Dukan diet

Hey alla! Ett tag sedan jag uppdaterade denna bortglömda blogg. men det betyder inte att jag har vilat på lagarna, nej långt därifrån.

Jag har läst och skrivit som vanligt och till på köpet har jag beslutit att ta itu med hälsan. Ja, ni läste rätt, ta itu med hälsan. Den 15:e augusti tog jag beslutet, helt av en slump. De bästa besluten tas av en slump, man bara kommer på det, saker och ting kommer till en.

Så. Den natten jobbade jag natt och slösurfade på nätet i nattens stillhet. Och där visade den sig för mig, Dukans diet. Pierre Dukan, du kan, du! Rätta till oss hopplösa fall, alltså.

Tänker inte här och nu gå in på detaljer hur Pierre Dukan går tillväga då han vägleder ett hopplöst fall att gå ner fyra kilo på en månad. Och succsén fortsätter, några hundra gram till på de två därpå följande veckor. Bra, bra, fem kilo var ju målet. Och sedan ska ju också de fem kilona hållas bort också. Även detta har också doktor Dukan en lösning på.

För att riktigt shapa till det har jag badat bastu ikväll. Bastu är alltid riktigt när man ska rensa ut gammal skit. Några hundra gram till så är jag där. Tack, Pierre Dukan.

September - förändringarnas tid

September är en speciell månad, och också min födelsemånad. Kanske därför, vem vet? Det är hur som helst i september idérna och också insikterna om det kommande året kommer till mig, lite som vid nyår för många andra. Nyår är förresten en schablonhögtid för mig, inget av värde alltså.

Det är en alldeles speciell känsla när man får insikter om hur ens kommande år kommer att gestalta sig, det går inte att beskriva i ord. Äntligen vet man, allt som man gått och halvgrunnat på, nu står det plötsligt klart för en.

Förändringar är av nöden, annars stagnerar man och slipper man inte framåt. De är inte av ondo, även om de ibland kan anses som drastiska. Hur skönt är inte det, att man inser att det var ju såhär och att man i fortsättningen slipper halvgrunna?

Regn; SkrivPuff 28.08.2012

Han föddes med segerhuva
För nitton år sedan
En välförtjänt belöning efter alla värkar

Han växte upp till ett rättrådigt barn
Visste vad som var rätt och fel
Hade samvetet

Nitton år förflöt och jag hade min solstråle nära mig varje dag

Tills värnplikten kallade, i Nylands Brigad

I armén sade de:
"Du är lämplig  för uppgiften, att leda andra"
Att gå i arméns skola och stanna där i tolv månader, istället för sedvanliga sex månader

Min son stannar i armén för att utbilda sig inom ledarskap
På ett främmande språk, som i och för sig är hans andra språk

- 

Jag tror att han kommer att han kommer att klara sig fint här i världen
Fastän regnet kommer att piska honom många gånger ute på lägren

Öppna portarnas dag i Dragsvik 2012

Igår var vi på besök till Dragsvik på Öppna portarnas dag för att hälsa på vår unge rekryt. Att beträda området var som att stiga in i en främmande värld, inte likt något annat.

Soldater överallt och vackra stenbyggnader. Området var hur stort som helst med hur många som helst av dessa vackra stenbyggnader och asfalterade gångar och välansade gräsmattor.

Inget skräp någonstans, vare sig ute eller inne. Här ser man rökrutan. Alla samlade under taket och fimparna prydligt i askkopparna. Ordentligt och bra.

En mojäng som jag inte riktigt vet vad det är. Men i brist på bänkar som det bara fanns en (1) av utomhus på hela området satte jag mig på gräsmattan och lutade mig mot stenmuren. Klockor fanns det heller inga av utomhus på väggarna, men det lär vara därför att i armén sitter man inte, man går eller står och klockan har man på armen. Därför.

Soldater fanns det överallt, här i Draksvik finns hela svenskfinland samlat. Snyggt och prydligt överallt och nyrenoverat inne i stugan, åtminstone i pionjärernas.

Besökare i mängder fanns det också. Vi hade iallafall tur med vädret, eller hur? Det hade ju kunnat störtregna också.

Rekryterna svor faneden under högtidlig seremoni och de är numera jägare. Allt okay så långt, bara att vår unge jägare kommer att bli tvungen att stanna där i ett år, alltså tolv månader istället för sex som är det vanliga. Här i Finland är värnplikten ju inte frivillig så det är bara att ta skeden i vacker hand.

Om en vecka börjar arméns skola där för sonens del, kanske i Fredrikshamn. Utbildningen kommer i såfall att ske på finska. Kanske kommer han att bli underlöjtnant, vem vet? Trots den långa armétiden är jag stolt över honom.

