/

Fenixmona sa...

Stackars kvinna! Jag riktigt känner hur förtvivlad hon är...
Snö här också o kallt...men snart vänder det, 21 december...Kramiz

annepauline sa...

Eländes, elände. Det sprack för Anna-Lisa. Nu ska vi se om det går bättre för Bo.

Nett sa...

Pomada ? Har aldrig hört det innan. Ha en fin Onsdag!

Skogens drottning sa...

Hmmm... inte bra!

Kallt här också, runt minus 10 nu. Men det har slutat snöa. Så tre decimter snö och glittrigt av kylan - juligare kan det knappast bli :)

Ha det gott!

Ida sa...

ja eller hur! :) då är det helt klart värt det.

ja det blev väldigt mycket på en gång.. men det känns skönt att var tillbaka till umeå även om jag faktiskt saknar bubblan väldigt mycket. men hon vet säkert att jag skulle flytta som du säger, katter är nog smartare än vad man tror. :) och dessutom kommer hon säkert ha det bra med Micke.

Smörblomma sa...

Niklas C: Det är roligt med hemlagad mat, den blir mycket mera smakfull. Kram

Smörblomma sa...

Emma-Lou: Japp, novellen är alltigenom sorglig. Den handlar mycket om krossade drömmar :(

Smörblomma sa...

Fenixmona: Mmm, förtvivlan är något som löper som en röd tråd genom hela novellen. Krossade drömmar.

Jösses ja, imorgon vänder vänder ju ljuset mot ljusare tider igen! Kramiz

Smörblomma sa...

annepauline: Det blev ju nog endast krossade drömmar kvar, för både Anna-Lisa och Bo. Och hur kunde de egentligen tro annat?! Fast det är ju ändå sorgligt, mycket sorgligt...

Smörblomma sa...

Nett: Pomada är någotslags gammaldagsens hårvax, något som hade hängt kvar för Bo från hans ungdomsdagar!

Smörblomma sa...

Skogens drottning: Här håller sig temperaturen också stadigt kring minus tio strecket nu. Rejält med snö har vi också. Undras just när man sist hade så här juligt väder till jul?!

Ha det gott du med!

Smörblomma sa...

Ida: Ja, Umeå är en vacker stad :) Kram