Att ta språnget (SkrivPuff 30.12.2011)

Leopardhanen ligger tyst uppe i trädet. Natten är ljum och nästan vindstilla, bara något enstaka prassel hörs från bladen i vegetationen runt omkring. En ljum bris stryker över leopardens gulvita päls och de svarta fläckarna syns knappt i mörkret. Han slickar såret på sitt ena bakben, det är stort och fult och vill inte helna. Såret uppkom i en strid med ett lejon, där lejonet överlägset var den starkare av de två. Leoparden hade tur som klarade sig med livet i behåll.

Det ligger spänning i luften och leoparden skärper sina sinnen. Han är hungrig och har legat här uppe i två dagar nu och knappt varit nere på marken alls. Nu säger ändå överlevnadsinstinkten att han snart måste orka ta språnget och skaffa sig mat, annars kommer han att svälta ihjäl.

Det prasslar till. Leoparden fokuserar och drar mödosamt in det sjuka bakbenet under sig. Han urskiljer gasellen nere på marken. Den är ganska liten och verkar ha förirrat sig ut på egen hand.

Leopardens stela kropp värker. Instinktivt vet han att inom några sekunder kommer gasellen inte längre att finnas kvar, den kommer istället att försvinna som en vind i natten in bland buskarna.

Vigt och ljudlöst hoppar leoparden ner ur trädet rakt över gasellen. Hans vassa tänder skär igenom gasellens hals och nacken bryts nästan ljudlöst.

Ett enkelt byte.