Maten i militären råder det inga fördomar om. Den är under all kritik, det vet jag för jag har ätit ärtsoppa där. Verkade mest vara Saarioinens burksoppa som de hade spätt ut för lite. En salt tjock sörja, men vi åt upp eftersom vi var hungriga. Ingen efterrätt fanns, inte heller kaffe.

Roadtripen till Dragsvik gick på närmare tusen kilometer tur retur. Allt på samma dag, en verklig bedrift när man som jag är migränmänniska. Anlag för åksjuka har jag också. Allt gick ändå bra med åksjukepiller och mycket vatten att dricka och undvikande av kaffe.

Ändå snurrade och skakade världen när jag lade mig att sova på kvällen.

Heder åt alla unga i militären som måste skaka fram och tillbaka i bussarna när de ska hem på permission. Vissa har en resa på över tusen kilometer, tur retur. Ingen i min ålder skulle klara av det, helt säkert, men det är väl annat när man är nitton.

Om finlandismer när man är uppvuxen i helt svenskspråkig miljö

När man skriver mycket som jag ju gör stöter man titt som tätt på stötestenen finlandismer. Oberäkneliga ord som man själv anser som självklara eftersom man ju har modersmålet svenska. Då kan man ju svenska, eller? Åtminstone om man jämför med landets andra språk finskan, som man ju aldrig utgivit sig för att behärska perfekt, då man själv är uppvuxen i en helt svenskspråkig miljö.

Finlandismer är förrädiska. Eller vad säger ni om följande, åtminstone finlandssvenska läsare reagerar säkert på samma sätt som jag gör och tänker oops!

batteri (sv. element), stegring (sv. lätt feber), halare (overall), diskbord (sv. diskbänk), rusvård (sv. missbrukarvård), taltur (sv. inlägg, anförande), denhär (sv. den här)

Vad sägs? Orden i kursiv stil är ord som jag själv använder i dagligt tal utan att alls reagera på att de skulle vara "fel ordval" på något vis. Vad säger ni "Sverigesvenskar", förstår ni alls vad orden i kursiv stil betyder, eller tror ni kanske rent av att man pratar finska ifall ni hör dessa ord? Vid närmare granskning så är ju orden rakt översatta direkt från finskans motsvarande ord. Fast det är ju ingenting man går omkring och tänker på när man pratar, bara så där.

Det finns så många fällor med våra kära finlandismer, och det värsta är att det är en hel vetenskap att reda ut dem.

Sommarsemestern 2012 (eller vart tog den vägen?)

Se vilken fin blomma! Jag undrar vad den heter, det vet jag inte ens, men jag tyckte den var ståtlig nog att köpa till Den Stora Studentfesten i början av juni, för att pryda upp vår gårdsplan. Visst, blomman var vacker och allt annat också ute på gårdsplanen, för som jag hade kämpat och hållit i gång där under hela min första semestervecka.

Tyvärr regnade och stormade den stora dagen bort, värre väder har man inte sett under hela juni efteråt, så det blev ju till att vi alla trängde ihop oss härinne istället. Det gick ju det också, riktigt bra till och med.

Efter den stora festen var över tillbringade jag lite semestertid ute vid Granören istället. Simmade och solade och kopplade av. Havet är bäst, och här var vädret också plötsligt betydligt varmare. Semesterkänsla infann sig.

Hemma igen på bakgården. En gräsmatta är som finast när man inte tuktar den för hårt, eller hur? Eller så inte, beror på hur man ser det. Jag tycker iallafall bäst om gräsmattan såhär, när den får växa lite småvilt.

Äppelblom som bäst. Kanske kommer man att få rekordskörd i äpplen i år, men det har vi ju varje år, så det skulle inte vara något nytt. Varje höst håller man ju på att drunkna i äpplen, så inget nytt under solen här, alltså.

Tänk att det snart är höst. Ja, ja jag vet att det är många som inte har haft semester alls ännu, men dagarna blir redan kortare, så är det ju. Smått vemodigt kanske, men hösten är ju iallafall min favoritårstid (som jag redan ser fram emot.)

Är jag ensam om att se fram emot novembervindarna?

Pansarhjärtats synops slingrar sig som en röd tråd bland stickig väv

Pansarhjärtat håller sakta på att ta form. Det är ett drygt jobb som kräver allt mera ju längre in i skrivandet man kommer. Nu gäller det ju också att driva den stackars familjen framåt i berättelsen så att de inte bara blir sittande där förstenade av sorg boken ut. Nej, så var verkligen inte meningen.

Men lilla Ellen. Om henne kan man väl vänta sig vad som helst, en riktigt kallhamrad liten tjej som hon är. Hon verkar också hata Niklas, varför har ännu inte avslöjats. Som det är nu är det heller ingen i familjen som riktigt märker hur det står till där, då alla är så upptagna av sin egen sorg.

Ja, ja. Världen är grym.